Söndagssvammel

Livet rullar vidare och det är ganska bra. Tänkte ge mig upp på taket strax för att installera en ny väderstation och sedan kanske jag skall såga till litet sidor till bilen (på insidan alltså) för de gamla ser inte så roliga ut. Kvällen kommer avslutas med litet pizza och chill med dottern 🙂

Det skrivs ofta om as till män som behandlat kvinnor illa men sällan om vilket ansvar kvinnorna själva har i den situationen. Nu vill jag vara tydlig med att jag tycker att män som behandlar andra människor illa är as och bör förpassas längst ner i gruvan. På inget sätt vill jag försvara idioter. Förhoppningsvis är detta tydligt nog…

En del i problematiken är dock att vi förminskar kvinnan till ett barn som inte har egen tankeförmåga eller möjlighet att ta egna beslut. För det är, trots allt, så att den kvinna som stannar hos en idiot gör detta av egen fri vilja. Hon kan ha hur många undanflykter eller förklaringar som helst men i Sverige kan en kvinna klara sig alldeles ypperligt på egen hand. Jag säger inte att det är lätt att ta sig ur en dålig relation men de flesta förtjänar ett bra liv även om det skulle innebära att man är själv (med de problem som detta innebär). Är han elak, kontrollerande eller på annat sätt skadlig för dig är det ditt ansvar att lämna honom. Det spelar ingen roll om du har barn med honom (för guds skull skaffa inte barn med en sådan person och skulle ”olyckan”, hur barn numera kan födas pga en olycka, vara framme så skaffa för fan inte flera!) eller gemensamma ägodelar/boende. För prylar är bara prylar och barnen far garanterat illa av att leva i ett hem där den ena föräldern är elak mot den andre.

Det mest tragiska i att stanna hos fel man är väl att kvinnans ”bäst före”-datum går ut tidigare än mannens. En man i 40-50årsåldern, som tar vara på sin kropp, är inte sällan ett intressant alternativ för kvinnor då den både har resurser men också lugnat ner sig något r/t minskad testosteronhalt. Han är, med andra ord, stabil och har förhoppningsvis en ganska ordnad tillvaro. Men en kvinna i den åldern (i vissa fall tidigare än så) är, för många män, inte längre lika intressant att planera ett förhållande med (även om många män kan tänka sig litet ”ömhet”). Jag säger såklart inte att det är omöjligt att finna en man som är villig att göra det (jag har ju själv försökt ett par gånger de senaste åren) men det är absolut svårare och det kräver att kvinnan faktiskt inser att nivån för krångel är lägre än när de är unga och barnlösa.

Så kvinnor som lämnar (eller driver mannen till att lämna dem) en man som de senare inser var bra för dem, men där de gick på en känsla av att de antingen förtjänade bättre eller att han på annat sätt inte var bra nog, borde också ta sig en funderare. Det där med att tro sig veta sitt eget värde är bedrägligt för ens värde sätter man inte själv utan det gör andra. Självklart är det så att man skall ha en kravbild på vilken partner man kan tänka sig men har man för höga (i vissa fall kanske orimliga) krav får man också räkna med att man kanske kommer leva ensam under många år. För män, btw, är inte det så farligt… Hellre ensam än med en kvinna som är mer än lovligt krånglig.

Så vad ville jag egentligen få sagt med det här? Jo, om du är kvinna och som lever (är tillsammans med) en idiot till man som behandlar dig illa är det också DITT ansvar att lämna honom. Tro inte att han kommer ändra sig för det enda du gör om du stannar är att du ger honom ditt godkännande att vara ett as mot dig. Du slösar bort viktig tid att finna en man som behandlar dig väl genom att stanna med någon som bara får dig att må dåligt. Och ju längre tid som går desto lägre blir chanserna att finna någon som vill gå in i ett seriöst förhållande.

Och är du tillsammans med en man (speciellt om du inte ens har barn tillsammans med den mannen) som behandlar dig väl, som säger sig älska dig och som du tycker om så tänk igenom om alla känslomässiga utbrott verkligen är baserade i fakta eller om det ”bara” är känslor som kanske triggats av något annat men som han får stå till svars för. Är han sjysst mot dig så behandla honom som du själv blir behandlad. Och gör inte saker som du själv hade reagerat negativt mot om han hade gjort.

