Vad skulle det vara för värld där alla konstant skall skyddas från att bli upprörda? Där inget får yttras eller utföras som kan trigga någon annans upplevelse av dålig stämning? Där någon annans gränser för kränkthet skall diktera hur omgivningen skall uppföra sig?
Jag vill påstå att det skulle vara en outhärdlig och extremt inskränkt värld vilken, på alla sätt, skulle hindra all form av utveckling.
Därför är jag för en mycket tillåtande form av yttrandefrihet som har sin absoluta lägstanivå där den redan ligger i Sverige. Men jag hade exempelvis gärna sett att människor fick uttrycka sina åsikter genom symboler som svastikor för då vet jag redan tidigt att det är en lågpannad aphjärna jag är på väg att konversera med.
Saken är den att människor inte skall skyddas från att bli upprörda utan en levande diskussion även skall kunna innehålla element som står så långt ifrån ens egna uppfattning att den genererar en känslomässig respons. Det är på det sättet vi kan utöka vår förståelse för saker utanför det vi redan uppfattar som sanning. Vi måste kunna få höra åsikter vi inte håller med om, värdera dessa och komma till nya slutsatser eller kanske förstärka de åsikter vi redan hade. För vi har inte alltid rätt. Ibland tänker vi heltokigt och fastnar i de tankebanorna om vi inte låter oss utmanas.
Sedan är det skillnad på vad en medborgare säger eller gör och vad staten tar sig för. Om staten bränner eller förbjuder vissa böcker är det starkt negativt för då hindrar de medborgarna att själva bilda sig en uppfattning (referens till bl.a. nazityskland) men om en medborgare gör det är det helt ok för det hindrar inte någon annan att köpa den boken och bilda sig en uppfattning om det är en bok att behålla eller slänga på soptippen.
Jag tycker också att alla människor skall ha rätten att bekänna sig till vilken tro de än ser passa deras världsuppfattning och lika mycket skall alla människor ha rätten att inte välja någon tro. Alla människor skall också ha rätten att öppet bekänna att de tycker någon annans tro är rent trams, kanske att den tron är skadlig eller göra sig lustig över varför människor kan tro på något sådant. Man kan kräva att få ha sin egen uppfattning men aldrig att någon annan måste respektera den eller låta sig påverkas av den. Och vi skall aldrig ha rätten att ta till hot eller våld för att någon annan inte delar vår uppfattning oavsett hur upprörda vi än blir. Vi skall inte heller förvänta oss att regler vi har inom vår egna förening skall stå ovanför lagarna vi beslutat om i landet. För de är demokratiskt beslutade genom företrädare från oss alla.
Så när någon får för sig att ge uttryck för något som jag själv tycker är särdeles korkat så måste den personen ändå få göra det. Jag, å andra sidan, får då välja att döma ut den personen som en idiot om jag vill, kanske ta diskussionen, kanske bli stärkt i min uppfattning, ändra åsikt eller ignorera bort den personen.
Att öppet ha fel är en av de absolut viktigaste rättigheterna vi har i detta landet för när den rätten kvävs mister vi även möjligheterna till att den personen som har fel kan visa sig ha rätt om vi bara förstår vad den menar. Vi ser flera exempel genom historien där detta har skett och jag kan inte se någon fördel med ett sådant system. Så om ett annat land protesterar mot något som görs under yttrandefriheten i vårt land bör våra företrädare bara kort upplysa om att detta är en grundbult i vårt samhällssystem och att det inte är något vi kommer förändra oavsett hur upprörd någon blir.
Och min åsikt är också att om någon person inte kan acceptera att åsiktsfriheten är viktigare än människans önskan om att inte bli upprörd så finns där andra länder att bosätta sig i där åsiktsreglerandet är mycket hårdare.
Inlägg måste få skrivas och du måste ha rätten att yttra hur fel jag har. Om du blir upprörd över något åsiktsdrivet jag skriver måste det vara helt ok och du skall då ha rätten att ge uttryck för detta eller, för den delen, ignorera bort mig helt.
Men ingen av oss skall ha rätten att kväsa den andres åsikt.
