Och så kom hösten

Eller tja, inte riktigt än men den lär vara på väg. Det har hänt en del sedan förra posten. En del mindre bra men också en del som troligtvis kommer visa sig riktigt bra.

Men, saken är den att jag mår bra trots omständigheterna. Jag är finansiellt stabil och kan fortsätta fokusera på mitt mål att ta mig ur lägenhetsboendet och flytta ut till en plats med fler möjligheter. Att det inte kommer ut något av intresse på bostadsmarknaden just nu är såklart trist men under tiden kan jag fortsätta att positionera mig till ett ännu bättre läge.

En del av honungen har nu fått ta plats i ett jäsningskärl för att slutligen bli mjöd och det skall bli spännande hur denna batchen blir när jag ändrat litet på receptet. Svaret vet jag först om ett par år även om det går att smaka av flera gånger på vägen 🙂

Jag har också, efter att fått startkit från min bror, satt igång ett kombucha-projekt. Mer att testa runt med… 🙂 Fler möjligheter och fler potentiella planer…

Nuet är inte alls dåligt men framtiden kan bli helt grym!

Sommaruppdatering

Lördag och solsken! Helt ensam ute på en städad balkong (tack vare kärestan) med en kopp kaffe och litet saft… Sonen jobbar, dottern är på något orienteringsevenemang, kärestan ute och semestrar i vildmarken (enligt uppgift bland björnar och vargar).

Startade dagen med att skörda en massa ruccola, jordgubbar och rädisor. Alldeles för mycket ruccola för att spara på så jag tänkte laga pesto och frysa in.

De första fyra vaktlarna har flyttat ut till en voljär och de 15 ägg som legat på jäsning i ett par veckor är på väg att kläckas (i alla fall ett av dem har en unge som funderar på att kika ut snart).

Jag tror livet just nu skulle kunna beskrivas likt ett organiserat kaos men kanske är det så jag levt hela tiden utan att reflektera över det. Mycket jobb och det ser ut att fortsätta efter sommaren då jag samtidigt (och troligtvis) kommer vidareutbilda mig till distriktsjuksköterska.

Går i väntans tider för att finna en hem där jag slipper leva i lägenhet men det finns inga passande för tillfället så det är bara att avvakta. Men allt går annars enligt plan tror jag. Klart det finns delar i planen som liggar litet efter eller inte verkar bli som jag tänkt mig från början men man får ju göra sitt bästa för att anpassa sig efter omständigheterna.

Så, sommar då eller? Hoppas på att få jaga åska idag för det behövs litet vatten och blixtar 🙂

/J

Gott nytt år!

Det känns som om jag lämnar ett ganska krångligt år bakom mig rent privat. Det känns som ett år där jag placerat mig litet för mycket i passagerarsätet och för litet som förare. Det var ett år där omständigheter fick tillåtelse att rubba den större planen litet temporärt.

Sett till decenniet var det ändå fantastisk. Mina små barn har vuxit till sig och fortsätter bevisa att de på många sätt kommer bli bättre människor än sina föräldrar (om det nu är möjligt 😉 ). Jag gjorde valet i början av decenniet att studera vidare och slå mig in på banan som sjuksköterska vilket i sin tur ledde till att jag fann kärleken… och miste den. Det sista dessutom flera gånger under ett och samma år. Jag tampas fortfarande litet med om det fantastiska med kärleken är värd all hjärtesorg som inträffar då den är på väg bort igen men lutar väl åt att i alla fall råda andra att ge det en chans och satsa allt för det kan bli helt underbart.

Valet att bli sjuksköterska känns fortfarande helt rätt. Att, tillsammans med många andra professioner inom vården, få vara en del i att göra det bättre för någon som drabbats av livets baksida är en ynnest för mig. Det är ytterst sällan jag inte går till jobbet med en positiv känsla i bröstet.

Framåt så tänker jag bibehålla den större planen att ta mig bort från stan även om det kanske kommer ta litet längre tid nu (fast det vet man ju aldrig). Jag vill fortfarande försöka skapa en lugn plats litet vid sidan av samhällshetsen dit andra kan komma och få en paus. Behöver fler djur i mitt liv 🙂 Så biodlingen skall sakta få expandera framöver. Tanken är väl inte att den skall dominera mitt liv men förhoppningsvis kommer den bära sin egen vikt om några år när investeringarna blir lägre.

