Juni

Den första sommarmånaden spenderas i fortsatt singelskap och även om jag stundoms kan översvallas av känslor av ensamhet så finns det ändå vissa fördelar med att stå själv mot livet. Primärt rör det sig om kortare beslutsprocesser med färre viljor att ta hänsyn till och betraktar man mitt mål med min kommande framtid så har jag noterat att mitt fokus kan komma i konflikt med yttre önskemål. Främst är det ett dåligt samvete, för att mina val ger mig litet utrymme över till annat, som inte längre har någon funktion.

Även om jag är ganska bra på att befinna mig i stunden och ge hela min uppmärksamhet till var jag är och vem jag är med finns där ändå alltid en känsla av det finns saker jag borde göra istället för att bara njuta av nuet ibland. Nu är det bara mina egna val som förhindrar att jag hamnar ur fas med den större planen. Och då gör jag inte det…

Nu menar jag verkligen inte att man inte skall njuta av nuet för det gör jag verkligen även om det kommer svackor ibland som konsekvens av att stå ensam. Men jag löser dem oftast genom att sysselsätta mig med sådant som ger ett annat fokus och då blir det genast lättare. Man kan också välja att vara tacksam för det man upplevt och med vilka man upplevt det med. Livet sker ju nu och, enligt mitt sätt att se det, är det slöseri av nuet att leva i det förflutna.

Så nu är jag tacksam för att existera. Jag är tacksam för de som vandrat in och ut ur mitt liv. Och som biodlare är man aldrig ensam. 😉

Snart är det sommar. Jag skall jobba mycket, odla bin och träna.
Och det skall bli en bra sommar…

Tiden passerar oavsett man vill det eller inte. Spendera den i nuet för det är det enda vi verkligen har.

Nytt år! Igen!

Ytterligare ett förhållandevis krångligt år till ända. Covid-19 var en vag nyhet som sedan expanderade, exploderade, lugnade sig för att sedan åter ta fart men som troligtvis kommer att hamna under kontroll med hjälp av vaccin så vi kan återgå till normalt kaos igen. Vi, som samhälle och individer, fick en viktig lärdom i hur fort det kan gå från verklighetsfrånvänt lugn till påtagligt konkret kaos. De som levt i en inlindad tillvaro där ingenting på riktigt kan hända dem fick en snabb realitycheck som de förhoppningsvis inte glömmer av när detta är över (eller åtminstone lugnar ner sig till en hanterbar nivå).

Antivaxxers… Det är svårt att inte betrakta fenomenet ur ett darwinistiskt perspektiv. Konspirationsteoretiker, flat earthers, faktaresistenta individer som hellre använder sin fantasi för att slå an rädslosträngar hos sig själva och andra. Påminner om kvällspressen. Men kanske de sakta raderas genom sin egen brist på insikt och nästan patologiska rädsla för att tappa sin egocentriska, men hopplöst ouppnåeliga, känsla av att själva ha kontroll över allt runt omkring dem.   

Under året har jag startat ett företag som bidrar till att få bättre övergripande kontroll över min situation och som också gör arbetet litet roligare. Mer att lära, mer att göra men också en form av frihetskänsla som bidrar till den lyckliga illusionen av att faktiskt styra något.

Året påbörjades i singelskap även om jag inte var helt fri. Det var en svår period  som sedan gick in i den tidigare, men hopplösa, union vilken såklart slutade i samma form av katastrof som så många gånger tidigare. Men denna gång med en insikt som kanske behövde sin tid och energi för att uppnå. Känsla och vilja räcker inte alltid. Ibland är det bättre att gå vidare.

Så nu, vid skiftet mellan 20 och 21 känns livet hoppfullt. Det finns en plan och jag vandrar utefter den stigen. Jag tror på att framtiden kan bli bättre och jag tror att jag kan skapa den själv men inte nödvändigtvis ensam. 

Så med detta önskar jag er alla ett gott nytt år.
Må detta bli bättre än alla tidigare år tillsammans!

PS. Om ni inte har börjat lyssna på Tim Minchin än så har han gett ut en ny ”skiva”. Den är helt plötsligt seriös på ett sätt han inte tidigare uppvisat.

Och så kom hösten

Eller tja, inte riktigt än men den lär vara på väg. Det har hänt en del sedan förra posten. En del mindre bra men också en del som troligtvis kommer visa sig riktigt bra.

Men, saken är den att jag mår bra trots omständigheterna. Jag är finansiellt stabil och kan fortsätta fokusera på mitt mål att ta mig ur lägenhetsboendet och flytta ut till en plats med fler möjligheter. Att det inte kommer ut något av intresse på bostadsmarknaden just nu är såklart trist men under tiden kan jag fortsätta att positionera mig till ett ännu bättre läge.

