Nyårssammanfattning

Gubben har inget med videon att göra men det är ju video så…
Hursomhelst så sjunger min dotter och jag försöker lära mig FL-studio så ljudbearbetningen är mitt (och min undermåliga utrustnings) fel. Men… stolt över min dotter är jag 🙂

Vilket år! Det har varit stundoms hårt och ansträngande kontrasterat med magiskt och underbart. Arbetslivet har hållits ganska konstant och, även om jag inte har några längre ledigheter, känner jag verkligen att jag är på väg mot mitt mål samtidigt som jag kan hålla mig i stunden den största delen av tiden. Ekonomin är riktigt bra och att gå över i aktiebolagsform har visat sig vara en riktigt bra idé. Jag får ibland frågan om hur jag mår och som för alla människor går det upp och det går ner (från avgrund till fantastiskt) men sammantaget så är det helt ok. Litet trött ibland och litet för många extra hjärtslag litet då och då men inget jag oroar mig över.

Biodlingen är även den i en utvecklingsfas där den kan ge en viss avkastning men jag måste bli bättre på att sälja. Det skall bara sammanfalla med ledighet 😀

Privatlivet började året med en riktigt magisk nystart där jag kunde ge mig hän på alla plan in i det nya. Det var riktigt fantastiskt fram tills det abrupt tog slut på ett av de mest bisarra sätt jag varit med om. Jag blev lämnad på grund av att jag reagerade mot ett foliehattsargument som det senare visade sig att personen som yttrade det inte själv stod för. På ytan var anledningen att man, i ett förhållande, skall respektera varandras åsikter oavsett vad de handlar om. Men går man på djupet så är jag ganska säker på att det finns många underliggande faktorer som spelade in.

För det ytliga skälet är såklart inte alls sant. Ingens åsikt skall automatiskt respekteras eller valideras oavsett om man är i ett förhållande eller inte. Det är bara att dra litet i ett argument tills det går över en gräns så skall det ifrågasättas och, för min del, så VILL jag att de som står mig nära är ärliga mot mig om det var jag som hamnat snett i mitt tänkande. Att de ifrågasätter innebär också att de bryr sig om mig.

Det gick någon månad innan jag blev ”övertalad” att försöka igen men det står ganska klart för mig nu att mitt förtroende för den tidigare lämnande parten hade raserats. Och det är nog så att en tillit jag initialt gett en person är svår att återuppbygga om den brutits utan att den personen gör en riktig ansträngning för att visa att den är värd det förtroendet. Så efter några incidenter jag bedömde var i fel riktning var det min ”tur” att lämna.
Note to self: Sluta gå med på att försöka igen när någon säger sig ha förstått eller förändrats. Det har inte fungerat någon gång tidigare så varför skulle det göra det denna gången?

Efter det har jag dejtat en del och som tidigare är det inte svårt att finna människor som är villiga att dejta mig men det måste vara en exceptionell människa för att jag skall vara kvar. Det fanns en ”kanske” men det visade sig vara fel likafullt när fler pusselbitar föll på plats.

Saken är ju den att jag inte behöver vara själv, utan har många alternativ, men har samtidigt inga stora problem med att välja singelskapet om det inte känns rätt. Och det måste verkligen kännas rätt om jag skall lägga all tid som krävs för att upprätthålla ett förhållande då tid är litet begränsat med just nu. Mina mål tar upp mycket tid och återhämtning måste även den ha sin beskärda del. Kravlösa möten/dejter fungerar ju de med…

Träningen har också den givit mycket detta året även om förvärvsarbetet tar en del träningspass i anspråk. Men just ”själsligt” har min del i Varbergs Goju Ryu varit väldigt bra för mig. Mitt fokus på mindfulness hjälper mig också mycket för att må väl och stanna i på den platsen istället för att landa i det förflutna eller stressa över framtiden.

Men om jag nu skall spåna litet över framtiden… Alltså, jag är så jevfla ”on track” med mina mål just nu. Ekonomiskt kommer jag nästan ha fördubblat mitt sparkapital sedan förra året och jag har ändå utökat utrustningen för biodlingen OCH inte levt speciellt sparsamt. Jag är uppbokad fram till sommaren och lär inte ha några problem med att fylla sommarmånaderna heller så jag kommer kunna fortsätta investera i utrustning för att göra honungshanteringen smidigare.

Jag hoppas fortfarande på att finna ”min plats” i universum så jag kommer bort från detta lägenhetsboende men urvalet är lågt. Ögonen är dock öppna och ”i värsta fall” får jag försöka hyra in mig någonstans för biodlingen börjar ta mycket plats i anspråk.