Just my unwanted 2 cents… Och så litet Grogu

Chill is the new red pill

Det är precis som rubriken antyder att chill och bakåtlutat, introvert, existerande i nuet öppnar upp en helt ny värld. Jag har skrivit och sagt det så många gånger men ”här och nu” är nästan alltid riktigt bra. Det har blivit litet av ett del-kall för mig att sprida denna ”sanning” till människor runt om mig eftersom jag är helt säker på att ju fler som kommer till den insikten desto fler kommer också må så mycket bättre.

Jag lägger, av förklarliga skäl, en del mental processorkraft på att analysera relationsproblematik från förr och något som slagit mig är hur en diskussion, som vanligt i en kvinna-man relation, bedrivs från två fronter dvs. känsla kontra logik. Egentligen borde ingen diskussion drivas på det sättet för det är en garanti för missförstånd och så är det även med en känsla-känsladiskussion. Ett seriöst samtal har störst möjligheter att ge ett sunt utfall om båda parter har besinnat sig och kan prata med verklighetsförankring och logik.

Men, enl. min erfarenhet, är det ju sällan så. Kvinnan, generellt talat, drivs av känsla och den har sällan ett fundament av realitet att stå på. Hon tillåter sig reagera på något som kan vara ett sammelsurium av en reaktion från den nuvarande partnern i kombination med tidigare partners reaktioner, vänners beteenden från skoltiden, föräldrars behandling under barndomen osv. vilket i sin tur presenterar ett problem den nuvarande partnern inte kan förlika sig med alls för det finns ingen logik att följa eller någon förståelse för denna plötsligt starka reaktionen från kvinnan i fråga. Sällan kan hon heller förklara på mer än ett ytligt sätt och blir frustrerad då mannen inte ”bekräftar känslan” på ett sätt hon önskar beroende på att han inte förstår helheten. Han kan bekräfta och acceptera att kvinnan känner på ett visst sätt men premisserna hon presenterar ligger inte alls i linje med den logiska verklighet han tycker sig leva i.

Själv är jag grym på att lyssna till andra människors problem och bekräfta deras känslor runt dessa problem så länge som jag bara hör dennes sida. När jag själv befinner mig ”i problemområdet” har jag dock ytterligare ett lager av insikt och då blir jag en sämre lyssnare eftersom känslan som beskrivs också kan ha ett mått av anklagelse mot mig trots att jag vet att det är en osann anklagan (eller åtminstone baserad på en inkorrekt uppfattning).

Och det är där jag gör både rätt och fel på samma gång. Jag bekräftar hennes upplevda känsla MEN jag är också tydlig med att jag inte accepterar premisserna på vilka känslan bygger. Hon kommer, inte sällan, uppleva det som att jag tycker hennes känsla är fel men själv vill jag att hon skall förstå att det är grunden till hennes känsla som inte stämmer och om hon insåg detta faktum kanske hennes känsla inte skulle vara densamma. Det kommer gärna ett påpekande om att det inte skall vara en ”jag har rätt du har fel”-diskussion men från min sida har det inte med att jag vill ha rätt utan att premissen ÄR fel.

Och sedan hamnar det gärna i ett läge där offerkoftan dras på (ett, i mitt tycke, ohederligt debattknep) och kommentaren ”jaha, så det är bara mig det är fel på” yttras varpå man får dåligt samvete för att ens käresta mår dåligt och så tar man delvis på sig skuld trots att ens logiska sida påpekar ”Eh, ja? I denna situationen ligger problemet hos dig.”

Nu är det självklart så att jag, även om det kan verka så, inte är perfekt i alla avseenden. Men i de fall som osäkerhet, ångest osv. från tidigare trauman kommer fram och färgar en persons nu så är det deras egna problem och deras partner kan inte hjälpa den personen att komma över detta. Aldrig skall ens partner bli ens terapeut. Den skall inte hjälpa till med detta på annat sätt än att visa sig vara en bra person i detta nu. Personen med problematiken måste själv inse vem dess nuvarande partner är och antingen lita på den eller gå vidare ut i singelskap för att låta ex-partnern leva sitt liv. För det är inte rättvist att lägga historik på en person som den inte har haft någon del i.

