Det där är en fråga som jag börja bli litet lätt trött på att få höra…

Jag har ett grymt roligt jobb, känner att jag gör något vettigt och trivs fantastiskt bra med både uppgifter som kollegor. Ibland är det dagar när vi har riktigt mycket att göra, då alla rum är upptagna, patienter ligger i korridoren och väntrummet är fullt. Några fler i personalen men framförallt fler rum hade underlättat men trots detta trivs jag för jag gillar det höga tempot och variationen i vad vi gör.

Men, så kommer patient Petter Pettersson med ett irriterat uttryck i ansiktet och frågar: Hur lång tid tar det innan doktorn kommer egentligen?. Han kunde lika gärna ha frågat: ”Hur långt är ett snöre vad väger en sten eller hur många norrmän?” för även om han, just nu, är andre man på tur så finns risken att någon som är värre däran som kommer gå före och då kommer Petter Pettersson att tjura över att jag ljög.

Jag har ett standardsvar (med litet variationer) på frågan men det brukar inte göra någon på bättre humör. ”Jag kan inte ge en tid för du är på akutmottagningen och där tar det den tid det tar. Vårt kösystem bygger på  att den som är i mest behov går först oavsett hur länge den har väntat.”

Ibland kommer det fram någon som med myndig stämma deklarerar att den minsann väntat i x antal timmar och nu vill veta just NÄR doktorn kommer! Svaret är fortfarande detsamma men det finns en lust att lika myndig stämma påpeka att det måste vara helt jävla fantastiskt att få vänta så länge eftersom det uppenbarligen inte föreligger ett speciellt stort vårdbehov för den patienten i förhållande till andra patienter som fått gå före. Kanske en vårdcentral hade varit bättre?

Jo, vissa kommer till akuten trots att den egentligen borde gått till vårdcentralen i stället för ”Man får ju bättre vård på akuten”. I alla fall så resonerar vissa på det viset vilket bidrar till att väntetiderna blir längre. Förvisso för de som minst behöver akutvård i stunden men det skapar ju irritation bland patienterna som väntar.

Nu är det som så att man självklart skall komma till akuten när det föreligger ett akut behov som ex. andningsproblem, frakturer, hjärtproblem, hög feber, kraftiga magsmärtor osv. och detta bör inte ifrågasättas men… ”ont i halsen” är inte ett fall för akuten.

Föreställ dig bilden av en man med hatt och glasögon samt en tonårspojke som båda står och  väntar på bussen. Tiden går men plötsligt petar pojken mannen i ryggen.

*pet pet pet*
Mannen: ”Uh, vad vill du?”
Pojken: ”Du får inte vara här.”
Mannen, som är i god form och har en tidigare karriär inom proffsboxning, upplyser pojken om att han har all rätt i världen att befinna sig på denna plats.

*pet pet pet*
Mannen: ”Men.. Vad vill du?”
Pojken: ”Du får inte vara här!”
Mannen: ”Jo, det får jag så var snäll och sluta peta på mig.”

Samma scenario spelas upp ett flertal gånger och mannen blir allt mer irriterad på att pojken, som borde inse att den är i underläge, inte slutar med sitt petande. Efter en stund anländer även mannens dotter och hennes treåriga son. Tonårspojken övergår då till att peta på dottern.

*pet pet pet*
Dottern: ”Men, vad håller du på med?”
Pojken: ”Ni får inte vara här.”
Mannen: ”Men, sluta nu med dessa dumheter! Vi får visst vara här och jag börjar tröttna på att du vägrar lyssna. Låt oss vara i fred!”

Pojken ger då, med full kraft, den treåriga sonen en örfil som får barnet att falla till marken. Resultatet av denna handling blir att mannen fullständigt tappar fattningen och slår tonårspojken  blodig.

För en person som bara fokuserar på att mannen var starkare och, beroende på hans höga ålder, dessutom borde veta bättre så kan situationen  lätt vinklas till att mannen gjort fel men få skulle kunna finna en lösning som inte innebar att mannen tvangs flytta sig till en annan hållplats.

På sätt och vis vill jag dra paralleller till vad som just nu sker nere i Israel. Pojken, eller Hamas i detta fallet, granskas inte alls lika hårt som Israel ty Israel ses som ett civiliserat land emedan patrasket som hamas består av ses med blidare ögon då de ”bara” är araber.

Att hamas har skickat in över 11000 missiler, raketer och granater in i Israel sedan 2005 verkar inte spela någon roll.
Att hamas använder sig av mänskliga sköldar i form av civilbefolkning (barn!), vilket resulterar i högre andel civila dödsfall, gör inte att skuggan faller över hamas utan Israel.
Att hamas, genom att använda sjukhustak som avfyrningsramp, ser till att sjukhuset tappar sin, genom genevekonventionen givna, folkrättsliga status och gör det till ett mål för Israelisk militär är tydligen oväsentligt..