En del av honungen har nu fått ta plats i ett jäsningskärl för att slutligen bli mjöd och det skall bli spännande hur denna batchen blir när jag ändrat litet på receptet. Svaret vet jag först om ett par år även om det går att smaka av flera gånger på vägen 🙂

Jag har också, efter att fått startkit från min bror, satt igång ett kombucha-projekt. Mer att testa runt med… 🙂 Fler möjligheter och fler potentiella planer…

Nuet är inte alls dåligt men framtiden kan bli helt grym!

Sommaruppdatering

Lördag och solsken! Helt ensam ute på en städad balkong (tack vare kärestan) med en kopp kaffe och litet saft… Sonen jobbar, dottern är på något orienteringsevenemang, kärestan ute och semestrar i vildmarken (enligt uppgift bland björnar och vargar).

Startade dagen med att skörda en massa ruccola, jordgubbar och rädisor. Alldeles för mycket ruccola för att spara på så jag tänkte laga pesto och frysa in.

De första fyra vaktlarna har flyttat ut till en voljär och de 15 ägg som legat på jäsning i ett par veckor är på väg att kläckas (i alla fall ett av dem har en unge som funderar på att kika ut snart).

Jag tror livet just nu skulle kunna beskrivas likt ett organiserat kaos men kanske är det så jag levt hela tiden utan att reflektera över det. Mycket jobb och det ser ut att fortsätta efter sommaren då jag samtidigt (och troligtvis) kommer vidareutbilda mig till distriktsjuksköterska.

Går i väntans tider för att finna en hem där jag slipper leva i lägenhet men det finns inga passande för tillfället så det är bara att avvakta. Men allt går annars enligt plan tror jag. Klart det finns delar i planen som liggar litet efter eller inte verkar bli som jag tänkt mig från början men man får ju göra sitt bästa för att anpassa sig efter omständigheterna.

Så, sommar då eller? Hoppas på att få jaga åska idag för det behövs litet vatten och blixtar 🙂

/J

Gott nytt år!

Det känns som om jag lämnar ett ganska krångligt år bakom mig rent privat. Det känns som ett år där jag placerat mig litet för mycket i passagerarsätet och för litet som förare. Det var ett år där omständigheter fick tillåtelse att rubba den större planen litet temporärt.

Sett till decenniet var det ändå fantastisk. Mina små barn har vuxit till sig och fortsätter bevisa att de på många sätt kommer bli bättre människor än sina föräldrar (om det nu är möjligt 😉 ). Jag gjorde valet i början av decenniet att studera vidare och slå mig in på banan som sjuksköterska vilket i sin tur ledde till att jag fann kärleken… och miste den. Det sista dessutom flera gånger under ett och samma år. Jag tampas fortfarande litet med om det fantastiska med kärleken är värd all hjärtesorg som inträffar då den är på väg bort igen men lutar väl åt att i alla fall råda andra att ge det en chans och satsa allt för det kan bli helt underbart.

Valet att bli sjuksköterska känns fortfarande helt rätt. Att, tillsammans med många andra professioner inom vården, få vara en del i att göra det bättre för någon som drabbats av livets baksida är en ynnest för mig. Det är ytterst sällan jag inte går till jobbet med en positiv känsla i bröstet.

Framåt så tänker jag bibehålla den större planen att ta mig bort från stan även om det kanske kommer ta litet längre tid nu (fast det vet man ju aldrig). Jag vill fortfarande försöka skapa en lugn plats litet vid sidan av samhällshetsen dit andra kan komma och få en paus. Behöver fler djur i mitt liv 🙂 Så biodlingen skall sakta få expandera framöver. Tanken är väl inte att den skall dominera mitt liv men förhoppningsvis kommer den bära sin egen vikt om några år när investeringarna blir lägre.

Det är med glädje, lycka, bitterhet och desperation i sinnet jag lämnar det förra decenniet men med viss tillförsikt jag betraktar det kommande.

Ett ”Pettsonliv” är inte heller det sämsta. 🙂

/J

Skämmes, ta mig fan!

Jag ville egentligen inte se Greta Thunbergs tal inför FN’s församling. Mest för att hon inte skulle komma med någon retorik jag inte redan hade hört utan snarare mer av samma expressenvetenskap vi sett de senaste åren i ämnet.

Men… Ibland hamnar man framför en videofil från Youtube man inte hade planerat… Så plötsligt såg jag hennes tal och blev märkligt berörd av vad hon sa och sättet hon framförde det på. Det var riktigt skrämmande.