Som sagt, jag är inte perfekt. Men det jag säger menar jag. Jag är ärlig, rak och försöker alltid vara så tydlig jag kan. Det finns få saker jag inte skulle göra för en älskad så länge som hon litar på mig och ger tillbaka så jag inte känner mig utnyttjad. Jag vill också att hon respekterar mina gränser på samma sätt som jag respekterar hennes. Och jag skulle aldrig medvetet såra eller skada…

Och… så går vi tillbaka till nuet. Vi tar tre djupa, medvetna, andetag. Och så blir allt bra igen 😉 🙂

Denna övar jag litet på numera:

Incels

Grym söndag! Chill och ändå litet lojt produktiv än så länge. Blivit litet städning (ja det där utrymmet som aldrig blir bra eftersom det är för mycket prylar därinne men det friade i alla fall upp litet yta) och sedan är det godis, glass, cola och film på programmet. Återhämtning deluxe! 😀

Hade en konversation med min bror idag och han uttryckte farhågor om att jag var på väg att bli en sk. incel. Och nej det är jag såklart inte. En ”Incel” är ju en man som ofrivilligt lever i celibat (Involuntary Celibacy) och det enda sättet jag skulle leva i celibat är om jag väljer det själv. Utöver detta gillar jag inte konceptet de för fram där det verkar som de på något sätt tycker de har rätt till att ha sex med kvinnor och är bittra över att de inte får ha det. Jag kan tänka mig att ett sådant mindset inte direkt bättrar på möjligheterna att få gänga.

Saken är ju den att vissa män inte har vad som krävs för att väcka intresse från den motsatta sidan och det är såklart tråkigt för dem men faktum är att det krävs mer av en man för att få ligga än det gör för en kvinna. Antingen får man ha en kropp/utseende utöver det vanliga, status som sticker ut, finanser eller en utstrålning/sätt som attraherar eller allt i kombinationer. Vissa saker går absolut att förbättra och det är där Incels borde lägga sitt krut för de kommer aldrig få upp intresset från kvinnor genom att gnälla eller kräva sex (på samma sätt som livsstilsfeminister aldrig kommer få något större stöd från ”vanliga” män).

Själv hade jag väl, som tidigare fattig tjockis, inte supersvårt att få ligga men utbudet var helt klart sämre än det är nu när både kroppen och finanserna är helt ok. Det jag egentligen menade, när jag under konversationen sa att jag inte direkt sökte något förhållande, var inte att jag skulle stänga ute kvinnor från mitt liv och bli bitter över att jag då inte får ligga utan att jag inte söker ett förhållande på samma sätt som tidigare. Jag har blivit än mer kräsen med vem jag tänker låta mitt hjärta fantisera över en framtid med.

Röda flaggor som t.ex. tidigare problematik som inte är tillräckligt bearbetad för att kunna ge sig hän i ett nytt förhållande (eller ex som fortfarande spelar en stor roll i deras liv), unga barn (med eller utan egen problematik) eller oförståelse för att mitt nuvarande mål måste gå före ev. ledigheter eller semesterresor kommer obönhörligen att sticka ut och få mig att backa. Jag satsar väldigt gärna på ett förhållande där vi, här och nu, kan njuta av varandras sällskap och där målen vi har blir gemensamma. Men mitt liv är helt ok att leva som det är just nu med kravlösa kontakter (innebär inte nödvändigtvis sex) med påfyllande av oxytocin eller allena kontemplerande över livet i dess nu. Det är ok.

För jag är inte intresserad av att lägga tid på att bekräfta någons känsla om den är grundad i något som inte ens var sant från början eller som jag kanske inte hade någon direkt del i. Jag är inte intresserad av långa samtal om osäkerhet när jag har gjort allt jag kunnat för att ge trygghet och visa mig vara en klippa att luta sig mot. Jag är inte intresserad av att bli jämställd med tidigare män, som behandlat henne illa, bara för att jag reagerat på något som påminde hur de kunde reagera.

För kan de inte se att jag är stabil, rak och ärlig (och att det jag säger är _precis_ vad jag menar) finns där liksom bara krångel kvar. Krångel som jag vill vara utan i mitt nu.