Vad gäller hjärtats önskningar så bibehåller det en romantisk förhoppning om att finna ”the one” även om det kanske inte är helt realistiskt om man ser till facit (mitt och så många andras). Man kanske får vara nöjd med seriemonogamins plethora av ”the ones”. Hjärtat säger nej till det men vi får se vad som sker. Jag är ju egentligen inte så svår att få intresserad. ”The one” skall ju bara ha ett exceptionellt inre och ett acceptabelt yttre (och inte en massa fokus på yta). Så hur svårt kan det vara? 😀

Åh, just det… Gott nytt år och må Covid förpassas till… eh… Lär väl träffa den inom några veckor så då är det bättre att den inte är förpassad dit jag tänkte för jag har ju lovat att jobba på covidavdelning om det blir som det verkar.

Någonstans vid jul

Det var en annorlunda jul. Litet oväntat svängande från en kant till den andra. Från skog med fullständig mindfulness till samkväm med familj och spridda tankar. Från totalt i nu till fullständigt splittrat sinne.

Det där med att leva behöver aldrig vara tråkigt om man inte bara flyter med och låter sig bli levd utan kämpar mot strömmen alternativt väljer en sida att simma mot trots att man inte är helt säker på vad som finns där.

Det är inte riktigt dags att sammanfatta året än men det har varit helt fantastisk varierat med vissa fullständigt oväntade vändningar. Jag kan nog lugnt påstå att mitt nu kommer brista flera gånger för att återkomma till detta året och bearbeta händelser och konversationer. Men de tillfällen det varit ett bra år har det varit riktigt jevfla bra… återkommer med det om någon vecka.

Karma

Kort juldagsinlägg…

Jag har läst många inlägg, främst från kvinnor, där de menar att vad som skett tidigare i livet inte skall påverka en ny relation och att alla skall få göra precis som de vill utan restriktioner.
Nej OCH Ja på den…

Alla skall absolut få göra precis som de vill och om de inte vill tänka före de agerar så är det såklart deras val. Men… De kan inte begära att deras val inte kommer att påverka framtidens potentiella partners för även dessa har sina fria val.

Det går inte heller att i efterskott komma med ”ursäkter” eller bortförklaringar (som naivitet osv) om man i efterhand tycker att det var ett felaktigt val för det är redan gjort och det var inte fel utifrån de omständigheter som var när det togs. Man skall vara noggrann med vem man släpper in i den innersta sfären.

Så om det är en kvinna som väljer partners av låg kvalitet och/eller njuter av flertalet ONS så kan de komma att stöta på patrull längre fram om de träffar en man med integritet och krav på vem den dejtar. För han är inte intresserad av en kvinna som är allt för lätt på foten eller som inte har höga krav på vem de släpper in i sitt liv. För kvinnans värde hamnar instinktivt på samma nivå som den partner de väljer (sett ur ett manligt perspektiv) och visar det sig vara riktigt lågt är det inte något den mannen kan satsa på om den har alternativ.

För egen del har jag både alternativ och höga krav. Främsta alternativet till ett problematiskt förhållande är att fokusera på mina mål och sålla vidare.

Mer för att den är från albumet ”Use your brain” men sedan är det en bra låt 🙂

God Jul! :)

Jag skall strax samla ihop mina prylar och ge mig ut på en skogsprommis men tänkte skriva litet innan. Eftersom det är en julafton utan ”knattar” så kändes det som en bra idé att köra några mindfulla timmar i den svala naturen (lägger kanske upp några bilder senare). Solen skiner och det är några minusgrader. Troligtvis blir det sköna timmar i skogsmiljö 🙂

Santa Me i skogen.
Carbonara tillagades.

Som en koppling till föregående inlägg där jag skrev om att det är viktigt att man ser och respekterar sina gränser så har jag ett par saker jag tänkte ta upp.

Det hade absolut inget med att göra att man skall skall anpassa sig efter någon annans gränser bara för att inte tappa den personen. Om man är ”på fel sida” sin partners gränser men tycker att det är en bra plats att befinna sig på och att man inte alls förstår hur den personen kan ha dessa gränser är man, helt enkelt, inte en bra match.

Själv har jag dejtat en fantastisk kvinna där det sedan kom fram att hon varit sambo med en man jag känner till och när detta uppdagades förändrades min syn på henne för det var en man, ur min synvinkel, med mycket låg kvalitet. Från min sida sett kan jag inte för mitt liv förstå hur en kvinna kan falla för den typen av man och jag ser det som att det finns klara brister i omdöme om en kvinna gör det. Jag hade förstått om det rört sig om ett ONS för visst kan jag se hur kvinnor dras till det som är litet spännande och ”farligt” men när det blir mer än så blir det obegripligt för mig. Eller rättare sagt, det blir en kvinna som inte jag kommer kunna skapa en framtid med och det passerar en gräns för mig.

