Jag känner redan från början att detta skulle kunna bli ett långt inlägg så om ni tillhör kategorin TL;DR så kan ni vandra vidare redan nu.

Att jag är emot tiggeri på våra gator är ingen hemlighet och det har inget att göra med att mitt hjärta är hårdare än någon annans. Så som jag ser det skall ingen Svensk medborgare tvingas tigga för att överleva utan vi skall, tillsammans, se till att den har förutsättningarna att ha tak över huvudet och mat i magen oavsett vad det är som inträffat för att placera denne i ett så utsatt läge. I vissa fall kan det till och med vara nödvändigt med tvångsvård eftersom det kan finnas bakomliggande problematik vilken varit den störst bidragande orsaken att personen hamnat på gatan med en utsträckt hand.

Nu skrev jag Svensk medborgare för det är där vårt ansvar primärt ligger. Ni som har pengar över, och lust att ge till andra, skall självfallet få göra det men den kollektiva skyldigheten ligger ändå inom just kollektivet Sverige.

Det finns dock skäl till varför jag tycker det är litet dumt att skänka till tiggare.

1. Tiggeri är ingen karriär men så länge som en person hankar sig fram på det finns ingen drivkraft att gå vidare.

Med detta menar jag att en person som inte inser att det finns en möjlighet till bättre liv genom att det avkrävs motprestation för vad den får inte heller kommer kämpa för att uppnå det målet. Alltså blir givaren en ”enabler” som i missriktad vänlighet underhåller fattigdom och misär vilken kan fortsätta i flera generationer framöver. Jag skulle alltså ha lättare att ge till en gatumusikant (nej, inte de som spelar en låt om och om igen eller bara drar ut och in i ett dragspel), en jonglör eller mimare som faktiskt gör något än till någon som bara sitter still och upprepar ”Hej, hej”.

2. Givaren gör inte mer efter den skänkt en futtig summa.

Många som slängt ner sin femma eller tia (om ens det) i tiggarens glasslåda går därifrån med ett något dövat samvete över världens orättvisor och kommer inte att göra något mer än så för att förändra. Den tycker att den ”minsann har gjort något” men i själva verket är problemet mycket större än så och detta vet den normalt tänkande individen men väljer att bortse ifrån. Att, för att uppnå det dövade samvetet, marginellt hjälpa en individ när en större aktion, som gynnar flera, är en väldigt egocentrisk handling.

Två passusar här:
* Det går att jämföra med den matematik SD använder för att minska invandringen till Sverige. Utan tvivel skulle pengarna vi lägger på en invandrad person gynna många fler om man använde de på plats eftersom Sverige är ett mycket dyrare land att bo i men också för att dessa pengar samtidigt försörjer en enorm ”maskin” runt om den invandrade.
* Jag ogillar också det svart/vita mediatänket som sprider sig i Sverige där den som skänker är den fina och goda människan samtidigt som det är helt ok att kasta skit på den som väljer att inte göra det. Jag skulle vilja påstå att den som skänker och sedan, vitt och brett, väljer att världen skall veta detta på intet sätt är en ”god” människa utan snarare gör det för köpa sig andra fördelar.

3. Landet/länderna tiggare kommer ifrån skall ta ansvar för sina medborgare och det är viktigt att de får kännbara konsekvenser då de inte gör detta.

Vi är i nuläget medlemmar i EU och de utomsvenska tiggarna kommer från länder inom denna union. Vad Sverige borde göra är att skicka hem tiggare på hemlandets bekostnad och sedan, med hjälp av EU, ställa tydliga krav på detta land med vad de måste göra för sina medborgare för att överhuvudtaget få finnas kvar som medlemmar. Om kraven inte uppfylls skall hårda konsekvenser inträda och dessa bör kvarstå även om en uteslutning skulle komma till stånd.

Detta för att den folkgrupp tiggarna vanligtvis kommer ifrån skall ges samma möjligheter (och självfallet skyldigheter) som övriga medborgare i det landet. Ingen skall behöva leva i den misär vi kan ta del av bl.a. på youtube men om det inte ställs tydliga krav så händer inget eller så händer det väldigt sakta.

