Spring is coming

Förra helgen besökte jag kolonilotten för första gången på flera månader. Jag hoppades på att inte växthustunneln hade blåst bort och, som tur är, så hade den inte det. Däremot hade en drake råkat trampa på den så… Jag har ett nytt projekt!! 😀

Den var fin så länge den levde…

Initialt funderade jag på om den kanske går att laga och javisst skulle det gå men eftersom jag inte har ström därute blir det svårt att svetsa på plats. OM jag ville laga den skulle jag alltså vara tvungen att plocka ner den i bitar och svetsa dem på annan plats. Det blir mer av en insats än den är värd så istället kommer det bli ett Oden 300 på 12 eller helst 18 kvadratmeter.

Bilden lånad från grohus.se

Detta är såklart mycket dyrare än den budgetvariant jag tidigare hade men det är också mycket mer stabilt och kommer ha takluckor med automagisk öppnare. Det har riktiga dörrar och blir inte riktigt lika trångt (om jag inte trycker in allt för mycket). Den absolut största fördelen är dock att det är ”lätt” att bygga ut så när jag flyttar kan jag demontera detta, flytta med det och sedan göra det större 🙂

Gillar ju blivande projekt… Tagen någon minut efter att jag såg mitt draktrampade växthus.

Så det blir nog en vår till slut. Jag hade tänkt att röja undan spillrorna nu till helgen men om det skall blåsa så mycket som de säger känns det inte helt lockande. Men jag är sugen på att börja.

Saken är den att det var ett tag sedan jag kände den inre energin att återkomma till livet på riktigt igen. Det var inte ett problem med att ha tappat mitt här och nu utan bara lusten, kraften och meningen. Jag ser att jag fick mycket av detta utifrån eller rättare sagt trodde jag fick det utifrån. Men allt kommer såklart från mig själv. Så nu blir mitt primära fokus mig själv, min inre relationella sfär , min träning och mina mål.

Vad gäller kärleken så kanske Pettson har rätt just nu: ”Det skulle bli för mycket med en hel tant”. Det är nog bättre att ha delar av en litet då och då så inte krångel flyttar ut mitt fokus till något det inte skall vara på.För något de senaste åren lärt mig är att tanterna kräver mer än de ger tillbaka. I vissa fall pengar eller arbetsinsatser i andra fall ensidiga krav på anknytning eller uppförande.

Och jag har fortfarande det så mycket bättre i mitt här och nu än många andra i deras där, då och sedan.

It’s only words

…and yet it’s not.

Conveying fears and longings they’re more than the letters they consist of. They transfer walls, build bridges, comfort and destroy. When uttered they can never be forgotten even though sometimes forgiven. But not really… Every forgiveness leaves a scar to a wound another word will open and expand.

Why do so many stubbornly keep living in their past? And why do they selfishly try to drag others into their darkness instead of starting from now and build something new? I know it’s frighting to let go and swim out into the nothingness only on faith that they’ll get to where they’re going. But what life is left if all one does is repeat the memories of before.

Let go. Trust and try to prove yourself trustworthy. Live now, Actually live. For tomorrow or the day after it’ll all be over and what you haven’t lived by then will be lost. Let go of your demons and if they’ll come back let me stand beside you to fend them off together instead of placing them in between us.

But most people don’t do that. They’re all too comfortable with having the demons in their life keeping them in their past. Too afraid making even the undeath better than the unknown.

Every now is an opportunity to start from scratch.

Sammanträffanden

Idag råkade jag ut för ett udda sammanträffande. Jag slutade litet tidigare och åkte för att handla och stötte händelsevis på en person jag, på dagen, träffat ett år tidigare för första gången. Då var det förvisso en söndag och mötet var klart längre än det ögonblick som snabbt passerade denna gången.

Sammanträffanden är spännande. Hade jag slutat en minut senare hade ingen av oss vetat om att vi hade handlat i samma butik. På samma sätt har jag, vid ett par tillfällen, varit ute och kört bil, insett att jag glömt något, åkt hem och hämtat detta för att åter på väg mot mitt mål bevittnat människor som just råkat i trångmål och, på grund av ett sammanträffande, har jag haft förmånen att kunna hjälpa till.

Förra året var jag ledig dagen efter men den blev trots det, en riktigt bra dag. Imorgon är det dock arbete så jag får väl hoppas att den blir minnesvärd av helt andra anledningar.