Och för att jag gillar originalet men vill ha variation:

Liv värt att leva

Ibland känns det som om jag inte har så mycket tid som skulle behövas men samtidigt är det en känsla som inte helt är min egen utan kommer utifrån. Jag har massvis med tid så länge som jag får råda över den själv utan att det kommer krav som äter upp tiden. Ja, jag jobbar mycket men det ingår ju i en plan som är ändlig. Ja, jag tränar mycket men träningen har en stor del i varför jag mår bra och känner livsglädje. Ja, jag ägnar tid åt att bygga, dona, biodla, testa nya saker.. Men, det är ju jag och när jag inte har något som indirekt (bl.a. genom att visa missnöje) vill lägga beslag på min tid så mår jag fantastiskt.

Jag har ju umgåtts med människor som t.ex. blir missnöjda om jag jobbar hela sommaren eller inte planerar in semesterveckor. Men de hade inte förstått att jag måste ta till vara på arbetstillfällena som kommer eftersom det finns en större plan och den hamnar längre bort om jag inte bibehåller mitt fokus. Jag delar gärna min plan och min framtid med någon annan men de kan inte komma i vägen för planen eller skjuta på målet för jag kommer inte orka jobba på samma sätt hur länge som helst. Jag vill inte heller göra det.

Jag vill landa i det nu som är lugnare, som låter mig leva i nuet ännu mer än jag kan göra för tillfället. Det får räcka att jag ägnar all min uppmärksamhet och mitt nu till den som är bredvid mig i stunden. Och om detta inte räcker så får mitt nu vara på en annan plats.

För jag mår så bra i nuet. Jag trivs med det liv jag har och hoppas på att finna någon som skulle uppskatta mig som den jag är i mitt nu. Men jag har verkligen inte bråttom eftersom de senaste åren har visat på svårigheten att kombinera min plan med yttre viljor och jag känner inte alls för att på nytt hamna i en situation där mitt fokus splittras och skjuter mitt mål framåt.

Så om någon vill dela mitt framtida nu får de allt acceptera det nu som hela tiden existerar innan vi kommer i kapp framtidens nu. För nu är riktigt bra och det kommer bara bli bättre 🙂

Och… för att jag fallit för denna gruppen (och gillar Chicago)

Hur kan du vara singel?

Detta blir ett långt svammel men det finns en TL;DR längst ner…
Jag har fått den frågan flera gånger och svaret är lika simpelt som det är komplicerat. Kort sagt så vill jag leva ett stilla och så konfliktfritt liv jag kan den tid som är kvar. Jag menar inte att det skall vara ett enkelt liv men jag vill inte lägga onödigt mycket energi på saker som jag kanske inte har en del i eller behöver ha en del i.

Relationsmatematiken. Denna borde fler ägna sig åt och jag blir själv bättre och bättre på den. Den innebär att man tar två spalter (mentalt eller på papper) och tar upp hur man uppfattar relationen till en människa ur sitt högst egocentriska perspektiv. Alla positiva effekter som, kärlek, ömhet, närhet, oxytocin, sex, möjlighet att planera långsiktigt, möjlighet att förstå och acceptera mina mål osv. och sedan de negativa som hennes historik (hur har hennes tidigare relationer skadat och hur detta påverkar detta oss), på vilka andra sätt hon är skadad, har hon barn (jajamensan, yngre barn är en belastning för ett nytt förhållande oavsett hur fantastiska de är och framför allt HUR hanterar hon detta? Vilken del förväntas jag ta?), hur stabil är hon psykiskt, skapar hon drama, hur mycket fokuserar hon på yta (egen och andras, mycket smink, alltid smink, injektioner, implantat, tatueringar), upplever jag hennes kärlek som äkta eller är jag ”bra att ha” osv.

Allt, och mycket mer, tas med i ekvationen om detta är ett förhållande eller potentiellt förhållande som jag kommer må bra av att befinna mig i. Någonstans i allt måste man värdera om detta är värt att satsa på eller om det är bättre att backa ut. Det är en helt logisk process som definitivt kommer i konflikt med känslan men de flesta män väljer logiken framför känslan eftersom känslan sällan är grundad i fakta (eller kanske bara i delar av fakta).

