En bild på ett drunknat barn…

För några dagar sedan gjorde jag något, för mig, ganska ovanligt. Jag handlade och skrev i affekt i ett publikt forum. Detta trots att jag är helt införstådd med att det aldrig är en bra idé att skriva eller agera i affekt eftersom man då inte är mottaglig för något annat än känsloargument och att dessa av naturen inte är speciellt genomtänkta eller logiska.

Anledningen till att jag reagerade med känsla framför logik var att någon, återigen, postade bilder på ett dött barn i ”min feed” på facebook. Vilken frisk människa som helst reagerar såklart på bilder av döda barn och jag tror att jag försökte ”rädda situationen” genom att förklara varför jag reagerade som jag gjorde men samtidigt tror jag det behövs litet mer än så.

Först och främst anser jag att det är fullständigt vidrigt hur vissa människor försöker profitera (inte tvungetvis genom pengar utan även uppmärksamhet eller genom att försöka erhålla ”godhetspoäng”) på att ett barn har drunknat. Det finns inte heller något som talar för att färre kommer att drunkna med den ”welcome refugees”-kampanjen som startats av vissa, kortsiktigt tänkande, människor utan snarare tvärtom. Om vi vill att färre skall drunkna så måste vi ta till andra åtgärder än att uppmuntra fler att göra samma resa. Att omedelbart skeppa tillbaka de som lyckas ta sig i land tillhör nog en av de mest logiska åtgärderna eftersom detta, ganska effektivt, skulle sänka smugglarnas verksamhet och då minska riskerna för de flyende.

Men… jag förstår att vissa kommer agera i affekt mot en sådan lösning för det är på detta sätt många nu handlar. Det framkommer då känsloargument som inte har någon annan eftertanke än att ”vi måste göra något”. För de såg en bild på ett drunknat barn…

Saken är den att någonstans måste en gräns dras och till och med de främsta förespråkarna för ”welcome refugees”-kampanjen har gränser för hur mycket de själva kan tänka sig offra för någon annan.

Exempelvis så undrar jag om vi skall dra gränsen vid de som, efter en riskfylld resa och stöd till organiserad brottslighet, lyckas ta sig i land på andra sidan. Varför inte plocka upp dem med säkra farkoster innan de betalar dessa avskum som ändå inte bryr sig om att få dem säkra till sin destination? Eller varför inte plocka upp dem redan vid gränsen till Syrien (om vi nu använder just Syrien som exempel)? Eller varför inte skeppa ut de som vill rakt från deras hem och flyga in dem till EU? Kanske det då också skulle vara lättare att få dem att ta med sig identitetshandlingar som styrker att de faktisk är i behov av vår hjälp?

Säkert finns det en och annan som finner problem med gränsdragningen men så länge som de endast agerar i affekt så blir det svårt för dem att tänka längre än vad de ser precis framför sig. Och jag förstår att de reagerar för det var en bild på ett drunknat barn…

Samtidigt så ställer jag mig litet frågande till vad ”welcome refugees”-kampanjen egentligen går ut på. Hur många flyktingar är de villiga att ta hand om? Hur många bostäder har de till sitt förfogande? Hur många jobb och hur mycket pengar har de att använda? Och hur många anhängare är egentligen villiga att på riktigt göra en insats? Jag menar, det är hela tiden en gemensam ansträngning som skall göra det möjligt för flyktingarna att få ett bättre liv men varför inte börja med de främsta anhängarna av kampanjen? Varför öppnar de inte upp sina hem och låter flyktingarna bo där tillsammans med dem? Eller varför flyttar de inte till ett billigare boende, säljer undan onödigheter som Xbox, Playstation, fin bil, semesterresan osv och skänker allt överflöd till bättre behövande?

Jag vet att jag nyligen skrivit om detta men jag finner det vara en extrem form av hyckleri när någon indignerat går ut offentligt och rackar ner på oliktänkande samtidigt som de hyllar sig själva när de minsann skänkt en hel femhundring… Femhundra spänn är väl egentligen ingenting om man ser tll hur mycket överflöd dessa indignerade människor har att ösa ur? Speciellt med tanke på hur de gärna rackar ner på andra med just argumentet att vi i Sverige är så rika? Nej, jag ser dem som hycklare fram tills dess de, på riktigt, skänker bort sin egna privata förmögenhet och inte bara pekar på den där diffusa guldpengen som är den allmänna rikedomen. Den där pengen som är sprungen ut tomma intet och liksom bara finns där. Pengen ingen egentligen behöver arbeta för.

Vad jag försöker få fram är att de som så gärna talar om att vi minsann har råd med både det ena och det andra först och främst skall se vad de själva, som individer, kan offra för någon annan innan börjar kasta nedsättande epitet omkring sig för att samtidigt höja sig själva. Femhundra spänn är helt enkelt ingenting.

Men… Kanske det handlar mindre om flyktingarna och mer om vilken bild av sig själva dessa anhängare vill projicera på andra. Syns du inte finns du ju inte och vill du skörda ”likes” och delningar så finns det ju inget bättre sätt än att försöka framstå som godheten själv i en värld där alla andra tydligen är elaka. Saken är ju den att de flyktingar vi inte ser, de som inte har möjlighet att fly och de som skulle gynnas mest av hjälp på plats, inte heller finns och fram tills dess tramsmedia fokuserar på dem så kan vi ju fortsätta profitera på bilden av ett drunknat barn…

Men det är klart, inte kan vi väl göra det för då skulle vi ju göra något som Sverigedemokraterna förespråkar. Och det är ju fullständigt otänkbart.