Min första tanke var: ”Vad fan har vi gjort?”. Detta följdes av ”Hur kunde vi låta det gå så långt?” och slutligen ”Vad är vi för fruktansvärda individer som låter detta barn lida så som hon gör?”. För vad vi ser är en person med ”Aspergers syndrom”, selektiv mutism, OCD (tvångssyndrom), flera episoder av djup depression, ångestproblematik och hon är livrädd för en endimensionell framtid som uppenbarligen, i hennes värld, kommer att implodera.

Detta barn har, på grund av hennes autistiska handikapp, svårt att se gråskala och upplever det mesta i svart eller vitt, rätt eller fel. Hon har uppfattat klimathotet som den undergångsprofetia massmedia, och andra profitörer, vill att vi skall se det som men tusen gånger värre. Och vi applåderar henne för det. Vi låter henne kvarstanna i vanföreställningen att världen snart går under trots att den samlade vetenskapen är mycket splittrad över vad framtiden egentligen kommer att bringa. Vad fan är vi för människor som låter ett barn, med de svårigheter hon dessutom har, förbli i en världsbild där skräck och ångest får regera, där domedagen står och knackar på dörren?

Hade ni gjort så med era egna barn? Hade ni låtit er normala tonårings, i brist på erfarenhet, inskränkta världsbild låta denne leva i panik eller hade ni talat med den; gett ett bredare perspektiv och en lugnare bild av framtiden? Om ni säger att ni skulle hyllat hans/hennes ångest skulle ni gjort er förtjänta av en fet orosanmälan och omedelbart fråntas förmyndarskapet för det vore ett klart bevis på hur litet ni bryr er om ett barns välmående.

Greta behöver hjälp med att hantera sin problematik istället för att låta hennes klimatångest bli utnyttjad i andras syften. Och alla som står vid sidan och applåderar hennes känsla av panik och ångest borde fan ta mig skämmas!

Yup, jag röstar på F!

Tja, det finns ju inga reella alternativ så varför inte rösta på något fullständigt meningslöst. jag menar, de lär inte komma in i riksdagen och få något att säga till om ändå. Dessutom verkar de ha funnit den magiska penningmaskin som flödar ut rikedomar till alla och envar. Hur kan man inte uppskatta detta? Allt till alla (som inte är CIS-män då).

Annars har, den komprimerade och eskalerade, valfjäskperioden varit ganska underhållande. Alliansen har fortfarande inte bett om ursäkt för decemberöverenskommelsen (något som kanske kunde fått mig att rösta på något av de alternativen) men de har i alla fall kommit fram till att det var en dålig ide sett ur väljarperspektivet. Vänsterkanten är fantastiskt roliga med en statsminister som fortsätter ropa 100 MILJARDER I SKATTESÄNKNING när detta bevisligen aldrig funnits som ett förslag. MP finner regeringen vara ytterst kompetent vilket gav många skratt och gamla VPK fortsätter med långa målande berättelser om fiktiva personer för att ge legitimitet åt att höja skatten till 120%.

Gårdagens debatt gav faktiskt sken av att politikerna på scen hade känslor och, något jag länge efterfrågat, inte hela tiden höll sig till prefabricerade och godkända medietränade uttalanden. Synd att det tagit så lång tid innan de förstod att valboskapen vill se människor som företräder dem istället för putsade argumentkanoner som bara skjuter ut meningslösa uttalanden som ändå inte gör någon skillnad dagen efter valet.

BTW… Jag har inte hört många deltidare inom vården som vill ha heltid. De har deltid för att de inte orkar med en heltid eftersom det är ett tufft jobb både fysiskt som psykiskt. Att det dessutom inte finns tillräckligt med händer i vården gör knappast det lättare.

Om man skulle våga sig på en gissning om valutgången så blir SD den stora vinnaren (igen) och antingen så får M eller S samarbeta med dessa alternativt med varandra. Hur det än blir så kommer de ”gamla” partierna vara förlorare oavsett hur de gör.

Lokalt har det poppat upp ett ”parti” utan partiprogram som de facto endast är ett par med åsikter. Inte nog med att de har åsikter utan dessa åsikter har dessutom glidit över i ”vit makt-träsket”. Sett till deras ”valsedel” består den så gott som uteslutande av släkten vilket inte direkt ger dem någon större trovärdighet. Men det är klart, vill man inte förstå att man är fel ute när man, som båda huvudnamnen på listan, blivit utkastade från de partier de försökte klättra inom så är det nog inte långt till slutsatsen att det fattas en hel del insikter…

Så, jag röstar väl på F!. Eller inte… Det är svårt att finna någon som är värd en röst. Fick, av min dotter, höra att ”Bordercollie-partiet” kanske är ett vettigt alternativ. Hur det än blir så är jag nöjd om MP åker ut. Då är det en bra dag för Sverige.