4. Att skänka till tiggare är lika illa som att köpa droger eller smuggelsprit eftersom det underhåller en dunkel och organiserad verksamhet som innehåller många fler saker än ”harmlöst” tiggeri.

Jag är medveten om att detta skarpt brukar förnekas litet då och då (speciellt i sociala medier) i inlägg med bl.a. dessa länkar bifogade:

http://www.expressen.se/kvallsposten/polisen-sanningen-om-tiggarna-i-malmo/

http://www.metro.se/nyheter/ligor-bakom-tiggarna-en-myt/EVHnbx!zfXy5GuYxf3o/

http://www.stadsmissionen.se/Socialverksamhet/Nyhetsarkiv-Social-verksamhet/Vart-att-veta-om-tiggeri/

Men… Så har det inte alltid låtit. Massmedia har flera gånger tidigare beskrivit på vilket sätt det faktiskt har legat en organisation bakom tiggeriet.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3913887

http://www.expressen.se/gt/ligor-tar-pengarna/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19642670.ab

Men bara för att Svensk massmedia skriver saker behöver ju såklart inte detta vara sant så jag har kikat litet på ett par dokumentärer från BBC som ligger på youtube. Det finns många intressanta som både visar på hur tiggeri är organiserat i UK men också varför det finns människor (primärt i Rumänien i detta fall) som behöver hjälp att få en drägligare tillvaro i sitt hemland.

Här är en som handlar om ”tiggarbarn”

https://www.youtube.com/watch?v=oJRGC8pMQU8

Ytterligare en som ger inblick

https://www.youtube.com/watch?v=M4tib__FgO8

Dessa båda har ett fokus på just barnen i dessa utsatta situationer men visar också precis på hur organiserat det är. Visserligen är de från UK men det finns liknande rapporter från resten av de rikare länderna inom EU så varför skulle det vara annorlunda i Sverige? Logiken i att vi skulle vara förskonade från detta är svår för mig att greppa. För några år sedan var det rabalder angående ”tiggarbarn” här med men eftersom de sociala myndigheterna var effektiva så försvann (?) den verksamheten ganska fort.

Jag har fler funderingar när det gäller tiggeri (och hur det kommer sig att så många verkar tycka det är en bra sak att vi underhåller den verksamheten) men vill avsluta med följande uppfattning: Att skänka en femtiolapp till en hjälporganisation man har förtroende för gör mycket mera nytta än en femma i en glasslåda.

Denna fundering kanske kommer uppröra en och annan men den är inte skriven i det syftet…

Jag tycker religion är ett intressant område och talar gärna med religiösa människor för att just få en inblick i hur de resonerar. En diskussion, från min sida, rörande detta ämnet är förutsättningslös och får ta de vändningar den gör men jag tror att jag inte uppfattas respektlös eftersom jag faktiskt inte attackerar deras tro utan har en genuint intresse av vad de säger.

Men… Om vi ser till psykiatrin så gör vi vårt bästa för att behandla psykisk ohälsa med både terapi och medicinering. Detta beroende på att patienterna upplever världen på ett helt annat sätt som att de kan höra röster, ”se” saker vi andra inte gör, får vanföreställningar där de själva lever i en värld vi andra inte förstår, är paranoida eller kanske känner sig tvungna att leva efter specifika regler för att inte katastrofer skall inträffa.

Vad skiljer då de senares vanföreställningar från en religiös människas och varför förväntas det att alla som inte alls uppfattar världen som den religiöse ändå måste respektera och tassa på tå runt denna ovetenskapliga uppfattning? Varför, bortsett från kostnaden, behandlas inte religiösa människors, ur vetenskapligt perspektiv, verklighetsfrånvända syn på tillvaron på samma sätt som man gör med patienter inom psykiatrin?

Hur kommer det sig att vi accepterar att politiken låter sig influeras av diverse religiösa samfunds tro och regelverk trots att de inte kan frambringa ett enda bevis på att deras tro har något som helst med verkligheten att göra? Var går gränsen mellan religiös tro och psykisk ohälsa? Borde religiösa människor ens ha rösträtt då de baserar sitt val delvis på premisser som endast verkar existera i en fantasivärld?

