Månadsarkiv: november 2021

Monday musings.

Publicerat av

Tänk att ge sig in i en relation som skulle kunna vara underbar men att inte vara redo för det. Att inte befinna sig i en känslomässig fas där man kan ta till sig denna fantastiska gåva livet har presenterat. Vad tragiskt, just med tanke på livets ändlighet, att gå miste om något så sällsynt genom att man själv gör det omöjligt att det skall kunna fungera.

Tänk om dina tidigare mänskliga relationer skadat dig så mycket att murarna och reglerna du satt upp gör det omöjligt att se att den nya personen inte är en av de som skadat dig eller ens har några som helst intentioner att göra något annat än att älska dig. Att det enda den vill är att vara med just dig. Att den tycker att du är värd att vara med. Att den ser din skönhet förbi tidens skavanker och istället uppskattar dem på ett sätt du själv inte alls ser utan försöker dölja.

Tänk att gå in i ett förhållande och vara säker på att det kommer ta slut för så har det ju alltid varit. Att leta efter ord eller handlingar hos din partner som skulle kunna vara tecken på att den är på väg bort från dig och medvetet, eller omedvetet, förstärka alla sådana tecken så de nästan blir en sanning för dig trots att du någonstans vet att det nog inte är så.

Tänk att älska någon och vilja vara med den men samtidigt vara den som gör det omöjligt. Inte genom att vara medvetet elak utan för att du inte är känslomässigt eller mentalt redo och därför tror du måste skydda dig själv från en smärta som i realiteten inte fanns än. För dina murar och din misstro målade upp scenarier som denna nya person aldrig hade haft en del i.

Tänk att träffa någon som inte hade dolda motiv. Som såg sin framtid med dig men primärt njöt av att vara med dig i stunden, just här, just nu. Vars hjärta älskade sekunderna tillsammans och inte hade bråttom att nå framtiden utan ville vara kvar i den bubblan som nuet utgör. Som inte hade ett behov av att planera framtiden tillsammans för nuet var så fantastiskt att framtidens nu skulle falla sig naturligt förr eller senare. Och det skulle kunna fortsätta vara fantastiskt om man bara lät det.

Tänk att vara den som driver bort personen som kanske hade stannat tills tids ände. Den du kanske skulle kunna få uppleva den långa lyckan med. Som du, på ålderns höst, skulle kunna betrakta sovandes bredvid dig och fortfarande känna dig privilegierad över att ha fått spendera så mycket tid med. Så mycket kärlek.

Tänk att sedan leva med den insikten när den väl kommer. Att du gjorde det omöjligt att uppleva lycka för att din historia skrämde dig så mycket att du inte lyckades leva just nu.

Del två: skuldbeläggande

Publicerat av

Jag var tydligen inte klar med pseudovetenskap, eller fantasier som skadar, för mina två hjärnceller fortsatte jobba med formuleringar rörande detta område men denna gången är det mer riktat åt underhållstrupperna till tramset.

Ja, nu menar jag alla de människor som ”inte tror men ändå låter det vara litet öppet” och inte läser på, informerar och protesterar. För faktum kvarstår att om du betalar pengar för att besöka ett ”medium” ”på skoj” eller som en del i en möhippa eller whatever så underhåller du, ger bränsle åt (pengar och uppmärksamhet) och legitimerar en verksamhet som lever på att lura andra.

Kanske var det en engångsgrej för din del men just för att du gjorde det och sedan berättar om det, kanske till och med hävdar att ”mediet” sa en del saker som stämmer, så lockar du andra att göra samma sak som du. Vissa av dina vänner kanske kommer bli bra mycket mer lurade än du och då är det delvis ditt fel.

För charlatanen som kallar sig medium KOMMER säga saker som stämmer in på dig men att du inte fattar hur det går till beror primärt på två saker:
1. En del av dig VILL tro att det finns en möjlighet att vissa människor har dessa förmågor även om du vill betrakta dig som en förnuftig och intelligent person som inte är så lättlurad.
2. Du är dåligt påläst och saknar insikt. Hade du förstått tekniken skulle du se hur bedragaren arbetar.

