Tjäna pengar till varje pris

Jag har funderat på det där med att tjäna pengar ganska länge. Gick från ett jobb där jag tjänade mellan 32-35Kkr varje månad, utan att förta mig, till ett annat där lönen ligger på 19.5Kkr och där benen får springa och nattsömnen ibland störs av någon specifik händelse under dagen. Det är klart att pengar öppnar många dörrar och möjligheter så visst skulle det vara roligt om jag kunde berika mitt och mina barns liv med litet större utsvävningar men det är först när man lämnar det personliga planet som ekonomi blir intressant ur ett annat perspektiv.

”Riskkapitalister flyr välfärden” står det i SvD Näringsliv idag och då rör det sig om vård, skola och äldreomsorg. De har slutat investera redan innan valet eftersom de inte tror sig kunna tjäna så mycket på den branschen om det blir (och det blir det) regeringsskifte. Jag förstår dem eftersom en riskkapitalist mål och mening är att tjäna pengar på sitt kapital emedan fler och fler tittar snett på hur detta görs inom nämnda sektorer.

Vår regering (tillsammans med de flesta ekonomer) talar sig varma för ”tillväxt” och just detta ord verkar vara det viktigaste i världen. Själv har jag börjat undra över när tillväxten vuxit tillräckligt. När räcker det? Jag menar, det går inte att, för evigt, växa i en ändlig värld. Någonstans bör man  nå taket och vad händer då? Och varför är det alltid ”tillväxt” som fokus skall ligga på?

När skall vi vara nöjda med det som är? Om vi, istället för att ta ut vinster utöver kommande investeringskostnader (som såklart måste sparas på tills de behövs) ser till att ett företag, en bank, en skola, en vårdinstitution har rätt utrustning, personal med en lön som går att leva på och sedan t.ex. kanske låter ett eventuellt överskott betala för att människor får litet mer ledighet eller litet lättare arbetsbörda? För inte är väl livets stora mening att arbeta så hårt som det bara går för andra? Inte är väl den berömda väggen ett slutmål att sträva efter?

Innan protesterna haglar in så vet jag att det ekonomiska systemet bygger på lönearbete där några få kapitalstarka styr massorna med löfte om pengar i utbyte mot deras slit men vad jag menar är att vi kanske skulle se förbi horisonten och fundera på om det just är arbete som livet skall gå ut på. OM det är möjligt kanske vi skall fundera på hur vi kan minimera tiden som spenderas på arbetet och maximera tiden spenderad i livet utanför? Vid dödens rand är det få som önskar att de hade arbetat mer och spenderat mindre tid med barnen och barnbarnen…

Så, när når vi läget där tillväxten vuxit tillräckligt och jämvikt uppnås. När vi kan pusta ut och säga: Fan, nu är det dags att leva litet också.

Det är lagligt att vara dum i huvudet

Nu när afa-patrasket bidragit till att ge uppmärksamhet åt en annan lågbegåvad grupp (Ex-nsf dvs. nuvarande SvP) flyter idéer likt ”Varför gavs nazisterna demonstrationstillstånd?” åter upp till ytan.

Egentligen borde det vara lätt att förstå varför demonstrationstillstånd måste ges till alla som söker det men tydligen har begåvningsreserven tänt ljuset innan de gick ut. Hursomhelst så tänker jag göra ett kort försök ändå…

Först och främst vill jag fråga vilken grupp det var som bar sig illa åt i detta fallet? Var det nsf, förlåt… SvP? Nej det var den andra värdelösa gruppen som politiskt korrekt benämns ”motdemonstranter”. Är det logiskt att förbjuda en grupp att föra fram sitt budskap för att en annan kriminell grupp inte tycker om det och kan ta till våld? Jag tycker inte det men åter till rätten att uttrycka sin åsikt…

I en demokrati måste var och en få uttrycka sin åsikt oavsett hur dum den kan verka för andra. Alla måste få ta till orda i det offentliga rummet för vem skall bedöma vilken åsikt som får sägas eller inte? Däri ligger problemet med yttrandefrihet ty den finns inte om vissa måste dölja vad de tycker är rätt och riktigt. Det går inte att ha en yttrandefrihet som bara gäller rätt åsikter för då är det ingen yttrandefrihet. Det måste vara lagligt att vara dum i huvudet för annars får vi nog utöka platserna inom kriminalvården!

Låt säga att vi börjar med att förbjuda organisationer som SvP att tala offentligt. Sedan då? Skall SD också tystas? Kanske V(pk) borde vara tysta med i och med kopplingen till kommunismen? Kanske vi borde tysta de som känner sig skeptiska till hur den globala uppvärmningen framställs?  Vem skall bedöma om din åsikt är tillräckligt  rätt för att få uttryckas?