Jag skall vara brutalt ärlig här. De flesta vanlig män är sanslöst simpla i hur de tänker och reagerar (psykiatriska diagnoser är inte medräknade).
Som exempel så kan svaret på frågan ”Hur mår du?” vara ”Det är helt ok” och detta innebär det att det är ok och då kan man lämna det så. Det kan finnas funderingar och tankar bakom ”ok” men han mår ok på så sätt att personen som ställer frågan inte behöver bli inblandad i funderingarna.
Det finns såklart undantag då ett ”ok” kan komma trots att det inte är helt ok och en anledning är om han vet att det kommer bli en helt annan, och mycket större, diskussion som inte kommer gynna varken honom eller relationen som sådan. Men ”det är ok” är fortfarande sant för då rör det sig om något han hanterar på sitt egna sätt. För mig är det bästa sättet att först identifiera det riktiga problemet (vilket inte alltid är samma som jag först reagerat över) innan jag tar upp det. Tyvärr innebär det också att jag ibland måste tänka ut rätt strategi och ordval för att det inte skall bli något helt annat och inte ens då finns det någon garanti för att min synvinkel tar emot på det sätt jag hade hoppats. Kvinnor är grymma på att vända orden till något annat och mycket mer negativt…

Ett exempel var när en käresta plötsligt, och på kort varsel, informerade mig om att hon skulle fara bort, med ett av hennes barn, och sova över på annan plats under en vecka som vi normalt sett umgicks på. Jag reagerade med att bli upprörd över detta och hon tolkade det som att jag försökte bestämma över henne. Det blev såklart ingen bra diskussion alls förrän jag fick bearbeta det för mig själv och bena ut var problemet egentligen låg. Det var så simpelt som att jag inte kände mig alls inkluderad på det sätt jag tycker man skall vara om man har en seriös relation. Jag hade ingen som helst önskan att bestämma något för jag tyckte det var en bra idé men att bara få den levererad utan att ens ha fått vara med i tankebanorna (inte att jag skulle följa med för det hade jag ingen tanke på) gjorde att jag kände mig som en bifigur i någon annans verklighet. Någon som bara var bra att ha men som inte behöver tas hänsyn till. Så, en logisk reaktion när den väl bearbetats.

Ett annat rörde sig om ett tillfälle där jag och en annan käresta hade utbytt ringar, på hennes initiativ, och där hon uttryckte det som ett själsligt äktenskap. Jag tyckte det var litet sött och fäste stor vikt i att behandla ringen (som förvisso var fel storlek för mina fingrar så den fick hänga i ett halsband) på samma sätt som jag hade gjort om det var en riktig vigselring. Ja, jag är definitivt litet ”fjantig”, trots mina 48år, när hjärtat valt någon. Det sker ju så sällan. En kväll kom hon hem, efter att ha varit ute med ett par vänner på middag, och då bar hon inte ringen utan hade bytt den mot ett annat halssmycke. Jag reagerade instinktivt med en känsla av svek (och en insikt av att om det hade varit jag som gått ut utan den ringen hade det blivit en stor affär av det) och bad om litet utrymme för att bearbeta (för ja, så gör många män istället för att skrika och gorma även om det absolut finns de med) och komma fram till vad jag reagerat över. Det tog inte så lång tid innan jag logiskt insåg att vi hade fäst olika vikt vid ringen och för mig blev det då en självklarhet att ta av den eftersom jag inte är mycket för att ”smycka mig” och endast bar den av emotionella anledningar. Om ringen inte hade den djupare innebörden, där båda bar den oavsett vad man skulle göra, hade den ingen innebörd alls för mig. Och med den insikten blev jag helt lugn. Det blev såklart en helt annan diskussion mellan oss om detta men min bearbetning kan jag fortfarande stå för.

Att, som kvinna, fortsätta försöka gräva fram en ”sanning” från en man som säger att ”det är ok” är en dålig idé för hon kommer, till slut, få fram något obearbetat och det är inte så män vill presentera fakta. Det är också på så sätt som det kan bli missförstånd och diskussioner som inte har något med vad han egentligen försökte bearbeta att göra.

