Varför så förvånad?

Nu var det dags igen för ett OTROLIGT och FRUKTANSVÄRT avslöjande! Det finns präster som tror att homosexualitet kan botas genom bön!

Gud har skapat hela världen och allt som däri befinner sig. Han valde att, genom syndafloden, döda större delen av allt levande (till och med den stackars lemuren som inte hade gjort något ont). Han gav, aldrig senare skådad, kraft till Moses att dela ett hav. Han lät en kvinna jungfruföda hans son som sedermera tog på sig allas våra synder när ”vi” hängde upp honom på ett kors till att dö. Han kräver att vi skall hedra far och mor utan förbehåll för vilka personer de är eller vad de gjort. Han kräver att vi inte får ha några andra gudar. Han kräver att vi helgar sabbatsdagen, inte missbrukar hans namn, inte nuppar vid sidan om, inte beundrar och avundas grannens hus eller partner osv…

Det är inte det faktum att de tror på en obevisbar på-låtsas-entitet med oändlig kraft och godhet som skapar bryderier utan att någon som tror på allt detta dessutom tror att denna entitet, om man ber om det för att man mår dåligt av det, skulle kunna tänka sig att ändra ens sexualitet.

Att den gammaltestamentligt bögdödande guden , genom bön, kan förändra en sexuell läggning – det är vad som förvånar!?

Men om jag, som uttalat heterosexuell (kanske kommer som en chock för en del men nu är det sagt), går till en präst och förklarar att jag inte orkar med allt krångel som kvinnor är upphov till utan hellre ser att jag börjar tända på män vilka uppskattar att jag går upp i kalsongerna, lirar litet TV-spel, har litet spontansex (med eller utan partner för stunden), återgår till datorn för att kolla på film och spela litet till TROTS att det står disk som väntar och att dammsugaren inte varit framme på en vecka.

Om jag verkligen ber honom att lägga in ett gott ord för mig hos den osynlige anden så jag kan bli bög. Ber om att slippa detta heterosexuella ok som tynger mig – skulle då den önskans beviljande vara i sin ordning eller blir det lika mycket rabalder över detta?

Jag vet inte det… Egentligen är det konstigt att någons kristna tro kan vara så upprörande samtidigt som all respekt avkrävs när det gäller andra religiösa sagofigurer.

Hursomhelst, jag skiter verkligen i huruvida du är homo eller hetero. Det är för mig en ickefråga så länge som det inte involverar mig. Däremot så tycker jag att det, på samma sätt, inte är speciellt upprörande om en person som vigt sitt liv åt att tro på fiktion väljer att ha en fritt flygande fantasi inom fler områden än de som är politiskt korrekta.

Kicked in the ding-ding

Så är då äntligen EU-valet över och den väntade stormen av människor, som slår på stortrumman över att världen är på väg att gå under, har nu infunnit sig. De sliter sitt hår, gråter, är rädda, oroliga, bekymrade, förkrossade. De gör liknelser med Hitlers försök till skapandet av det tredje riket. De spottar omkring sig och svär sig förbannade över dessa as till väljare som hade mage att slösa sin demokratiska röst på denna ondskans högborg SD förkroppsligar.

Nu skall de minsann organisera sig! Nu skall de minsann ta debatten! Nu skall de minsann inte ägna sig åt att vända ryggen åt ondskan utan se den i vitögat och förgöra den med godhetens argumentation!

Mmm… jo, just det… Shaddapp… Jag har hört det förr…

Under valrörelsen 02 skulle SD tigas ihjäl för de skulle inte legitimeras med att någon talade med dem. Efter valet hade SD gjort framsteg. Då minsann insåg man att de INTE skulle tigas ihjäl utan debatten skulle tas!

Valrörelsen 06 skulle de tigas ihjäl för man skulle minsann inte ge dem utrymme! SD gick framåt. MEN nästa gång skulle de minsann ta debatten mot ondskans förkämpar!

Valrörelsen 10 återupprepades retoriken angående hur man inte ville ge SD en plattform men DÅ kom ondskan in i maktens korridorer! DET BLEV JU KAOZ!!

Efter detta har ”godheten” tagit vara på varje möjlighet att göra narr av dem. Att kasta en tårta på SD’s partiledare är harmlöst och roligt för han är ju SD’s partiledare. Att hänga pizzabitar ovanför honom är jättekul! Dedikera webbsajter till foton av tomma städer (som Åkesson besökt) var omåttligt skojsamt. Att störa ut hans möjligheter att tala är helt ok för det är minsann ingen rätt att få föra ut ett budskap. Vi vände ryggen i en symbolisk gest att visa hur litet vi tycker om honom…

Det gick väl sådär bra eller? Kanske moderaternas pr-byrå skulle ta och använda den taktiken mot sig själva istället så de får upp siffrorna litet?