Jag tycker detta är svårt eftersom jag själv inte lever i en tro utan mer ser till vad som kan visas fungera i den verklighet vi lever. Nu kan hävdas att den kristna lightversion vi har i Sverige trots allt är ganska harmlös och egentligen inte bidrar med någon som sänker livskvaliteten men så hamnar vi ju ibland i sektliknande samfund och där är det ju en helt annan sak. Vi ser också fler krav från muslimska delar som helst skulle se att vårt lagliga regelverk blev underställt sharialagar. Var drar vi gränsen för hur mycket inflytande sådana fullständigt horribla åsikter skall få och varför drar vi den just där?

Som sagt, det är svårt det här eftersom det är så många som lever i en tro som, på många sätt, egentligen borde sättas en diagnos på. Självfallet hävdar religiösa människor att deras tro inte på något sätt är en psykisk sjukdom men å andra sidan gör en paranoid eller psykotisk människa detsamma.

Jag har inga svar på detta men jag lutar starkt åt att vårt samhälle inte på något vis skall låta sig ledas, styras eller påverkas av något som inte finns några som helst belägg för. Samhället som sådant skall inte stödja eller underblåsa vanföreställningar.

Med detta sagt så vill jag ändå påpeka att jag inte ser ner på varken religiösa människor eller de som hamnat i facket ”psykiskt sjuka”. De är fortfarande väldigt intressanta och jag har inga problem med att människor tror på gud, tomtar eller älvor för dessa fantasier gör världen litet mer intressant att leva i. Men… det finns ett gnagande men…

Detta är ett ämne som poppar upp litet då och då och kliar mig under Pia Mater.  Det föll bort ur mediaströmmen någon stans runt att Ryssen var inne och körde i skärgården och jag har väntat på att ”folk” skulle börja posta bilder på hur ofarlig smittan egentligen är.

Här är två ”roliga” exempel som jag vill kommentera litet

Se där så liten del av Afrika som är påverkat! Måste ju vara, mer eller mindre, ofarligt och inget att fokusera på!

Nu är ju kartan litet missvisande eftersom det endast är där som den högsta koncentrationen finns för tillfället. Vi vet att det funnits fall i andra delar av Afrika (och världen) men i nuläget anses dessa bara vara tillfälliga. Ytan är ungefär lika stor som hela Sverige.

Det dör även fler i trafiken (i nuläget) över hela världen så rika människor är tydligen inte så smarta…

”Äpplen och päron”-argument som inte har någon korrelation. Två saker lyfts: 1. Ebola är inte så farligt för det dör fler i svält. 2. Rika människor är elaka.

Nu sprids inte svält exponentiellt om det lämnas utan åtgärd och alla rika människor är inte elaka…

Så, nu vill jag skriva litet kort om viruset Ebola (som fått sitt namn från Ebolafloden i Demokratiska republiken Kongo). Det sprider sig exponentiellt dvs. i detta fall räknar man att varje smittad smittar två till (se nedanstående hemmasnickrade tabell) och har en dödlighet på mellan 25-88%. Under nuvarande epidemi har dödligheten legat på runt 50%

Hög risk för smitta gäller vid direktkontakt med död eller levande människas kroppsvätskor som exempelvis blod, kräkning, saliv, avföring, urin, sädesvätska och svett. Den är också en zoonotisk sjukdom dvs. smittar mellan människa och djur. Symtomen i början påminner mycket om influensa med hastigt hög feber, värk i muskler och leder, illamående/kräkning, diarré, svaghet, buksmärta. Inkubationstiden varierar mellan 2-21 dagar men vanligast 4-10 dagar.

Viruset påverkar endotelceller i blodkärl och minskar koagulationsförmåga vilket gör att blod slutligen börjar läcka ut och gör att kroppen slutligen hamnar i hypovolemisk chock (inte tillräckligt med blod i systemet eftersom det läckt ut) varpå den insjuknade eventuellt dör.

