Batra hjärta S!

Det blir inget extraval och Batra tycker att ”det stärker Sverige”. Jag har svårt att tolka det på annat sätt än att hon hellre ser S vid makten än ser till att jobba för förändring. Intressant sätt att försöka visa sig duglig som efterträdare till skalle-Per.

Mantran som ”det är bra för landet, vi tar ansvar för landet, vi sätter landet främst, det stärker Sverige” upprepades flitigt under presskonferensen och efterföljande intervjuer. Vad de egentligen menar är att det är bekvämt för politikerna! Nu behöver de ju inte jobba för att se till att det finns reellt stöd för politiken längre.

Jag är tämligen säker på att de stora förlorarna i detta är Alliansen eftersom de nu, i hopp om att få samma behandling om de vinner nästa val, väljer att agera dörrmatta åt Miljöpartiet och sossarna.

Det är väldigt uppenbart att det är viktigare, för proffspolitikerna, att inte tala med SD än att jobba för att få igenom sin politik… Samtidigt så får jag väl gratulera SD till de nya röster detta kommer generera. Tidigare sades Sahlin vara den bästa valarbetaren Alliansen hade men nu är det Alliansens tur att jobba för ett annat parti. Bra jobbat Alliansen! Eller?

Själv tycker jag det är väldigt konstigt att vi har ett system där en minoritet får styra landet istället för att vi har krav på att regeringen alltid skall företräda minst 50%. Just ur ett demokratiskt perspektiv är det underligt att minoriteten skall få sätta agendan. Därför är det nu än mer alarmerande när alliansen, av bekvämlighetsskäl, lägger sig platt inför en av tidernas svagaste regeringar.

Det är inte svårt att förstå att sossar med anhang gillar vad som hände idag. Inte heller är det svårt att förstå att de som inte är intresserade eller insatta i politik också kommer tycka det är bra att slippa en ny valrörelse (för det tar ju bort uppmärksamhet från Paradise Hotel och Bonde söker fru). Men att det är bra för Sverige? Nej, det kommer inte jag att förstå.

Sverigedemokrati (eller inte)

Nu när det verkar som om vi återigen är indragna i en valrörelse finns det ett ypperligt tillfälle för politiker, som inte är fullständigt handlingsförlamade av feghet för att ses som politiskt inkorrekta, att faktiskt se till att SD’s möjligheter till makt kraftigt decimeras. Ta huvudfrågan ifrån dem!

Först och främst är det viktigt att alla inser att invandring/integration på intet sätt är en sverigedemokratisk fråga utan en fråga som rör precis alla i vårt land. På samma sätt som att sjukvård, rättsväsende och infrastruktur vänds och vrids på utan att någon ifrågasätter att diskussionen existerar måste även invandring/integration diskuteras på precis samma sätt utan att rädslor, omotiverade epitet eller andra hot skall komma i vägen för diskussionen.

Invandring/integration är inte en Sverigedemokratisk fråga utan en politisk fråga. Varken mer eller mindre.

När det gäller invandring finns det två saker som är viktiga.
1. Hur många vi har realistisk förmåga att ta emot.
2. Vad för anledning de har för att komma hit.

Det första är begränsningen vi har i kapacitet (kommer mer om det längre ner) vad gäller att ta in nya människor och det andra berör hur vi skall kunna prioritera mellan deras behov (skyddsbehov osv) men också vad gäller våra behov (arbetskraftsinvandring inom områden där vi har brister).

Vårt största problem är kapacitet och vad vi mäktar med utan att det inverkar negativt på andra områden. Argumentet ”vi är ett rikt land och har råd” är egentligen ett luftslott om du, som individ, inte samtidigt är beredd att konkret dra ner på din egen välfärd. Det är inte sällan så att det är väldigt lätt att ge bort resurser så länge som det inte inverkar på ett sätt som drabbar ”givaren”.

Nå, jag har några funderingar som inte har med invandrare att göra utan som riktar sig till vår kapacitet.

Bostäder

Det är ingen nyhet att vi har bostadsbrist i nuläget eller att det är väldigt dyrt att bygga i Sverige vilket då också innebär höga kostnader/hyror. Barn som föds i Sverige har minst 18 år på sig innan det är dags att flytta ut och om man bortser invandringen så föds det strax under två barn per kvinna just nu. Litet grovt kan man då säga att befolkningen inte ökar och att nuvarande bostäder skulle kunna räcka i och med att bostäder frigörs i samband med att äldre människor flyttar under jord. Nu är det såklart inte så lätt eftersom vissa bostäder är i dåligt skick och måste byggas om eller rivas osv…

När det kommer hit vuxna människor går det dock inte att vänta utan de behöver tak över huvudet omedelbart men vi har samtidigt inga bostäder.