Hamas är fega kräk och att det inte kan bli fred i den regionen är, ur min synvinkel, deras fel men så länge som vi har naiva och verklighetsfrånvända kärringar (av båda kön), med palestinaschalen viftades i vädret, som hejar på dem så kommer inget att bli bättre. ”Vi”, i väst, måste sluta ge patrasket en plattform att föra ut sitt förvrängda budskap ifrån och istället ställa precis samma krav på dem som vi gör på Israelerna. -”Lägg ner vapnen och uppför er som folk så skall ni se att grannarna sänker garden. Det sker inte över en natt men tids nog, när rädslan över att bli angripen bakifrån har klingat av, kommer det gå alldeles ypperligt att jobba sida vid sida.”

Slutligen vill jag påstå att Israel anstränger sig så gott som det går för att minimera civila skador och dödsfall men att en nollvision är fullständigt orealistisk. En stor skillnad är också att droppen som fick bägaren att rinna över denna gång renderar åtal i Israel men hyllningar av hamas…

Ibland undrar jag litet vad för strider så kallade feminister väljer att fokusera på. Att två identiska individer, bortsett kön, skall ha samma lön är ju en självklarhet för de flesta. Att ingen skall bli behandlad olikt beroende på vad som gömmer sig i skrevet likaså. Att vi skall ha samma rätt- och skyldigheter är inte något som många vänder sig emot. Så, då verkar det som om ”man” väljer strider som ingen funderat över innan.

Exempelvis blir jag litet förbryllad är när grupper av kvinnor väljer att ”slåss” för rätten att visa brösten på badhus och kallar det patriarkala strukturer att någon förvägrar dessa fettkuddars frigörelse i offentlighetens ljus. Sedan när var detta ett reellt problem? Och varför just brösten istället för att gå hela vägen och låta människor vara helt nakna?

Missförstå mig rätt, ingen skulle bli gladare än jag om detta fick nationellt genomslag men jag skulle ha lättare att se en patriarkal struktur i om kvinnan tvingades visa brösten dag ut och dag in. Eller tja, kanske gruppen tonårspojkar skulle uppskatta det mer även om detta innebar att de fick spendera merparten av tiden på badhuset till midjan täckt av vatten.

Argumenten jag hörde för att kvinnor skall kunna visa sina bröst offentligt var antingen ”pojkar får alltså skall flickor också få”, vilket är en fullständigt valid synpunkt, eller den mer verklighetsfrånvända åsikten att bröst endast skall betraktas som foderpåsar vilka spädbarn får njuta av. Den senare åsikten blir litet tokig eftersom det är välkänt att kvinnors bröst tillhör de erogena zonerna och att de kan väcka/förstärka kvinnlig lust vid beröring och manlig genom blott betraktande.

En liten sak när det gäller ämnet lust… Det är inte ett medvetet val att bli upphetsad (något mången tonårsgrabb svurit över då den precis ropats upp till att utföra en beräkning på svarta tavlan). Nej, är omständigheterna de rätta så är detta något som helt plötsligt bara sker och om kvinnor i flock klär av sig överdelen får de nog också acceptera en viss påtaglig ”uppskattning” i form av fyllda svällkroppar. Detta skall ej förväxlas med någon form av övergrepp för det är självfallet alltid oacceptabelt då en person medvetet begår en oönskad handling emot någon annan. En överraskande givakt av Petter-Niklas är dock inte en planerad kupp utan, i detta fall, endast ett resultat av vad ögat tar in.

Det finns de vilka protesterar och påstår att ovälkommen åtrå då är ett exempel på objektifiering av kvinnan och på sätt och vis är inte det helt fel. Jag kan dock inte påstå att uppskattning av kvinnlig skönhet på avstånd är något konstigt bland oss som gillar kvinnor och jag är helt säker på att detta även gäller när rollerna är omvända. En kvinnas uppenbarelse kan vara fantastisk på avstånd men omedelbart raseras om det visar sig vara fel kemi vid närmare kontakt på samma sätt som en ”medioker” kvinnas skönhet kan förstärkas något enormt, oavsett bröstens vara eller icke vara, om resten av parametrarna visar sig vara rätt. Frågan är om avståndsbeundran är objektifiering eller endast uppskattning på ofullständiga grunder.

Nåväl, åter till varför man skall begränsa sig till att endast vilja att båda kön skall ha rätten att visa en naken överkropp. Vad är det som gör könen så farliga att visa? Varför slåss ”man” inte lika mycket för total befrielse? Är det så att ingen vill beskåda en skrynklig gubbpenis, där pungen nu verkar längre, eller finns där något annat som gör att manliga och kvinnliga könsdelar måste förbli tabu att visa upp?

Själv kommer jag inte att slåss för att få visa min snorre i offentliga sammanhang. Både för att jag inte ser det som ett problem med att hålla den bakom tyg men också för att ingen, till dags dato, har efterfrågat en fullständig frisläppning…