Muselmaner – den största faran

Eller tja… Det beror väl på var man väljer att lägga sitt fokus. Jag har i alla(h) fall hört många sverigedemokrater och slikt verklighetsfrånvända individer som bölat ut detta som dagen sanning. Passus: Nej, inte alla SD-anhängare har tappat greppet om hur landet ligger men min övertygelse är ändock att allt för många av dem som hamnat i politiska positioner inom det partiet gjorde landet en större tjänst genom att raskt avveckla sig själva från  den politiska scenen och finna en sysselsättning där förmåga att nyttja sin hjärna inte är ett krav.

Nå, det är inte muslimer som sådana jag funderar över utan snarare hur det kommer sig att just denna formen av hittepå skall ses som ett större hot än andra former av fantasiföljeri. Är det för att svenska kristna ses som såpass mellanmjölk att risken att de överhuvudtaget skulle våga ta ställning mot något är så försvinnande liten? Högre företrädare inom svenska kyrkan frångår ju t.ex. det första budet genom att jämställa allah och jahve. Å andra sidan har väl kristna, historiskt sett, visat att de inte alls är orädda att, i religionens namn, ända liv och skövla egendom?

Min korta reflektion, innan arbetet, är att om en person öppet visar hängivelse åt en tro torde det ju vara en varningsklocka oavsett vilken tro det rör sig om ty det visar ju samtidigt att det brister någonstans i det kritiskt tänkande och logiskt värderande sinneslaget. Invändning kan ju då komma i form av ”Men hur många svenska kristna spränger sig själva i luften i hopp om att samtidigt döda andra?”

Fast har det med religion att göra eller är det mer en effekt av var vi befinner oss i fråga om civilisation och utbildningsmöjligheter? Jag menar, det är inte direkt så att vi har en hord av acklimatiserade muslimska medborgare som spränger sig till höger och vänster. Importerade problem visar sig snarare i medföljande traditioner och kulturer som inte går att integrera med det sätt vi, över lång tid, utarbetat här. I alla fall inte på ett lätt sätt eller under kort tid

Att peka på muslimen och säga -”Aha! Där är problemet!” är, enligt mig, alldeles för simpelt ty oavsett var vi finner religiös fanatism bör vi ifrågasätta om det inte finns ett problem som skall adresseras. Min gräns för fanatism är för övrigt föga högt satt…