Förra statsministern Reinfeldt kom med ett särdeles korkat uttalande alldeles nyligen där han hävdade att vi visst har plats för det har han sett när han flyger över de fält och skogar som inte är bebyggda. Förutom det uppenbara faktum att dessa fält och skogar inte helt sällan har ett syfte så är det också på det viset att det inte finns bostäder där. Hade han tänkt sig att vi skulle upprätta tältläger i väntan på bättre tider? Om vi nu bortser från att jord/skogsbruket kanske har verksamhet just på dessa ”tomma fält” skall vi nog också ställa oss frågan varför ”ingen” (bönderna kanske inte räknas) bor där? Kan det vara för att få vill ge upp sin bekvämlighet och flytta ut på landet? Vill nyinflyttade bo där Reinfeldt tyckte sig hitta allt detta utrymme? Är målet att bebygga varje kvadratmeter i vårt rike?

Det är också viktigt att vi bibehåller (snarare återuppbygger) möjligheten till självförsörjande som nation eftersom vi inte vet vad som framtiden har i sitt sköte. Det är inte alls säkert att vi kan förlita oss till import i all evighet.

Sedan är det också så att någon måste vara den som bygger och någon måste betala för byggandet. Vem är denna någon? Skall stat och kommun vara denna någon? För det är väl inte just du som skall ta detta ansvar?

Arbete

Vi har hög arbetslöshet i landet och såvida det inte rör specifik arbetskraftsinvandring inom de områden där vi har brister i kompetens så späder varje nyanländ på denna arbetslöshet även om de själva skulle få arbete omedelbart eftersom någon annan inte får det jobbet. Arbetslöshet späder på utanförskapet med låga inkomster, förslumning och kriminalitet. Det blir svårt att komma in i samhället, lära sig språket eller att i framtiden bära sitt eget uppehälle. Detta skapar motsättningar inom landet som inte gynnar någon.

Vi har redan nu driftiga människor med bakgrund i ett annat land som driver företag och anställer men det ändrar inte på det faktum att vi ändå har hög arbetslöshet. Politik kan underlätta för de som vill ta risken att starta företag men i nuläget är det som det är.

Lärarkapacitet

Vi har inte lärare så det räcker och det är inte tillräckligt många, med rätt förkunskaper, som söker sig till det yrket. Det blir större klasser, mindre tid till varje elev, lägre krav på att klara utbildningen och i förlängningen utslagning av ”de svaga” som behöver mer stöttning än lärarna har möjlighet att ge. Är det rättvist för barnen eller lärarna?

Bra skola kräver resurser.

Sjukvård

Har vi vårdplatser så det räcker i nuläget? Har vi personal så de kan utföra den uppgift de givits utan att de bränner ut sig och själva hamnar som vårdtagare? Har vi råd att bygga fler sjukhus/vårdinrättningar?

Vården är en sådan där sak som bara skall fungera enligt många men så länge du har fördelen av att inte vara sjuk på riktigt förstår du inte heller hur det är att vara en del i den. Du ser inte hur vårdpersonal springer, hur de tvingas prioritera bort den så viktiga mellanmänskliga sidan och bara inrikta sig på snabba åtgärder för att det inte finns personal.

Bra vård kräver resurser.

De fyra saker jag nu räknat upp är endast ett fåtal av alla parametrar som måste tas i beaktande för att se vilka begränsningar vi har när det gäller att på ett bra sätt kunna ta emot nya människor. Vi bör också se till vad för arv vill vill lämna till våra barn och vad vi kan tänka oss offra på deras bekostnad.

Jag har aldrig varit en förespråkare för stängda gränser men att vi måste ha en begränsad invandring har ingenting med invandrarna att göra utan helt och hållet med vår kapacitet och vilken levnadsstandard vi vill ha. Det går inte att politiskt se till individen genom att ta till sig tragiska levnadsöden för hur man än ser på det har vi det bättre i Sverige än större delen av världen och jag tror inte för ett ögonblick att någon vill sänka sig till en mycket lägre standard. Inte heller tror jag på att detta skulle lösa något i det större perspektivet.

Primärt har vi ett ansvar för de som lever i vårt land och sekundärt kommer alla andra.

Slutligen så ser jag bara ett sätt att komma underfund med hur många nya blivande medborgare vi kan ta in och det är att ställa frågan till kommunerna. Hur många kan ni ta emot? Hur många har ni kapacitet att ge en bra start i vårt samhälle?