Det är med glädje, lycka, bitterhet och desperation i sinnet jag lämnar det förra decenniet men med viss tillförsikt jag betraktar det kommande.

Ett ”Pettsonliv” är inte heller det sämsta. 🙂

/J

Skämmes, ta mig fan!

Jag ville egentligen inte se Greta Thunbergs tal inför FN’s församling. Mest för att hon inte skulle komma med någon retorik jag inte redan hade hört utan snarare mer av samma expressenvetenskap vi sett de senaste åren i ämnet.

Men… Ibland hamnar man framför en videofil från Youtube man inte hade planerat… Så plötsligt såg jag hennes tal och blev märkligt berörd av vad hon sa och sättet hon framförde det på. Det var riktigt skrämmande.

Min första tanke var: ”Vad fan har vi gjort?”. Detta följdes av ”Hur kunde vi låta det gå så långt?” och slutligen ”Vad är vi för fruktansvärda individer som låter detta barn lida så som hon gör?”. För vad vi ser är en person med ”Aspergers syndrom”, selektiv mutism, OCD (tvångssyndrom), flera episoder av djup depression, ångestproblematik och hon är livrädd för en endimensionell framtid som uppenbarligen, i hennes värld, kommer att implodera.

Detta barn har, på grund av hennes autistiska handikapp, svårt att se gråskala och upplever det mesta i svart eller vitt, rätt eller fel. Hon har uppfattat klimathotet som den undergångsprofetia massmedia, och andra profitörer, vill att vi skall se det som men tusen gånger värre. Och vi applåderar henne för det. Vi låter henne kvarstanna i vanföreställningen att världen snart går under trots att den samlade vetenskapen är mycket splittrad över vad framtiden egentligen kommer att bringa. Vad fan är vi för människor som låter ett barn, med de svårigheter hon dessutom har, förbli i en världsbild där skräck och ångest får regera, där domedagen står och knackar på dörren?

Hade ni gjort så med era egna barn? Hade ni låtit er normala tonårings, i brist på erfarenhet, inskränkta världsbild låta denne leva i panik eller hade ni talat med den; gett ett bredare perspektiv och en lugnare bild av framtiden? Om ni säger att ni skulle hyllat hans/hennes ångest skulle ni gjort er förtjänta av en fet orosanmälan och omedelbart fråntas förmyndarskapet för det vore ett klart bevis på hur litet ni bryr er om ett barns välmående.

Greta behöver hjälp med att hantera sin problematik istället för att låta hennes klimatångest bli utnyttjad i andras syften. Och alla som står vid sidan och applåderar hennes känsla av panik och ångest borde fan ta mig skämmas!

Yup, jag röstar på F!

Tja, det finns ju inga reella alternativ så varför inte rösta på något fullständigt meningslöst. jag menar, de lär inte komma in i riksdagen och få något att säga till om ändå. Dessutom verkar de ha funnit den magiska penningmaskin som flödar ut rikedomar till alla och envar. Hur kan man inte uppskatta detta? Allt till alla (som inte är CIS-män då).

Annars har, den komprimerade och eskalerade, valfjäskperioden varit ganska underhållande. Alliansen har fortfarande inte bett om ursäkt för decemberöverenskommelsen (något som kanske kunde fått mig att rösta på något av de alternativen) men de har i alla fall kommit fram till att det var en dålig ide sett ur väljarperspektivet. Vänsterkanten är fantastiskt roliga med en statsminister som fortsätter ropa 100 MILJARDER I SKATTESÄNKNING när detta bevisligen aldrig funnits som ett förslag. MP finner regeringen vara ytterst kompetent vilket gav många skratt och gamla VPK fortsätter med långa målande berättelser om fiktiva personer för att ge legitimitet åt att höja skatten till 120%.