Confessions

Kommunikation är inte alltid så lätt. Själv har mitt sätt att agera kommunikativt otaliga gånger fått mig att hamna i onåd hos mottagaren. När det gäller politik/samhällsfrågor testar jag gärna del-argument på andra för att undersöka validiteten och se hur andra väljer att motargumentera. Jag vänder, vrider och funderar (för mycket har jag fått höra 😉 ) för att finna en ståndpunkt, där del-argument bildar en helhet, som känns trovärdig och som jag kan stå för.

Men jag tror inte på absoluta sanningar och inte heller på banala förklaringsmodeller vilket alltid får mig att hamna någonstans i gråskalan mellan ytterligheter och detta öppnar upp konfliktytor åt alla håll när man diskuterar med binärt argumenterande människor. Jag kan villigt tillstå att detta förhållningssätt är påfrestande även för mig, då jag egentligen starkt ogillar att hamna i konfliktsituationer, men jag ser ingen annan utväg än att vara mig själv och agera därefter.

Som en passus vill jag lägga till att humor är en annan sida som är svår. Jag gillar komiker som går över gränsen så mycket att det blir för absurt för att tas på allvar men som ändå kan ha en bra poäng begravd bland alla dumheterna (ex: Bill Burr, Louis CK, Jimmy Carr, Ricky Gervais, Jim Jeffries, George Carlin). Oftast förstår de flesta när man försöker sig på humor att det inte är på allvar men… ibland blir det fullständigt fel och jag har fått förstahandserfarenhet ifrån hur svårt det är att efteråt försöka förklara att det var ett dåligt skämt, med kasst utförande som landade helt åt helvete fel.

Samtidigt är jag litet trött på överpretentiösa individers tillrättavisande kommentarer när något går utanför de ramar de, tillfälligt, bestämt skall gälla. Ett önskemål vore att färre skjuter från höften och ser att det finns fler svar på samma fråga och fler frågor på samma svar. Sett bara till den här bloggen, som milt sagt tangerar periferin av ingenstans vad gäller popularitet, så testar jag idéer och är medvetet provokativ i vissa hänseenden. Men den är ingen sanning eller ens en bra representation av mina åsikter och detta hintar jag också om direkt under namnet på bloggen.

Som Nalle Puh och Einstein var överens om: Har du inget snällt att säga så… hitta på något fjantigt och säg det istället. Kanske leder reaktionen er framåt mot outforskat territorie (dit USS Enterprise troligtvis är på väg).

SD älskar nazisterna!

Det politiska landskapet börjar äntligen bli litet mer spännande. Partier med religiösa förtecken ser ut att vara gårdagens nyheter och har vi tur kastas även det misslyckade och verklighetsfrånvända miljöpartiet ut för evigt. Vad som dock är det mest intressanta är nog Alternativ för Sverige.

Nej, jag ser det såklart inte som något att rösta på utan mer som ett skräpparti där de lågpannade, med mer än lovligt radikala idéer, kan samlas. Rännilen med mänskligt avskräde som dras till AfS från SD kommer bidra till att sverigedemokraterna görs till ett mer seriöst alternativ för de som tidigare aldrig ens övervägt att lägga en röst på SD.

AfS mål är såklart inte att legitimera SD men när de tar över lågintelligenta och/eller makthungriga människor, som hoppas på att kunna klättra på hierarkistegen av rent egocentriska skäl, är detta just vad som kommer att ske. Det kanske kommer kosta SD några procent initialt men ju fler värdelösa vakumskallar som lämnar för att följa i AfS’s ledband desto starkare kommer SD bli bland vanligt, vettigt, folk.

Jag har tidigare skrivit om skälen till varför en röst på SD, från mitt håll, skulle sitta långt inne men när de nu börjar bli av med de riktiga lågvattenmärkena så blir självklart detta parti mer intressant. Det är ingen hemlighet att ”de etablerade partierna” mer eller mindre tagit över de idéer SD lanserat tidigare, men som då ansågs überrasistiska, och att detta knappast kan betraktas som att de är annat än kappvändare och karriäristpolitiker som ser om sitt eget hus framför vårt gemensamma.

Inte nog med att SD kan komma att ses som ett potentiellt alternativ för normalbegåvade väljare utan de kan också få ta några steg närmare den politiska maktens finrum i och med att det mer sämsta alternativet tar över troglodyterna.

Äntligen kan valrörelsen bli intressant!
SD, och undertecknad, tackar nazisterna… 😉