Denna kunskap måste komma underifrån och inte genom krav från Migrationsverket eller politiker i Stockholm för det är på den lägre nivån som alla konkreta problem måste hanteras. Men det är också så att siffrorna måste vara sprungna ur verkligheten och inte ur någon människas vilja att framstå snäll och god i andras ögon. Jag vill att vi ser på den verklighet vi nu lever i och tar väl grundade beslut baserat på detta.

Slutligen… För att återknyta till inledningen så har politiker ur de etablerade partierna nu ett ypperligt tillfälle att ta tillbaka de röster de tappat till Sverigedemokraterna. Ta frågan på allvar! Gör invandringsfrågan till er egen och se realistiskt på vad som kan och bör göras men gör det NU! Att diskutera förmåga och kapacitet har ingenting med rasism att göra och om ni väntar för länge gynnar det bara SD.

Luktar nyval :)

Sandlåda, lekis, oansvarigt osv. är saker som vissa personer nu slänger omkring sig men, ur min synvinkel, visar dessa endast hur litet de förstår om vad politik går ut på och vad som krävs för att inte svika sina väljare.

I sandlådan skall alla få vara med och leka, ingen får tvinga igenom sin vilja på de andras bekostnad. I politiken är det tvärtom. Många hävdar att politik till stor del är att kompromissa och detta stämmer till viss del när vi talar om minoritetsregeringar men om man är i majoritet, eller har något de andra vill ha, så behöver man inte kompromissa alls (och gör det inte heller).

För att kunna styra i minoritet måste man alltså ha något att erbjuda för att kunna få något tillbaka. S har inte erbjudit något som varit tillräckligt värdefullt för att de skulle kunna få majoritet och eftersom regeringen (enligt den senaste undersökningen jag minns) är så svag var det än viktigare för dem att lyckas. Detta visste oppositionen och därför var de den starkare parten. För att inte svika väljarna är det, mer eller mindre, ett krav att utnyttja den styrkan.

Det fanns ingen som helst anledning till att låta S vinna något de inte hade stöd för. Att ”sträcka ut handen”, som någon billig imitation av en landsfader, utan att ha något i den ger inget incitament för en motståndare att göra som den ombes. Det visar bara på en enorm arrogans och storhetsvansinne.

Alliansen gjorde helt rätt i att inte göra något annat än följa, nu fallna,  praxis eftersom de då visade att de respekterar de väljare som röstat på dem. Eloge till dem för detta! Det var inte heller Alliansens ”fel” att SD valde att lägga sina röster på deras alternativ.

SD har också spelat det politiska spelet väl. De sitter på en vågmästarroll och att inte utnyttja detta i ett försök att vinna inflytande vore ett kardinalfel oavsett parti. Nu betraktar kanske jag SD på ett annat sätt än majoriteten eftersom jag ser till vad de skriver och säger utan att hävda mig inneha någon magisk förmåga att läsa mellan rader eller veta vad deras dolda agenda egentligen är. Jag anser också att de är i sin fulla rätt att försöka påverka politiken. De är det tredje största partiet och detta faktum borde respekteras (med detta sagt menar jag inte att det innebär att de får igenom all sin politik).

Jag har sagt det innan och säger det igen. Högerblocket vann valet men släppte ändock fram en extremt svag vänster. Det var ett misstag för Sverige och där kan man kasta skuld på Alliansen. För att ha en stabil politisk arena borde högerblocket resonera med varandra och finna en väg där de kan regera utan att förlita sig på instabil vänster. Jag är säker på att det går att finna kompromisser som vi alla kan leva med.

Att istället vägra att överhuvudtaget diskutera med det tredje största partiet, om något alls, är vad jag kallar dagis och sandlåda.

Störiga uttryck

Uttryck och uttryck… Någon form av rubrik måste det ju ändå vara så även om den inte är helt korrekt så får den ändå stanna kvar i brist på bättre.

Nåväl, att jag stör mig på ologiska resonemang i debatter eller artiklar är kanske inte helt okänt eller ens reserverat just för min person.

Det första jag tänkte ta upp är: ”Att man inte skall vara en bakåtsträvare” och med detta menat att den utveckling man syftar till måste vara bra just eftersom det är något nytt. Nu är jag helt säker på att nästan alla har mental kapacitet nog att inse hur detta uttryck kan falla men tänker ändå vara fånigt övertydlig.

Se dig om i världen. Finns där något du anser inte är helt bra för jorden, naturen, människan och som är ett led av utveckling? Om du tycker allt är paradiset så gillar jag din förmåga att se allt positivt men för oss andra går det inte att frånse det faktum att flera saker människor har gjort har resulterat i negativa effekter just på grund av ”utveckling”. Därmed vill jag påstå att grundtesen är motbevisad men inte sluta vid detta.