Gårdagens debatt gav faktiskt sken av att politikerna på scen hade känslor och, något jag länge efterfrågat, inte hela tiden höll sig till prefabricerade och godkända medietränade uttalanden. Synd att det tagit så lång tid innan de förstod att valboskapen vill se människor som företräder dem istället för putsade argumentkanoner som bara skjuter ut meningslösa uttalanden som ändå inte gör någon skillnad dagen efter valet.

BTW… Jag har inte hört många deltidare inom vården som vill ha heltid. De har deltid för att de inte orkar med en heltid eftersom det är ett tufft jobb både fysiskt som psykiskt. Att det dessutom inte finns tillräckligt med händer i vården gör knappast det lättare.

Om man skulle våga sig på en gissning om valutgången så blir SD den stora vinnaren (igen) och antingen så får M eller S samarbeta med dessa alternativt med varandra. Hur det än blir så kommer de ”gamla” partierna vara förlorare oavsett hur de gör.

Lokalt har det poppat upp ett ”parti” utan partiprogram som de facto endast är ett par med åsikter. Inte nog med att de har åsikter utan dessa åsikter har dessutom glidit över i ”vit makt-träsket”. Sett till deras ”valsedel” består den så gott som uteslutande av släkten vilket inte direkt ger dem någon större trovärdighet. Men det är klart, vill man inte förstå att man är fel ute när man, som båda huvudnamnen på listan, blivit utkastade från de partier de försökte klättra inom så är det nog inte långt till slutsatsen att det fattas en hel del insikter…

Så, jag röstar väl på F!. Eller inte… Det är svårt att finna någon som är värd en röst. Fick, av min dotter, höra att ”Bordercollie-partiet” kanske är ett vettigt alternativ. Hur det än blir så är jag nöjd om MP åker ut. Då är det en bra dag för Sverige.

Confessions

Kommunikation är inte alltid så lätt. Själv har mitt sätt att agera kommunikativt otaliga gånger fått mig att hamna i onåd hos mottagaren. När det gäller politik/samhällsfrågor testar jag gärna del-argument på andra för att undersöka validiteten och se hur andra väljer att motargumentera. Jag vänder, vrider och funderar (för mycket har jag fått höra 😉 ) för att finna en ståndpunkt, där del-argument bildar en helhet, som känns trovärdig och som jag kan stå för.

Men jag tror inte på absoluta sanningar och inte heller på banala förklaringsmodeller vilket alltid får mig att hamna någonstans i gråskalan mellan ytterligheter och detta öppnar upp konfliktytor åt alla håll när man diskuterar med binärt argumenterande människor. Jag kan villigt tillstå att detta förhållningssätt är påfrestande även för mig, då jag egentligen starkt ogillar att hamna i konfliktsituationer, men jag ser ingen annan utväg än att vara mig själv och agera därefter.

Som en passus vill jag lägga till att humor är en annan sida som är svår. Jag gillar komiker som går över gränsen så mycket att det blir för absurt för att tas på allvar men som ändå kan ha en bra poäng begravd bland alla dumheterna (ex: Bill Burr, Louis CK, Jimmy Carr, Ricky Gervais, Jim Jeffries, George Carlin). Oftast förstår de flesta när man försöker sig på humor att det inte är på allvar men… ibland blir det fullständigt fel och jag har fått förstahandserfarenhet ifrån hur svårt det är att efteråt försöka förklara att det var ett dåligt skämt, med kasst utförande som landade helt åt helvete fel.

Samtidigt är jag litet trött på överpretentiösa individers tillrättavisande kommentarer när något går utanför de ramar de, tillfälligt, bestämt skall gälla. Ett önskemål vore att färre skjuter från höften och ser att det finns fler svar på samma fråga och fler frågor på samma svar. Sett bara till den här bloggen, som milt sagt tangerar periferin av ingenstans vad gäller popularitet, så testar jag idéer och är medvetet provokativ i vissa hänseenden. Men den är ingen sanning eller ens en bra representation av mina åsikter och detta hintar jag också om direkt under namnet på bloggen.

Som Nalle Puh och Einstein var överens om: Har du inget snällt att säga så… hitta på något fjantigt och säg det istället. Kanske leder reaktionen er framåt mot outforskat territorie (dit USS Enterprise troligtvis är på väg).