När det gäller män och kvinnor är det också så att så gott som alla kvinnor, singlar som i förhållanden, har ett flertal män runt omkring sig som inväntar en möjlighet att ha sex med henne. De flesta män har det inte på samma sätt och det är här som uttrycket ”Men are studs women are hoes” kommer när det gäller om de haft sex med många. För om en man får tillfälle till många kontakter på det viset så har han något åtråvärt för många kvinnor. Han har egenskaper, resurser eller status som attraherar. Men en ”medioker” kvinna behöver egentligen bara säga att hon vill ligga och så blir det så. Och här kommer ett problem med nutiden. En man vill egentligen inte ha en kvinna som legat med ett ohemult antal män innan honom för det innebär att hon inte sållat tillräckligt mycket och att hon inte värderar sig själv speciellt högt. Att ligga är för lätt för kvinnor helt enkelt. För mig är det så att jag accepterar att alla har ett förflutet men jag vill inte bli inblandad i det, vill slippa veta om det, för det kommer omedvetet påverka hur jag ser på kvinnan och på vår relation. Sedan tycker jag också det är konstigt att prata med sin partner om hur många man har haft sex med eller var man varit med någon annan. Varför dra upp något förflutet när man kan leva i det fantastiska som borde ske just nu?

Jag pratade litet med en kollega om dejtingappar nyligen och jag tror att de egentligen är ganska dåliga för många kvinnor för de får väldigt mycket uppskattning och validering den vägen. Vad de inte riktigt inser är att uppskattningen oftast beror på att männen vill ligga och inte att de vill ha en seriös relation med dem eller egentligen ser dem på det sätt kvinnorna hoppas på. Så de kan få uppskattning från någon 8-9 när de själva kanske är en 6’a (på en 10-gradig skala som gäller attraktionsvärde) och helt plötsligt tror de att de förtjänar män som är just 8-9. Men de missar, som skrivet, att dessa män bara vill ligga och inget mer. Men om de siktat på någon som befinner sig i närheten av deras egna aktuella värde skulle de ha mycket större möjligheter att få ha ett förhållande som faktiskt kommer fungera. Istället kommer de få ligga mycket, så länge som deras yttre tillåter det, men de kommer sluta ensamma med katt eller med någon de egentligen tycker inte är värd dem (beroende på att de fått en felaktig uppfattning om deras sanna värde)

Avslutar nu detta ”rant” baserat på mina egna erfarenheter och en del andras. Men ta med dig relationsmatematiken. Den är bra för den blir sann och du förtjänar lycka oavsett om det innebär att du får göra det allena eller i ett par.

TL;DR
* Jag klarar mig själv men det innebär inte att jag känner mig, eller behöver vara, ensam.
* Jag håller mig borta från förhållanden om de inte är sanna eller om de verkar bli allt för krångliga.
* Jag vill inte bli skadad i onödan och vill inte heller bidra till att någon annan blir ledsen över att jag inte är på det sätt de hade önskat att jag var.

För jag är, och tänker förbli, mig själv.

Fri dag

Det blev en längre dag än planerat men det är ändå en riktigt bra dag. Jag har spenderat några veckor på helt andra platser än här och nu men efter gårdagen (egentligen förrgår eftersom klockan har passerat 00:00) så har jag åter landat på den plats där jag är.

En lugn morgon och sedan iordningställande av honungsdoseringsmackapären (åh ja… den har ett mycket bättre namn egentligen men klockan är nästan 02 och jag är litet trött). Sedan tog det längre tid än planerat med ett par missöden under honungsarbetet men det var inte maskinens fel utan skit bakom spakarna… Jaja, man lär sig av misstagen sägs det. Nu är i alla fall all honung burkad och maskinen som sådan gjorde ett grymt bra jobb och det blir en fröjd att använda den nästa säsong då jag förhoppningsvis gör rätt hela vägen. Ett par hundra burkar tar inte så lång tid då.