Jag vill, med kraft, påstå att ett motstånd mot ”utveckling” mycket väl kan vara grundad i genomtänkta argument men som förringas med hjälp av det allsmäktiga ”Inte vara bakåtsträvare”-argumentet. Allt är inte bättre nu, vissa saker var bättre förr! All utveckling är inte av ondo men viss utveckling är inte heller något positivt. Så till er som gärna tar till det infantila argumentationsgreppet ”bakåtsträvare”: STFU! (See what I did there?)

Nästa begrepp är ”Jag är inte rasist men…” där man menar att allt som kommer efter ”men” gör personen till precis det den hävdar sig inte vara innan ”men”. Detta stämmer inte heller och det stör mig ofantligt mycket att detta gjorts till något obskyr sanning i vissa personers begränsade uppfattning om vad som är ok debattretorik. Saken är den att uttrycket används som någon form av frikort för att slippa lyssna till argument som förvisso kan vara cyniska men ändå inte har något med rasism att göra.

Jag vill ta två exempel:

”Jag är inte rasist men vill inte att det skall komma hit tio miljoner outbildade utlänningar till jul.”

– ”OMG! Jag måste vara rasist för så kan man väl inte säga utan att sätta ”den vita rasen” högst i näringskedjan??”
– ”Eh… What?”
– ”Men jag skriver ju att jag hatar utlänningar!! Snart vill jag väl införa koncentrationsläger, rasbiologiska institut, och strida för den ariska rasens superioritet!!”
– ”Eh… Nej. Jag skrev att jag inte vill att det kommer hit tio miljoner utlänningar utan utbildning till jul och detta beror på att jag inte tycker vi har möjlighet att ta hand om så många.”
– ”Men vi är ju ett av världens rikaste länder!”
– ”Mjo, men vi är också ett väldigt litet land med stora brister i det egna välfärdssystemet och med en bostadsbrist som tvingar ungdomar och föräldrar att bo ihop längre än de själva anser är lämpligt för den egna mentala hälsans skull. Det finns också gränser för hur mycket jag är beredd att offra vad gäller min egna välfärd och framför allt hur mycket jag vill offra när det gäller den framtida välfärden för kommande generationer. Jag är också av åsikten att vi inte kan rädda världen oavsett hur mycket vi tror oss försöka.”

Egocentriskt och cyniskt – javisst! Men det har inte med ”ras” att göra.

”Jag är inte rasist men jag gillar inte Islam något vidare.” (egentligen kan man plocka in vilken religion som helst där men uppenbarligen är just islam den som folk reagerar mest på)

– ”Se där!! Rasist!”
– ”Njae… Islam är inte en ras. Muslimer är inte heller en ras utan en grupp människor (av olika ”raser”) som delar samma religion. Jag gillar inte islam eftersom det baseras på en tro vilken har många delar i sig som försöker tvinga både utövare men än värre, ”otrogna” att anpassa sig efter denna tro. Det finns till och med personer som tycker det borde lagstiftas mot hädelse trots att människor, som jag, inte ens är med i den ”klubben”. Det finns de vilka tycker man måste ha förståelse och respekt inför, från min sida sett, tramsiga religiösa förbud som att avbilda Muhammed. Från min sida sett ritar jag, om än dåligt, vad f-n jag vill och benämner mina ”verk” precis vad jag vill och detta måste vara tillåtet eftersom andra annars tillåts inverka i mitt val att inte tro. Så nej… Inte rasistiskt men däremot islam/religionskritiskt.

Slutligen stör jag mig på att media ofta skriver ”hemlösa tiggare”. Detta är ju ett antagande utan grund och rör sig mer om ”Tiggande turister” än något annat. Det är förvisso så att många av dem (nu märker jag att jag också gör ett antagande) inte har en bostad här i Sverige men å andra sidan har jag ingen bostad i något annat land heller. Skulle jag åka utomlands räknas jag till turist och inte hemlös. Jag är nämligen inte hemlös om jag har ett hem i det land jag kommer ifrån.

Men… När det rör sig om inhemska tiggare så kan ”hemlös tiggare” faktiskt vara ett reellt begrepp och där har vi, som samhälle, fallerat. Att vi inte har ett socialt skyddsnät som plockar upp dessa är något vi måste ta tag i och reparera. Ingen medborgare skall behöva utstå detta även om de, med tidigare nämnda bakomliggande problematik, tror sig förtjäna det.