Insomnia

Känner mig litet trött nuförtiden. Såklart inte helt oväntat eftersom jag återkommit från en vecka i grönkläder och att jag jobbar en hel del och har gjort det sedan… Ett år tillbaka utan avbrott? Men jag har energi på jobbet och mår bra när jag är där. Samma sak med träningen. Den ger så mycket mer tillbaka än bara fysiskt.

Så det är ingen begynnande utmattningsdepression på gång ty jag vet ju, av egen erfarenhet, hur en sådan är och hur den ter sig. Det hade kunna bli det om det var mycket på jobb i kombination med mycket i privatlivet för det brukar gå bra om det är mycket i en av de två delarna men sällan när det är mycket i båda.

På sätt och vis kan jag förstå delar av Mgtow-rörelsen (ej att förväxla med incels för det senare är tokigt på mer än ett sätt) i det att vissa män aktivt väljer att inte längre söka efter en partner eftersom förhållanden kan vara väldigt krångliga och framförallt smärtsamma när man inte känner att man kan leva upp till förväntningarna ens partner ställer upp (utan att göra våld på sig själv). Men jag köper såklart inte den totala uppgivenheten eller bitterheten de så gärna ger uttryck för. Eventuellt kommer inte bitterheten eftersom jag inte måste vara ensam om jag inte själv väljer det. Och jag tror absolut det finns förhållanden som fungerar, jag tror på en kärlek som inte är svår. Kanske går det bara inte att kombinera med de mål jag jobbar mot just nu om inte partnern också kämpar åt samma håll. Som jag skrivit tidigare kan man säkerligen träffa helt rätt person men vid helt fel tillfälle.

Men mgtow är mångfacetterat med både tyckande och vissa delsanningar (som förvisso kan te sig vinklade för att stärka ett ställningstagande) och jag kan ta upp delar av den framöver.

Och nu är det natten… Ytterligare en dag närmare målet.

En övning i raden av övningar

Så har sex dagar i grönkläder passerat och jag är åter så civil som jag kan vara. Flera lärdomar har arbetat sig in i min sinnessfär och mycket har reflekterats över. Detta är en av de fördelar som finns när man ”rycks” ur sitt vanliga sammanhang och ”dumpas” in i en annan verklighet. Man når insikter som kan vara svåra att finna när ekorrhjulet bara snurrar på utan några större avbrott.

Något som är helt fantastiskt med att befinna sig i den bataljon jag gör är hur jevfla fantastiska människor som, gång efter gång, lämnar sin civila verklighet och kommer till en verksamhet där den mesta form av bekvämlighet försvinner. De arbetar i hällregn, hagel och storm med att få upp, ibland undermålig, materiel för att vi tillsammans skall klara uppgiften. Och i det stora hela bibehåller de en ödmjuk och hjälpsam inställning till varandra (trots allt flams och trams som hjälper till att höja moralen när vädrets makter gör sitt bästa för att sänka den). En eloge till denna samling människor vars inställning till vad som är viktigt i livet gör att de inställer sig trots att de, av erfarenhet, vet att det långt ifrån kommer vara en konstant fröjd i det gröna.

Till de som raljerar över prostatakrigarna inom hemvärnet skulle jag upplysa om min egen erfarenhet. Dessa män och kvinnor, i varierande åldrar, har inte bara stor erfarenhet av det gröna utan bär också med sig civila erfarenheter och kunskaper som ger förbandet en enorm kunskapsbas att utnyttja. Om man tar mig som exempel har jag, utöver min befattning som sjuksköterska, ett förflutet som elektriker, nätverkstekniker och programmerare. Jag har dykcert och skulle kunna utföra uppgifter ner till 30m djup, jag skulle kunna sparka igång ett enmotorigt flygplan och ta oss från punkt A till B (även om det certet inte är aktivt i nuläget) om så behövdes. Och detta är bara några exempel från EN av soldaterna i en hemvärnsbataljon. Vi kanske inte längre springer längst eller snabbast men lita på att vi träffar målet efter många år av övning både militärt som civilt.

Framför allt är jag helt övertygad om att mannen eller kvinnan, som under övningen, står vid min sida kommer stå där om skiten träffar fläkten. För de har valt detta frivilligt. De är införstådda med vad ett skarpt läge innebär och har accepterat alla konsekvenser av valet att vara en del av hemvärnet.