Nå, den stora faran med sjukdomen är just dess exponentiella spridning (om inga åtgärder görs) och det faktum att människan numera är väldigt rörlig (bil, buss, båt, flygplan) vilket leder till att det inte är speciellt svårt att sprida den över hela världen. Jag har fiffat ihop en liten excelltabell för att visa just hur få steg som krävs (i ett ”värsta scenario”)…

Klicka på bilden för att se bättre…

Just nu ligger vi mellan steg 14 och 15. När det gäller exponentiell spridning så händer inte så fasligt mycket i början men det går väldigt fort längre fram. Ta också i beaktande att samhällsbärande funktioner kommer slås ut ganska fort då personal insjuknar.

Nu tror jag inte att Ebola kommer slå ut mänskligheten och tycker inte heller att folk borde gå omkring och känna sig oroliga för detta. Däremot är det, återigen, viktigt att vara medveten om att en sjukdom som den här mycket väl kan bli ett reellt hot och bör tas på allvar. Ponera att den muterar och finner en annan spridningsväg som exempelvis genom luft likt ”förkylningsvirus”…

Jag såg ett inslag rörande hur den Svenska befolkningen ser på vår försvarsförmåga och där en del i inslaget var att be om en ung kvinnas synpunkter på samma fråga. Hennes svar var, litet förkortat, att hon inte gillade krigande och att vi bara skulle lägga oss för en fientligt sinnad makt.

Min första reaktion var att spontant ogilla hennes uttalande eftersom jag inte ser hur det på något sätt skulle kunna bli bättre av att omedelbart ge upp men så funderade jag litet och tror det delvis kan ligga till så här… Denna kvinna har sedan födsel blivit intalad att Sverige aldrig kommer hamna i krig, att vi inte har några fiender och att vi skulle ställa oss neutrala oavsett vad som sker i vår omvärld. Inget illa kan hända henne och om vi bara kramas litet och ler så blir allt bra för man får ju inte slåss. Det är fel att slåss och det gör ingen vettig människa. Därför har hon, och många med henne, aldrig funderat över hur det skulle kunna vara att fråntas alla rättigheter.

Hon har inte funderat över hur det skulle vara om hennes ynkliga krav på ”mänskliga rättigheter” besvarades med ett kolvslag i bakhuvudet eller att få nära och kära, vänner och släktingar internerade i läger eftersom de sågs vara möjliga dissidenter. Hon har inte funderat över hur det skulle kunna vara att bli fråntagen små saker som hon nu tar för givet som att gå och fika när hon känner för det, säga sin mening om stort och smått, dagliga mål mat, att kunna sköta sin egen hygien på det sätt hon nu gör, att ha elektricitet vatten eller fungerande telefon. Hon har inte funderat på hur det skulle kunna vara att leva i ovisshet om huruvida en människa, som står henne nära, lever eller inte då hon inget hört från eller om denne på flera veckor.

Många av oss lever i en värld där allt hemskt sker ”någon annanstans” och tillhör det ”tråkiga” nyhetsflödet och är lika ointressant som att göra väl genomtänkta politiska beslut. Den världen är naiv och falsk men vi är väldigt bra på att låtsas som om allt är bra för att själva kunna leva bekymmersfritt och ansvarslöst dag efter dag.

Jag kanske låter som en olyckskorp men nej, jag tror inte att det kommer bryta ut något storkrig i morgon men det innebär inte att jag står handfallen om så skulle ske. Det har med mental förberedelse att göra precis som att man måste ha med sig i bakhuvudet att ett barn kan cykla ut framför bilen när man kör till jobbet eller att någon kan tänkas vilja dela ut en snyting i krogkön.

Nästan alla tar på sig säkerhetsbältet när de skall köra bil trots att det med största sannolikhet kommer gå jättebra att göra de två kilometerna  till butiken och tillbaka. Men varför vill de inte se till att vi är förberedda om någon utomstående makt vill ta bort allas våra fri och rättigheter även om detta känns lika otroligt?