Vad som förvånar mig (nästan mer än hur obildad en individ måste vara för att rösta på F!) är hur folk nästan kissar ner sig i sina försök att visa hur fruktansvärt obehagligt de nu upplever världen samtidigt som INGEN av dem frågar sig hur i h-lvete det kommer sig att vi behöver ett parti som SD? Jo du läste rätt… Tydligen behövs SD just nu eftersom det finns en hel massa människor som inte känner att de är representerade av de övriga etablerade partierna. Tror ni verkligen, på allvar, det beror på att var tionde Svensk har en nazi-uniform i garderoben och hyser en stilla förhoppning om att äntligen förverkliga drömmen om ett ariskt rike?

Det tror inte jag. Jag tror det ligger närmare sanningen att de anser det finns problem med vårt mångkulturella Sverige som måste diskuteras öppet utan att omedelbart stämpla någon som ond. Samhället är inte binärt utan det finns gråskalor. Man måste inte hata utlänningar, eller någon alls, för att vilja diskutera baksidan med invandring och just nu finns det inget annat parti som vågar föra ämnet på tal. Nej, det går inte ens att ta i med tång utan att bli utslängd i kylan. Därför behövs SD. Inte för att de har rätt utan för att de vågar öppna diskussionen.

Eller så tycker SD-röstarna verkligen inte om hur överstatligt EU har blivit och tycker detta var det mest effektiva sättet att visa det på. Jag menar, EU-valet är väl ändå inte på riktigt…

Gör något eller håll käften!

Ja, med den rubriken så har jag nog sammanfattat min frustration över antalet gnällspikar som sitter på den absoluta sanningen samt lösningen på alla samhällsproblem.

Ämnet är något jag irriterat mig på under en ganska lång tid men det var nog först när en kolumn i SvD började florera på facebook som bristningsgränsen var nådd. Kolumnen har titeln ”Sverige förtjänar bättre politiker” och får stående ovationer litet här och var.

Jag vill påstå att Sverige förtjänar PRECIS de politiker det har. Om ingen annan vill resa sig upp  och försöka göra något konkret för att förändra inom systemet så är det dessa politiker vi får. Att gnälla över dem gör ingen som helst skillnad. Visst finns där politiska kappvändare som följer opinionen slaviskt men dessa är troligtvis inte heller de vi vill ha som främsta företrädare.

Om det är karriärspolitiker vi röstar på så får vi de som primärt ser till vad som gynnar dem själva i stället för verklighetsförankrade människor med ambition att göra det de anser rätt och riktigt.

Jag gjorde själv ett försök under några år att påverka inom systemet genom att vara aktiv moderat men det föll sedermera pladask eftersom det var alldeles för mycket positionering inom partiet som gällde och jag har inte tålamodet eller förmågan att hålla med om saker jag anser vara fel. Det hela slutade med att jag körde en egen kampanj där jag bad väljare att rösta på nytt, oavsett parti, istället för det gamla invanda så vi fick bort de gamla politikerna (inte gamla som i ålder utan gamla som i ”vi som varit aktiva för länge och inte längre har driv, ambition eller verklighetsförankring kvar”) vilket effektiv stängde ute mig från det politiska livet.

Tyvärr innebar inte min kampanj att någon ny blev invald för väljarna är för ointresserade och lata för att själva göra ett aktivt val. Det enda jag fick ut av det var att jag, på cykel, fick se mycket av landsbygden samt ett samtal från den lokala ledaren av moderaterna (vid tillfället var det Gösta Bergenheim) vilken påtalade att han fått påringningar av företrädare från många andra partier och att jag inte ”fick” göra som jag gjorde. Mitt svar var ”Jo, det får jag…” och sedan kan man nog påstå att min ”karriär” var över.

Å andra sidan är de ”nya moderaterna” inte alls något jag kan identifiera mig med längre så mitt urträde ur det partiet är inte något jag ångrar…

Vad jag vill få fram är inte att jag, på något sätt, har varit bättre än någon annan när det gäller att påverka Sveriges framtid eller riktning men om du är missnöjd med hur landet styrs så har du två konkreta val:

1. Gå med i ett parti och arbeta aktivt inom det partiet.
2. Starta ett eget parti och arbeta aktivt för de frågorna du anser viktiga.

Dessa två val är nog de absolut viktigaste inom en fungerande demokrati. Att stå vid sidan och känna er kränkta över att de ni röstat på inte gör precis som ni vill är knappast något konstruktivt som leder i en annan riktning.

Slutligen: Det som stör mig mer än dessa politiker, vilka uppenbarligen drar nytta av Svenskarnas flathet, är de vilka gnäller men inte vill, orkar eller vågar göra något konkret. Eftersom jag själv inte längre vill lägga tid på att arbeta inom systemet så gör jag mig själv till en av de jag nu ondgör mig över. Men jag är i alla fall medveten om mitt hyckleri…