En liten reflektion jag haft under övningen är att det, under mina senaste två förhållanden, från min älskade, uttryckts en oro och oförståelse över att jag så självklart svarat att jag, utan dröjsmål, skulle inställa mig i min befattning om läget så krävde. Även om det innebar att de skulle stå utan min hjälp i ett läge där de behövde den. Och jag vill säga att skälet till denna orubbliga övertygelse är tudelad. Det ena skälet är att någon måste stå längst fram för att åtminstone ge de andra tid att retirera och omgruppera någon annanstans och jag inte är en person som skulle klara av att stå längst bak och hoppas på det bästa. Det andra är att vår livsstil är värd att försvara.

Så, slutligen, vill jag beskriva övningen som mycket lyckad. Inte på grund av uppgiften, inte på grund av övningsledningen utan på grund av de människor som beslutsamt tog sig dit och, med ett mestadels gott mod, härdade igenom. Igen…

Ibland är blått bättre än rött, ibland inte.

Min lediga dag har innehållit litet städande av ”nya” fordonet, fixat med el osv… Men också en del chillande, bearbetande och funderande. Jag gjorde också en liten koll på vad som tidigare skrivits i denna bloggen eftersom jag haft en tanke på att stänga ner eller censurera bort inlägg som kommer missuppfattas om personen inte vet hur jag är eller hur jag skriver.

Och ja, vissa inlägg passerar nu den flytande gränsen över vad som är ok att skriva emedan andra, som initialt var provocerande, nu kan tolkas vara mainstream. Men så tänkte jag att allt det där är historia nu. Skulle någon välja att inte vilja prata med mig över något som skrevs för flera år sedan (inte ens för att ifrågasätta vad det var för dumheter) lär det ändå inte bli någon långvarig relation till den individen. Så jag tänker låta allt vara precis som det är och denna platsen förblir mitt öppna fönster mot en värld som ändå inte lyssnar.

Jag har följt MGTOW-rörelsen (Men Going Their Own Way) under en längre tid och även om jag inte delar vissa åsikter eller den bitterhet (och i vissa fall direkt motvilja till relationer med kvinnor) vissa uttrycker så kan jag, i vissa lägen, uppskatta idén på att bara ge upp tanken på längre relationer och bara fokusera på mitt här och nu. Att bara acceptera att jag ytterst sällan faller för någon (även om det faktiskt skett vid ett par tillfällen), eftersom det måste vara en exceptionell kvinna för att mitt intresse skall väckas, och sluta tro eller hoppas på att inte bli en Pettsson på min ålders höst.

Men min romantiska sida kommer fortsätta tro på en perfekt match för att den vill det och jag inte önskar gå emot den. För det är trots allt en ganska fin dröm jag haft så länge. Att få vakna upp gammal och rynkig, betrakta människan bredvid mig och få känna lycka och tacksamhet över att få dela mitt liv med just den personen.

Jag vill också tro på själsfränder. Men där tror jag också att man kan träffa sin själsfrände vid fel tidpunkt i livet (för den ena eller andra) och då kommer det att bli fel trots att så mycket känns så rätt.

Ett förhållande är aldrig simpelt men det skall inte vara svårt.

Replay

Så blev då början på September en återupplevd junimånad. Tja, bortsett då från att jag inte har sommaren att se fram emot.

Funderar på om det är dags att plocka ner denna bloggen eftersom det uppenbarligen finns risk att potentiella läsare inte inser att nästan allt som är skrivet här är tillskruvat för effekt och inte hela ”min sanning”. Tanken är att det skall vara litet provokativt och ibland stelt för att eventuellt kunna ha mer nyanserade diskussioner IRL. Tur att det är få som någonsin hittar hit så jag istället kan skriva litet som jag vill…

Träning, arbete, mina mål och min plan är vad som går att hålla sig fast vid just nu för att inte snubbla ner i ”What’s the f*cking point”-träsket där vattnet har redan, temporärt, börjat ta sig igenom tubsockorna på mina sandalbeklädda fossingar. Men det borde gå att ta sig igenom eller kompartmentalisera tillräckligt hårt för att fungera någorlunda väl?

Så då är det väl tur att jag har så mycket av allt annat än just det.

G’natt.