SD älskar nazisterna!

Det politiska landskapet börjar äntligen bli litet mer spännande. Partier med religiösa förtecken ser ut att vara gårdagens nyheter och har vi tur kastas även det misslyckade och verklighetsfrånvända miljöpartiet ut för evigt. Vad som dock är det mest intressanta är nog Alternativ för Sverige.

Nej, jag ser det såklart inte som något att rösta på utan mer som ett skräpparti där de lågpannade, med mer än lovligt radikala idéer, kan samlas. Rännilen med mänskligt avskräde som dras till AfS från SD kommer bidra till att sverigedemokraterna görs till ett mer seriöst alternativ för de som tidigare aldrig ens övervägt att lägga en röst på SD.

AfS mål är såklart inte att legitimera SD men när de tar över lågintelligenta och/eller makthungriga människor, som hoppas på att kunna klättra på hierarkistegen av rent egocentriska skäl, är detta just vad som kommer att ske. Det kanske kommer kosta SD några procent initialt men ju fler värdelösa vakumskallar som lämnar för att följa i AfS’s ledband desto starkare kommer SD bli bland vanligt, vettigt, folk.

Jag har tidigare skrivit om skälen till varför en röst på SD, från mitt håll, skulle sitta långt inne men när de nu börjar bli av med de riktiga lågvattenmärkena så blir självklart detta parti mer intressant. Det är ingen hemlighet att ”de etablerade partierna” mer eller mindre tagit över de idéer SD lanserat tidigare, men som då ansågs überrasistiska, och att detta knappast kan betraktas som att de är annat än kappvändare och karriäristpolitiker som ser om sitt eget hus framför vårt gemensamma.

Inte nog med att SD kan komma att ses som ett potentiellt alternativ för normalbegåvade väljare utan de kan också få ta några steg närmare den politiska maktens finrum i och med att det mer sämsta alternativet tar över troglodyterna.

Äntligen kan valrörelsen bli intressant!
SD, och undertecknad, tackar nazisterna… 😉

Muselmaner – den största faran

Eller tja… Det beror väl på var man väljer att lägga sitt fokus. Jag har i alla(h) fall hört många sverigedemokrater och slikt verklighetsfrånvända individer som bölat ut detta som dagen sanning. Passus: Nej, inte alla SD-anhängare har tappat greppet om hur landet ligger men min övertygelse är ändock att allt för många av dem som hamnat i politiska positioner inom det partiet gjorde landet en större tjänst genom att raskt avveckla sig själva från  den politiska scenen och finna en sysselsättning där förmåga att nyttja sin hjärna inte är ett krav.

Nå, det är inte muslimer som sådana jag funderar över utan snarare hur det kommer sig att just denna formen av hittepå skall ses som ett större hot än andra former av fantasiföljeri. Är det för att svenska kristna ses som såpass mellanmjölk att risken att de överhuvudtaget skulle våga ta ställning mot något är så försvinnande liten? Högre företrädare inom svenska kyrkan frångår ju t.ex. det första budet genom att jämställa allah och jahve. Å andra sidan har väl kristna, historiskt sett, visat att de inte alls är orädda att, i religionens namn, ända liv och skövla egendom?

Min korta reflektion, innan arbetet, är att om en person öppet visar hängivelse åt en tro torde det ju vara en varningsklocka oavsett vilken tro det rör sig om ty det visar ju samtidigt att det brister någonstans i det kritiskt tänkande och logiskt värderande sinneslaget. Invändning kan ju då komma i form av ”Men hur många svenska kristna spränger sig själva i luften i hopp om att samtidigt döda andra?”

Fast har det med religion att göra eller är det mer en effekt av var vi befinner oss i fråga om civilisation och utbildningsmöjligheter? Jag menar, det är inte direkt så att vi har en hord av acklimatiserade muslimska medborgare som spränger sig till höger och vänster. Importerade problem visar sig snarare i medföljande traditioner och kulturer som inte går att integrera med det sätt vi, över lång tid, utarbetat här. I alla fall inte på ett lätt sätt eller under kort tid

Att peka på muslimen och säga -”Aha! Där är problemet!” är, enligt mig, alldeles för simpelt ty oavsett var vi finner religiös fanatism bör vi ifrågasätta om det inte finns ett problem som skall adresseras. Min gräns för fanatism är för övrigt föga högt satt…

Too little, too late.

