Egocentrismen personifierad.

Jag är nog en ganska egocentrisk kille sett ur ett visst perspektiv. Jag vill ha det jag har och helst litet till. Jag vill att mina barn skall ha de bästa förutsättningar som möjligt är för att få en bra framtid. Detta trots att någon annan skulle kunna gynnas av det överflöd som vi, trots att vi lever på en sjuksköterskelön, har i jämförelse med många andra i världen.

Saken är den att om jag skulle försöka fördela min ”förmögenhet” för att hjälpa så många som möjligt kommer jag snart att ha precis lika litet och befinna mig i samma misär som dem och det vill jag inte. Därför väljer jag att rationalisera bort all smärta, allt lidande som pågår i världen i detta nu. Jag måste tänka bort det för annars skulle jag förgås i det djupa hål av depression ett konstant och realistiskt förhållningssätt till verkligheten skulle bära med sig. Så, jag väljer att inte fokusera mycket mer än på det jag har framför mig. Jag fokuserar på mitt eget liv, på mina barn och, när jag arbetar, på den patient jag har framför mig. Det är där jag kan göra de stora insatserna.

Vi är en extremt liten men privilegierad grupp här uppe i norden. Det är viktigt att poängtera att vi inte, på något sätt, är en stormakt. Vi är inte ett stort land. Vi har en liten befolkning. Vi har inte enorma resurser totalt sett även om vi per capita är förmögna i jämförelse med många andra länder. På samma sätt som i det mikrouniversum jag beskrev ovan så skulle vi fort slätas ut och befinna oss i samma nivå som de vi vill hjälpa om vi inte tänker först och agerar förnuftigt. Vi måste välja vilken nivå vi vill ligga på när det gäller skola, vård, bekvämlighet osv. innan vi vet hur mycket resurser vi egentligen har.

Först när vi bestämt oss för nivån har vi en aning om hur mycket som blir över till att hjälpa andra. Många av de som idag kallas rasister (som exempelvis gav sin proteströst till Sverigedemokraterna) är egentligen endast oroliga och, liksom jag, egocentriska människor som vill behålla det vi haft och som vill försäkra sig om att vårt arv till våra barn kommer tillåta dem leva i det bästa av länder.

Jag är egocentrisk och skäms inte över det. Jag delar med mig om jag har möjlighet till det men det sker mest i mitt eget mikrouniversum för jag har insett att det är där jag kan göra störst skillnad. Jag vill inte lägga mig på en lägre nivå än jag är just nu och har inte själv, precis som de flesta andra, oändliga resurser att sprida omkring mig. Och när man lyssnar på vissa, enligt mig fullständigt verklighetsfrånvända människor, så verkar det som de har alla resurser i världen och att det inte påverkar något om andra skall dela på dessa resurser.

Det är så lätt att ge bort pengar man inte äger, jobb eller lägenheter man själv inte behöver. Speciellt när vi talar om ”pengar” som liksom bara existerar där ute i fantasin. Det saknas insikt om att alla pengar måste komma någonstans ifrån. Någon måste tjäna in dem genom arbete och om denna någon ser att dessa pengar sedan används på ett sätt som inverkar negativt på den värld denne befinner sig i så… är det inte konstigt om denne någon kommer vilja dra åt snaran för att minska på det negativa den är med och betalar till.

Min uppmaning till alla de som så tydligt propagerar för att vi inte behöver fundera över antalet invandrare vi släpper in, till de som inte tycker bostadsbristen är ett problem, som inte tycker det gör något att vi har hög arbetslöshet eller alla andra farhågor som bristande skola, vård, skyddsnät (grundade eller ogrundade): Börja med att ge bort ert eget överflöd! Flytta till en mindre/billigare lägenhet! Spara inte några pengar! Släpp tanken på semesterresan, x-boxen eller den nya cykeln. Skänk bort allt ert överflöd!!

Det brukar nämligen låta som om ni har hur mycket som helst att ge bort och alla andra, som vill vara mer försiktiga med vad som skall göras med resurser och möjligheter, är svin som bara skall hålla tyst. Så varsågoda och SKÄNK BORT ERT ÖVERFLÖD!! Börja där innan ni kräver något av någon annan. Börja med er själva innan ni dömer ut andra som har en annan syn på vilken mikrovärld de vill leva i. Om ni tror att ni redan skänker så mycket som ni kan så hör av er för jag kan garantera att jag kan finna områden där ni kan dra ner på utgifterna för att kunna skänka mer!

Hur man än ser på det så är vi ensamma om att leva våra liv och främst bör vi väl ta ansvar för dessa liv och de liv vi satt till världen.