Men detta är bara en del i ”man får väl tro på vad man vill”-kulturen som, trots att vi befinner oss i ett informationssamhälle med _lättillgänglig_ information, vuxit fram där du kan vara en del i bedrägeriet. Pseudovetenskap skadar också människor mer än bara genom att det kostar dem pengar att genomgå ”behandlingar” som inte har mer än placeboeffekt. Den gör att vissa människor inte använder sig av behandlingar som har vetenskapligt stöd. Den gör att vissa människor t.ex. struntar i vaccinationer för att bedragare och följande foliehattar lyckas väcka rädslor som inte borde vara så stora OM de hade läst på, och förstått informationen, innan de tog beslutet.

Men, slutligen, om du inte fattat det än så lägger jag en hel massa skuld på dig om du tillhör de som inte säger emot när mindre vetande människor lägger fram tankar eller idéer i linje med vad jag tar upp här. Här är ett exempel där det stämmer att om du inte är officiellt emot bedragare så är du med dem. Du får gärna ha egna fantasier men behåll dem för dig själv så länge som du tar strid emot psykopater som _medvetet_ skadar människor. För tro inget annat än att de är medvetna om att det är skit de säljer, om än fint förpackad skit.

Jag vet att det kan vara svårt att ta striden när den uppenbarar sig. Minns själv när en person i min närhet tog upp att den hade besökt ett ”medium” för en tid sedan och att det hade sagt saker som ABSOLUT stämde. Jag tog inte konflikten då även om jag borde ha gjort det men jag kan villigt erkänna att en del av mig var på väg att ta min jacka och gå när jag hörde detta. För jag vill inte vara en del i ett stort bedrägeri som skadar människor på fler sätt än ”endast” ekonomiskt. För den fysiska och framförallt den emotionella skadan är så mycket värre.

Som Tim Minchin (australiensisk komiker) i klippet under lägger fram det: ”Do you know what they call alternative medicine that’s been proved to work? Medicine.”

Fullständig acceptans skadar

Publicerat av

Jag gillar konspirationsteorier. Alltså på riktigt! De är riktigt roliga ibland och jag följde ”Flat earth Sweden” i några månader innan jag råkade öppna munnen och åkte ut. Det finns definitivt ett underhållningsvärde i att följa hur människor, utan något källkritiskt sinne, springer i en riktning som ett barn med en tredjeklassutbildning skulle rynka pannan åt och utbrista i ett ”Eh… men du?”

Men det är också viktigt att inte låta konspirationsteoretiker eller följare av pseudovetenskap stå oemotsagda för det är definitivt så att människor skadas av slikt hittepå. Personligen skulle jag aldrig kunna ha en person i min vänskapskrets som sålde homeopatiska sockerpiller eftersom det, för mig, är en charlatan som försöker leva på andras smärta och sjukdom. Det är en riktigt elak människa.

För det har ingenting med att ”alla får tro på vad de vill” för nej… Det får de inte. Inte när det finns bevis på att vad de tror på inte fungerar utan är del i ett sätt att svindla desperata människor. Att acceptera dessa lurendrejare bland sina vänner är precis detsamma som att låta vetskapen om att någon misshandlar sina barn gå förbi utan åtgärd; som att låta sin bästa vän sjunka ner i herointräsket utan att försöka hjälpa den bort från den banan; som att låta en bekant flytta ihop med en person man vet kommer vara en katastrof för henom utan att försöka vara tydlig med ens farhågor. Man blir då en del i maskineriet som tillåter utnyttjandet av extremt sårbara människor. Man blir en del i varför andra människor lider. För i detta informationssamhälle har vi fan ta mig en skyldighet att söka fakta innan vi basunerar ut fiktion!

Jag gör ett litet undantag vad gäller religion då en moderat syn på detta kan ge vissa positiva effekter även om religionen som sådan troligtvis är mestadels trams. Däremot har jag problem med när någon passerar kanten och låter religionen (eller rädslan för någon osynlig entitets vrede) styra hur någon lever sitt liv, klär sig, placerar sina resurser eller lägger upp sin dag.