Till viss del har det säkert med egen osäkerhet att göra för själv är jag förhållandevis stabil, trygg och kärleksfull så när någon uppenbarligen dras till motsatsen finns såklart misstanken om att jag blir ”vald” just på grund av mina nämnda egenskaper men att kvinnans hjärta slår litet extra hårt för den andra sortens man. Men jag är ingen man som någon ”nöjer sig med” samtidigt som den drömmer om något annat.

Vad jag vill säga är inte att den kvinna som väljer en sådan man är en dålig person på något sätt för alla preferenser (lagliga) är såklart helt ok och det finns någon för varje person som ger sig ut och seriöst försöker. Men det är då inte en person för mig för när varningsklockorna för potentiella problem ringer så lyssnar jag och sedan ser jag var mina gränser går.

Så, lyssna till signaler både från en potentiell partner men speciellt dina egna och var ärlig mot dig själv så du inte hamnar i något du känner kommer bli ett problem längre fram. Att klara sig själv är bättre än att leva i tvåsamhet som är mindre än fantastisk (nej, jag menar inte att förhållanden alltid är underbara eller problemfria men man måste lyssna till sig själv).

Min spoof på Mer Jul… Står sig väl fortfarande 😉

Så god jevfla juljävel! 😀

Sätt egna gränser

Jag har hängt i många olika forum som berör olika relationella problem och slås av hur ofta det kommer upp problem som bottnar i att en man inte varit tydlig med var hans gränser går (ja, jag är man och skriver ur det perspektivet men det går säkert att översätta till ett kvinnligt perspektiv om man vill).

Nu vill jag vara väldigt tydlig med att sätta gränser inte alls betyder att man på något sätt drar upp riktlinjer för vad ens partner får eller inte får göra ty den rätten har ingen i ett förhållande (och skall inte heller ha den rätten). Det är ett kontrollerande och nedbrytande beteende och har du en sådan partner skall du backa ut så snart du ser den tendensen.

Nej, att sätta gränser har mer att göra med vad du kan acceptera att din partner gör och vilken reaktion de kan förvänta sig om de passerar de gränserna. Det är såklart bäst att tala om bådas gränser (i alla fall de man känner starkt över) innan man tar steget från initial dejting/utforskande och in i ett monogamt förhållande (men redan innan det kan man ha gränser som, om de passeras, skulle försvåra ett blivande förhållande).

Som ett simpelt exempel kan man ta flirtande med andra. Vissa tycker det är harmlöst och litet roligt emedan andra kan se det som sårande och respektlöst. Det är upp till var och en att bestämma var gränsen går och även om jag tror att flirtande med andra inte skall finnas i ett seriöst förhållande behöver såklart inte alla hålla med mig.

Jag har också läst responsen från vissa där de lyfter att man inte skall vara så osäker i sin manlighet, att man inte skall vara kontrollerande, att man har trustissues, ”who hurt you” osv. och visst kan det finnas ärr från förr som påverkar var ens gränser ligger och att man borde arbeta på de delarna men man kan inte annat än att utgå från det nu man lever i.

Jag tycker t.ex. inte att det är orimligt att man, i ett seriöst förhållande, ändrar sitt beteende mot omgivningen något. Flirtande går bort för mig för, även om det är kul när man är singel, ser jag det verkligen som respektlöst mot ens partner.

Jag tror ju också att sann vänskap mellan män och kvinnor är synnerligen sällsynt. Alltså sådan vänskap man har med någon av ens egna kön (räknar bort de som har en sexuell preferens som avviker från normen här). Inte slentrian som kollegor eller att man snackar litet med någon man möter på stan eller svarar på ett inlägg någon skrivit på facebook utan en person man tar en fika, går ut och tar en öl, kollar på film, ringer eller skickar privata meddelanden med. För i så gott som alla sådana ”vänskaper” finns en sexuell underton (definitivt från mannens sida även om vissa kvinnor säger att de ”inte har en aning om det” eller inte tror på det men just så simpla är män) och känslor från något, eller båda, håll som inte riktigt är förenligt med att leva i ett förhållande. Jag förstår att den sortens uppskattning är lockande att behålla (både för män som kvinnor) när man går in i ett förhållande men för mig så går det bort. Btw, den kvinna som tror att hon har manliga vänner kanske skulle testa att skriva ett meddelande i stil med ”Jag är fan ensam idag och behöver någon. Kan inte du komma hit och ”umgås” med mig?” och se vad hon får för respons… Å andra sidan så vet hon redan vad svaret kommer att bli.

Så en kvinna som drar utomlands själv (eller med en grupp vänner men utan sin partner), sover över hos en manlig bekant, umgås mycket med manliga vänner osv. efter att man kommit överens om att man är ett par hade jag backat bort från för jag skulle själv begränsa mig från sådant och om min partner inte tycker sig behöva den gränsen så ser jag ett tråkigt avslut längre fram. Sprit, distans osv. gör något med människors uppfattning om var ens personliga gränser ligger. Visst kan det finnas ångest efteråt men då är det för sent.

