Too little, too late.

Så avgår då äntligen AKB. Hon lyfte först allt de ”lyckats” med under tiden hon satt som ledare men det är ju väldigt litet av detta som är något konkret. Vad som däremot är riktigt tydligt är allt de inte har gjort under hennes ledning. Primärt då att de inte tagit upp stafettpinnen och drivit reell moderat/allianspolitik när de, trots allt, haft ett gyllene läge att faktiskt göra detta.

Den uselt svaga regeringen borde ha utmanats och tvingats till kompromisser på ett starkt och tydligt sätt. Det skall inte vara lätt att leda ett land i minoritet! En opposition som har möjlighet att få igenom sin politik måste förvalta förtroendet väljarna gett dem och se till att vinna de frågor de kan och stoppa den politik de anser skadar landet. Bevisligen gynnar en motsatt taktik, som den AKB drivit, inte någon alls.

Fort ser vi hur ”kändisar” m.fl. dyker fram och kritiserar att AKB inte haft det stöd de anser att hennes kön borde ha givit henne men ledarskap sitter inte i könet! Det är en personlig egenskap att kunna leda, lyssna till och inspirera människor och det är inte titeln som skapar denna egenskap! Som en parallell kan man snabbt visa på alla dessa odugliga chefer som innehar positionen utan att kunna förvalta den. Alla kan bli chef men alla är inte ledare.

En förhoppning jag nu har är att valberedningen nu bortser från politiskt korrekt genuseri och plockar fram kandidater som är lämpliga oavsett kön eller hudfärg. Skall de ha en chans till litet återhämtning är det inte kappvändarkonster eller mediaträning som skall väga tyngst utan tydlighet, ärlighet och passion för att leda landet in i en bättre tid.

Så, moderater… lyft nu fram någon som inte backar undan för en fajt. Någon som ni är villiga att följa men som också är öppen för att införa det där höga taket ni talat er varma för (i alla fall under den tid jag var med) men som aldrig fanns och istället lyssna till er.