Men placeboeffekter skänker inte sanning över sockerpiller. Vatten har inget minne, månvatten har ingen ”magisk energi”, virvlat vatten är inte annorlunda från annat vatten osv…

Alltså, jag förstår absolut att en verklighet med en viss del fantasi gör att livet kan bli litet mer spännande och jag vill också ägna mig åt fantasi ibland just för att livet kan bli mindre hårt och litet mer likt fiktion på så sätt. Men jag bara kan inte acceptera att någon i min närhet skulle utnyttja, eller ha en passiv del i utnyttjandet, av desperata, sjuka människor.

Och har du något som helst samvete borde inte heller du acceptera det.

Kram!

Publicerat av

En omfamning. Så simpel men ändå så fantastisk. Alla kramar är såklart inte världsomvälvande men när de är med rätt människa är det som om det borde räcka att bara få hålla och hållas om och att inget annat längre spelar någon roll. Då är det som om allt som tynger helt plötsligt lättar och far iväg för ett slag. Och finner man då någon som, likt undertecknad oxytocinknarkare, vill stanna kvar i den bubblan litet extra lång tid så vill man inte släppa trots att man borde.

Jag tror helt och fullt att människor som slutar kramas också slutar leva litet grand. Ett förhållande där kramarna har försvunnit är definitivt på väg att dö ut om inte viljan finns att finna dem igen. För mig är det helt verklighetsfrämmande att inte vilja kramas men det är inget som görs med vem som helst. Visst kan man bli överrumplad och inte, på ett snyggt sätt, kunna ta sig ur det men jag initierar aldrig en kram med någon jag inte vill ha så nära inpå. För mig är det inte som den hälsningsritual vissa använder den som. Den har alltid en innebörd för mig.

Och ibland får man en litet extra bra kram trots att man inte förtjänat den och då känns det helt ok att plocka upp hastigheten som kanske saktat in något. Världen hamnar åter i fokus och så är målet helt plötsligt inte lika avlägset, regnet inte lika kallt och blåsten inte lika hård.

/J

Tid mellan arbetspass

Publicerat av

När man jobbar med det vi gör inom vården ställs man inte sällan inför det faktum att så gott som alla av oss kommer ta slut en dag. Både gamla som unga har jag delat den sista tiden med. Jag försöker hantera det genom att fokusera på att jag gjort mitt bästa för att personens sista tid skall ha varit så bra den kunnat under de pass när jag haft ansvaret. Men jag kan inte, på något sätt, säga att det går mig oberört förbi och detta är troligtvis något positivt.

Innan jag började läsa till sjuksköterska funderade jag på om jag någonsin ens skulle kunna sticka någon eftersom jag inte vill göra någon illa men också om jag rent personligt skulle kunna hantera alla trauman, sorger, smärtor och dödsfall. Just stickandet löste jag genom att försöka bli så bra som möjligt på det för prover måste tas och infarter måste finnas om vi skall kunna hjälpa personen. Resten… hanterar jag så gott det går.

Jag har alltid varit dålig på att komma ihåg namn men många personer minns jag tydligt. Som en jag följde från kvällen den kom till avdelningen för en planerad operation, där vi fick en bra kontakt, genom ett flertal komplikationer under följande veckor till det ögonblick det sista andetaget togs.

Eller paret där den ena var drabbad och de båda visste att det inte skulle gå vägen. Men där de tog hand om varandra på ett så fint sätt och där allas vår relation nästan blev av en mer vänskaplig sort.

Eller alla samtal med anhöriga där de gör sitt bästa för att landa i den oundvikliga verkligheten de just ställts inför.

Jag vet att jag upplevt mina egna problem så futtiga i den kontexten och hur jag tänkt att man borde ha med sig den sortens realitet när något i livet krånglar. Hur man bättre borde ta tillvara sällsynta mirakel när de väl korsar ens väg och göra sitt bästa för att inte tappa bort dem eftersom man aldrig vet vad som väntar bakom nästa hörn i livet.

Men så inser jag oftast att det inte alltid räcker bara med den ensidiga insikten. Det går inte att ensam försöka härda igenom när omvärlden befinner sig på en helt annan plats som denna sortens tankar, i stunden, inte kan penetrera.

Livet är inte simpelt men det är, till viss del, vad man gör det till. Så man får försöka njuta av tider med lycka, sörja när man förlorar och sedan bara kämpa vidare tills ens egna nummer ropas upp.
När det nu blir…