Redan nu finns det inskränkningar i hur man får uttrycka sin åsikt och de flesta av dessa anser jag vi borde avskaffa. Personligen tycker jag att en nazist skall få bära uniform med svastika och gå på stadens gator och torg utropandes sitt ”Sieg heil!”. Jag tycker att inskränkta människor skall få tid i talarstolen för att berätta om hur negrer, judar och mena-folk förstör det Svenska kulturarvet. Jag tycker att en rasistisk arbetsgivare skall få neka jobb till alla han inte anser passa in i den mall han har för den perfekta människan…

Så länge det inte går över i uppmaningar till brottslig verksamhet eller uppenbara hot så måste idioter få uttrycka sig på alla sätt de så önskar vare sig det är symboler, kläder, skrifter eller tal för jag vill se vem idioten är! Detta är nämligen den andra sidan av yttrandefriheten – idioten får ett ansikte så jag lättare vet om den är någon jag överhuvudtaget vill umgås med eller inte.

Så gör det lättare för kräken att visa sig i det öppna och låt polisen slå ner med full kraft mot de antidemokratiska element som med våld försöker tysta andras åsikter! Tycker du SvP är ett skitparti med idiotiska åsikter? Jamen gå inte dit då! Låt dem stå i duggregnet på ett folktomt torg och prata sin smörja. Det är mycket mer effektivt än att ge dem all denna uppmärksamhet som de fick i Malmö.

Utöver detta tycker jag att de värdelösa existenser som ger sig till att slå på polishästar borde skickas långt ner i gruvorna och inte få se dagens ljus på flera år…

Jag kan nog inte räkna

Det är svårt att se Reinfeldt annat än som en väldigt populistisk politiker och att det är massmedia som dikterar vad han skall tycka på samma sätt som de sätter agendan för en stor del av befolkningens åsikter.

Jag tänker bland annat att skriva om invandring nu och väljer ni att tolka det på ett sätt som inte är avsett så varsågoda och gör så… De som faktiskt känner mig förstår nog hur jag menar och de andra får väl bli upprörda då.

48 miljarder i ökning för flyktingmottagande under 2014-2018 bedömer Migrationsverket att det kommer kosta. 48 miljarder! Det är ett tal som är väldigt svårt att greppa men för att sätta det litet i kontrast så sa riksdagen ja till en försvarsbudget på 47,2 miljarder för 2014 http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201314/FoU1/ Hemvärnet (som ni alldeles nyligen sett har en påtaglig roll i stöd till samhället) har, enl. uppgift, ca 1.2 procent av detta alltså runt 550-600 miljoner.

Vården i Halland ligger på ca 6,6 miljarder kronor http://www.regionhalland.se/om-region-halland/ekonomi-budget/

UNHCF kan med 1 miljard köpa in 400.000 tält (23 kvadrat stora familjetält), 400.000 filtar,  samt dunkar med vatten för 400.000 personer under fem år (löst och snabbt räknat på deras egna siffror). Syriens tre miljoner flyktingar skulle vi kunna ge tält, filtar, vatten för 10 miljarder och då ha över ca 2,5 miljarder för mat, madrasser osv om detta var genomförbart att göra på plats. Tio miljarder är litet drygt en femtedel av vad Migrationsverket bedömer ökningen vara under 2014-2018.

Vad är det egentligen jag vill få fram? Jo, jag spånar helt enkelt över om vi använder pengarna på det sätt som kommer de flesta till gagn och har svårt att se att vi gör det. Sverige är dyrt att genomföra åtgärder i, Sverige har en stor bostadsbrist och hög arbetslöshet så vi kan alltså inte ge de nyanlända bostäder eller ens en möjlighet att börja bidra till det samhälle de önskar bli en del av. Hur kan vi motivera att vi använder pengarna på bästa sätt när vi inte klarar av den ”flyktingström” som rått under de senaste åren? Hur kan vi motivera att vi använder pengarna på bästa sätt när så många fler skulle dra nytta av dem i närområdet än de som faktiskt lyckas ta sig hit?

SD har faktiskt en poäng när de säger sig vilja prioritera hjälp i närområdet för det är det mest ekonomiskt sunda alternativet – vi hjälper fler där. Dessutom finns det möjlighet att den kompetens som finns bland de som flyr ( i egenskap av snickare, bilmekaniker, vårdpersonal, jurister osv) finns lätt tillgänglig när landet skall återuppbyggas i stället för att vi dränerar den.

Kan någon hjälpa mig att förstå på vilket sätt nuvarande politik är den minst sämsta för jag kan verkligen inte få ihop logiken. Det känns mer som det är en känslomässig politik som spelar på ”snyfthistorier” av några få i massmedia samtidigt som miljoner gråter floder på annat håll.