Kanske skall kika på en etiketteringsmaskin också då för att sätta på dem är inte heller så skojsamt när man börjar komma upp i volym. 🙂

Hann fixa litet med bilen med men det är egentligen morgondagens projekt. Det och garaget kanske… Bra dag, bra sysselsättning och bra kontakter med människorna runt omkring mig. Livet är helt plötsligt så najs när här och nu åter blev standardläge så detta firas, mitt i natten och för ovanlighetens skull, med ett halvt glas vitt. 🙂

Och Bill Burr. För de som missat honom så finns hans specials på Netflix men här är ett smakprov:

Odragen linje

Ah, found it! Tog inte ens lång tid men nu… Now I can move on. 🙂 Dags att krypa ur bubblan och peta på verkligheten utanför. Jag vacklade ett slag, befann mig vid ett vägskäl med dåliga alternativ så jag behövde leta för att finna mitt uppvaknande. Idag sökte jag litet och fann snart repstegen som fick mig att inse att vägen inte ligger horisontellt utan vertikalt.

Är denna korta text obegriplig? Tja, då kanske du inte kan förstå den.
Eller så är den inte för dig…

Underbart!

Facebook och insta är nere! 😀 Tänk vad skönt det skulle vara för många om det förblev så.

And, one version of this song. Late at night with only memories and insomnia to keep me up.

Veckoände

Ett pass kvar och sedan kommer en månad där jag helt plötsligt har en massa lediga helger. Nästa vecka jobbar jag bara två pass om det inte tillkommer något. Men det skall bli ganska najs ändå för det finns ju, som alltid, saker som behöver göras utanför jobbet. Och så skall jag köra litet återhämtning. Skulle tro att det rör sig om skogen ett slag men det återstår att se. Hiaklitten kan kanske vara en bra vandring.

Jag har funderat litet över det manliga och kvinnliga sättet att överföra information (nu menar jag i väldigt generella termer). Tror att jag har en manligt sätt att kommunicera för jag ser det som väldigt simpelt och rakt. Det jag säger är det jag menar och är inte menat att tolkas en massa. Så uppfattar jag manlig kommunikation. Simpel och rakt på. (Sedan kan man blanda in manipulation med men det faller litet utanför ämnet för jag ägnar mig ytterst litet åt sådant nuförtiden)

Kvinnlig däremot har mycket mer att göra med tolkning av det som inte sägs.Jag uppfattar det som att kvinnor och män talar så inom de ”egna” grupperna och ett problem blir sedan när män och kvinnor skall tala med varandra men från de olika utgångspunkterna. Kvinnan förväntar sig att mannen skall inse vad hon säger runt orden som kommer ur hennes mun medan mannen lyssnar till vad hon säger och agerar utefter det. Mannen å andra sidan säger rakt ut det han menar och vill inte alls att det skall komma någon tolkning (eller vridning/vändning) av det han inte sa eftersom det då blir något helt annat än han menade.

Jag har själv suttit i diskussioner där jag fått förklarat för mig vad som uppfattats att jag sagt men där varken orden eller intentionen varit alls i linje med vad som skett ur mitt perspektiv. Och där blir också en konfliktyta eftersom kvinnan talar om hur hon upplevde det och hur hon kände samtidigt som mannen sparkar bakut eftersom det inte alls vad det han menade (eller ens sa).

Jag har själv väldigt svårt för att sitta och lyssna på en lång utläggning, utan att invända, om vad jag har menat när det inte alls var på det sättet. Speciellt när jag avkrävs att bekräfta känslan mer än att säga ”Ok, jag inser att det är så som du har uppfattat det” och sedan kommer såklart ”men det var inte det jag sa och definitivt inte min intention att det skulle uppfattas så”. Sedan går diskussionen vidare i att jag alltid har rätt och den andre har fel och så kan det såklart uppfattas när jag, ur min synvinkel, borde veta bäst om vad jag har menat.

Det blev tydligen en vridning från generellt funderande till mitt egna men det är ok för jag skriver vad jag vill här 😀

Vem som har rätt eller fel är också ett spännande område. Jag har inga problem med att erkänna om jag har fel men å andra sidan skulle jag aldrig göra det om jag inte faktiskt tyckte att jag hade fel. Självfallet hävdar jag inte att jag skulle vara perfekt på något vis för jag har definitivt mina sidor. Vad som är rätt och fel är viktigt för mig likaså vad som är sant eller falskt. Och det är nog så att jag mestadels vill leva i den verkligheten. Där allt är möjligt men inget sant innan det går att bevisa, där någons känsla aldrig överträffar intentionen hos den som bidrog till att känslan väcktes. För känslan är en omedveten reaktion men intentionen är ett medvetet val.

Jag babblar ibland för mycket…