Återigen detta har inte med begränsande av ens partner att göra utan bara att man medvetandegör för sig själv var ens gränser finns. Många saker behöver man egentligen inte ens prata om utan det räcker med att man klargör internt när det är dags att börja backa om ens partner verkar ha preferenser som inte ligger i linje med vad man vill ha. Så vad det rör sig om är inte en begränsning utan att man, för sig själv, är tydlig med vad konsekvensen blir om ens partner inte verkar dela synen på vilka gränser ett förhållande innebär.

En gräns som brukar vara allmänt accepterad i de flesta seriösa förhållanden är ju att man endast ägnar sig sexuellt åt sin partner men samtidigt är det ju så att ord aldrig någonsin garanterar att hon (eller han) inte tar tillfället i akt om möjligheten ges. Man kan inte förbjuda sin partner från att följa det den tycker är rätt för den MEN man kan styra över vad man själv gör om gränsen passeras. Otrohet är en gräns som gärna är bra att vara tydlig med. Själv accepterar jag ingen form av otrohet oavsett om det är fysisk eller psykisk, faktisk eller bara uppskattande/upphetsande meddelanden. Sker det är förhållandet över för min del oavsett hur mycket mitt hjärta skulle klappa för den kvinnan.

Något som självfallet gäller är att man själv håller sig inom de gränser man funnit för sin partners beteende. Om en kvinna visar uppskattning och kanske föreslår en fika så får man backa ur med en ev. nödlögn om att man skall umgås med ens flickvän (att nämna en partner visar även för den som frågar att man inte är intresserad på det viset och de flesta fattar den hinten). Så det går såklart inte att ha någon dubbel standard om man skall kunna betrakta sig själv som en person med hedern intakt.

Alla skall ju finna sina gränser utefter egna preferenser men mina bygger mestadels på en realistisk (men generell) insikt om människors beteende och kunskap om underliggande orsaker till varför människor gör de val de gör. Saken är den att vi (generellt talat) inte är speciellt komplexa. Vi vill gärna framstå som det men nej… Vi är enkla varelser i den mest grundläggande betydelsen.

Allmänt babbel

Jag bearbetar mycket genom skrivande och funderande. Även känslor bearbetas på så sätt eftersom det sättet ger perspektiv och ifrågasätter om känslan faktiskt hade någon grund att stå på eller om den hade något annat ursprung som var mer volatilt. Och oftast visar det sig att känslan var mycket mer svart/vit än så som jag ser livet i mitt habitualtillstånd (dvs. lugn, resonerande och med koll på den enorma gråskalan som är den största delen av livet).

Sedan läser jag mycket och kikar på filmklipp från människor jag jag bedömer har någon koll på området (från olika perspektiv och även från sådana jag spontant inte ens håller med i början innan jag förstår deras synvinkel) för att få intryck från andra då jag är allt för medveten om att mitt ”rätt” inte alltid är ett universellt ”rätt”. Jag närmar mig allt mer att det inte är speciellt komplext men att vi gör mycket allt för krångligt när det inte behöver vara det.

När det gäller förhållanden finns det tre komponenter som behövs för att det skall fungera. De första två självklara är ömsesidig kärlek och respekt. Det tredje är att man är färdig med sitt förflutna så man inte ger sig in i något nytt med en massa bagage för det kommer tvivelsutan bli ett problem i det nya. Från den platsen är min övertygelse att man kan bygga en fantastisk framtid men det krävs såklart att båda uppfyller de tre punkterna.

Vid den här tidpunkten förra året var jag singel och hade beställt en 3D-skrivare som jag micklade med. Jag hade bearbetat det slutliga misslyckandet från ett flerårigt och väldigt krångligt förhållande och mådde förhållandevis väl bortsett en och annan svacka av ensamhet. Jag var lyckligt ovetande om att något fantastiskt väntade strax efter årsskiftet men att det också skulle krascha bara några månader senare.

Så I detta nu är jag åter utan fast förhållande och befinner mig litet på samma plats som för ett år sedan. Jag har till och med några nya delar till 3D-skrivaren som väntar på mig på ”posten”. Jag har landat i en acceptans över var jag befinner mig i livet och ser att banan till den platsen kan ha varit svår men inte nödvändigtvis fel.

Till helgen planeras litet byggande så att en ny Grogu kan printas ut men denna får bo här hemma. Och så skall jag demontera tvättmaskinen litet för den är krånglig och detta är ju vad man gör när något krånglar. I alla fall om man vill finna var problemet ligger så man kan laga det som felar och fortsätta framåt.