Som avslutning på ett snabbt och ostrukturerat inlägg vill jag bara hälsa de som önskar placera in mig i ”rasist-facket” att det är mig egalt om de gör så för de känner mig uppenbarligen inte alls…

Det är nog val…

Det är nog val snart men det känns inte som om valrörelsen är lika intensiv som tidigare val. Kanske beror det på att jag har jobbat mycket och helt enkelt inte orkat bry mig om dessa intetsägande floskler som nutidens politiker häver ur sig…

Nu, innan jag börjar gnälla på riktigt, skall jag faktiskt erkänna att det finns vissa lokalpolitiker som faktiskt inte väljer de mediatränade proffspolitikernas spår utan faktiskt vågar tala klarspråk om att verkligheten inte alltid är så fullständigt svart-vit även om de helst undviker att basunera ut detta eftersom de då snabbt hamnar i skamvrån. Heder åt dessa få!

Nåväl, skall vi kika på mantrat ”ta ansvar för Sverige” då? Här är det tydligen bara siffror som är viktiga. Att nuvarande regering hoppat på samma tåg som tidigare regeringar och fullständigt trasat sönder vårt försvar räknas inte. Att de fortsatt se till så att jordbruket demonteras, vilket lett till att vi inte längre är självförsörjande i händelse av katastrof eller oroligheter i närområdet, räknas inte. Att vi inte längre har en organisation med utrustning för att ta hand om inre katastrofer som skogsbrand, innan den växer sig stor, utan tvingas skrika på hjälp och hoppas på att någon hör oss räknas inte.

Siffror är det enda som är viktigt. Vad vi gör med siffrorna, utöver statistik, är egalt när vi talar om ”ansvar för Sverige”.

”Det finns ingen hotbild i nuläget!” Det trodde vi väl inte det fanns i Ukraina heller innan det small till. Vad händer med våra löften till Baltikum om att vi skall assistera dem i händelse av att Putin tycker det är bra att expandera mot Östersjön? ”Vi har ingen chans om Ryssland kommer med hela sin militärapparat ändå.” Nej det är sant. Men å andra sidan skulle de aldrig göra det eftersom de då skulle vara försvarslösa på andra håll. Vad vi, med ett vettigt uppbyggt försvar, kan göra är att se till att det blir för dyrt och krångligt för en attackerande part att ge sig på oss. Frågan är inte om någon större makt kan ta över oss om de ger sig f-n på det, för det kan de, utan frågan är om de tycker det är värt kostnaden i liv, materiel och politiskt kapital.

Vi var förr stolta över att kunna hävda vår förmåga att ta vara på oss själva om skiten träffade fläkten. Nu kan vi inte det eftersom det var viktigare att se till siffrorna än kapaciteten. Det var viktigare att vissa företag kunde tjäna mer pengar på att importera livsmedel, vilka producerats med metoder som våra egna bönder inte själva fick nyttja eftersom vi har hårdare regler, än att vi tillsåg självförsörjning.

Invandringsfrågan är ytterligare något som tyvärr endast ett enfrågeparti vågar ta i. Problemet är att våra proffspolitiker inte vågar diskutera den i andra termer än att ”Invandring är bra för landet – säger du något annat är du rasist och därför behöver jag inte lyssna” och så stannar det där.

Saken är väl den att invandring ÄR bra för landet. Frågan är bara hur mycket och vilken form av invandring som är bra. För att förtydliga: Tiotusen högutbildade invandrare med önskan om att snarast komma i arbete är jättebra! Tio miljoner outbildade är ett jätteproblem. Det måste finnas en möjlighet att diskutera ett helt spektrum utan att låsa sig fast i semantik och sandlådeproblematik.

Miljöfrågan är också ”spännande”. Att döma av vad våra politiker säger så tvivlar jag starkt på att de överhuvudtaget läst på det ämnet för det är lika litet gråskalor där som inom andra ”heta” områden. Nej, det är ”lilla politikerns handbok” (Tack Jens för det uttrycket 🙂 ) som gäller och i den står allt de behöver veta för att låta pålästa utan att egentligen ha en aning om vad de säger…

Som slutkläm innan jag påbörjar matlagningen: Våra proffspolitiker är fega, mediatränade apor där behållande eller övertagande av makten är ett självändamål och där syftet med att inneha makten fullständigt försvunnit. Jag vill se politiker som vill göra något radikalt. Politiker som har idéer, visioner och ett jävlaranamma för att leda landet in i en bättre framtid! Inte detta patetiska, floskelrapande, anhang där ingen vågar gå utanför ramarna för att de då riskerar vara äkta och sårbara.