Så avgår då äntligen AKB. Hon lyfte först allt de ”lyckats” med under tiden hon satt som ledare men det är ju väldigt litet av detta som är något konkret. Vad som däremot är riktigt tydligt är allt de inte har gjort under hennes ledning. Primärt då att de inte tagit upp stafettpinnen och drivit reell moderat/allianspolitik när de, trots allt, haft ett gyllene läge att faktiskt göra detta.

Den uselt svaga regeringen borde ha utmanats och tvingats till kompromisser på ett starkt och tydligt sätt. Det skall inte vara lätt att leda ett land i minoritet! En opposition som har möjlighet att få igenom sin politik måste förvalta förtroendet väljarna gett dem och se till att vinna de frågor de kan och stoppa den politik de anser skadar landet. Bevisligen gynnar en motsatt taktik, som den AKB drivit, inte någon alls.

Fort ser vi hur ”kändisar” m.fl. dyker fram och kritiserar att AKB inte haft det stöd de anser att hennes kön borde ha givit henne men ledarskap sitter inte i könet! Det är en personlig egenskap att kunna leda, lyssna till och inspirera människor och det är inte titeln som skapar denna egenskap! Som en parallell kan man snabbt visa på alla dessa odugliga chefer som innehar positionen utan att kunna förvalta den. Alla kan bli chef men alla är inte ledare.

En förhoppning jag nu har är att valberedningen nu bortser från politiskt korrekt genuseri och plockar fram kandidater som är lämpliga oavsett kön eller hudfärg. Skall de ha en chans till litet återhämtning är det inte kappvändarkonster eller mediaträning som skall väga tyngst utan tydlighet, ärlighet och passion för att leda landet in i en bättre tid.

Så, moderater… lyft nu fram någon som inte backar undan för en fajt. Någon som ni är villiga att följa men som också är öppen för att införa det där höga taket ni talat er varma för (i alla fall under den tid jag var med) men som aldrig fanns och istället lyssna till er.

Grått nytt år!

Senaste veckornas döda artister har fått ett flertal bekanta att brista ut i ett ”2016 – worst year EVER”. Själv håller jag inte riktigt med… 2016 har delvis varit ett av de bästa åren hitintills för mig och jag kommer minnas det med värme. Det är  klart att förlusten av en artist, som med sitt uttryck har berört, kan kännas men det är ändå ingen människa man egentligen har någon direkt anknytning till och uttrycket kvarstår ju efter personens död.

Nej, då är nog förlusten av en av ”mina gamla” något jag reagerar mer över även om jag många gånger håller med om att det ”var dags”. Det är klart att den facebookska sorgen skall få ta sitt uttryck men kanske just för att den är offentlig, och nästan litet på låtsas, reagerar man litet lojt. Vore det en närstående hade samma brist på tröst varit oförlåtlig.

Inrikespolitiskt har det varit ett ovanligt meningslöst år. Alliansen har fullständigt tappat sitt existensberättigande i och med att de överhuvudtaget inte använder sig av de demokratiska verktyg som finns för att få igenom sin politik. De har varit tydliga med att det inte är Sveriges väl och ve som är i fokus utan vikten ligger i att få vara med och leka med andras pengar. Att inte ha modet att driva den politik man hävdar är bäst ter sig väldigt konstigt i fotfolkets öron och det skänker röster till ett parti som har så många öppet enfaldiga människor på beslutande poster (nej, jag menar inte Mp även om det också passar in).

Utrikes har det varit roligare. Brexit var fantastiskt skojigt och att Trump vann bidrog med grädde på moset. Båda är exempel på hur det går när distansen mellan elit och gräsrötter blir för stor.

Men privat har det, som sagt, varit ett mycket bra år. Jag är mer jordad (elektrikerhumor!) och har funnit kärleken. Vad mer kan man önska förutom hälsa (hej!)?

Jag misstänker att 2017 kommer bli än mer spännande.