Mai pen rai

När vi bodde i Israel hade vi några kollegor från Thailand som var grymma på thailändska men ganska kass på andra språk så vi kommunicerade i korta fraser. Denna frasen betydde typ ”Det är ok” eller ”Spelar ingen roll” och den sammanfattar dagens nyfunna insikter ganska väl. Det blev en kort kontrast mellan logik och känsla en stund men så landade jag i här och nu och ”Mai pen rai” uppenbarade sig.

För så måste man ta livet ibland. Jag försökte inkorporera ”Fuck it…” (med en axelryckning) i min barnuppfostran ibland när någon av mina juveler snöat in på något och sett det större än det behövde vara. Och det är samma grundmening i tankesättet. Nu fick jag landa i mitt här och nu för att utbrista i den thailändska meningen.

För det är ok, och jag är ok. Men ibland doppar jag fötterna i den pool där en imaginär men ändock potentiellt verklig framtid (givet andra förutsättningar) simmar omkring. Det är en känsloverklighet med reella karaktärer men där logik inte riktigt får vara med och snorkla. Det är en känsloframtid som kunde ha skett OM INTE… Och det var många OM INTE som gjorde att den framtiden inte fick leva till sin fulla potential. Den logiska delen är glasklar och jag behöver inte längre ifrågasätta den.

För saken är ju den att jag nu får vara den jag är. Och den jag är har blivit hårt drillad i en skola där jag fick lära mig att lyssna till mig själv och inte följa med på någon annans känsloresa där det fanns föga förankring i verkligheten. Om jag blir gammal vill jag ju helst vara den fantasifigur som vaknar upp bredvid en person som jag känner mig lyckligt lottad över att dela säng med.

Men jag har blivit väldigt petig med vem det skall få bli. För det måste vara sant och ömsesidigt. Det får inte vara en chimär av luddig fantasi och dovt önsketänkande.

För alternativ finns. Men hon skall ju helst vara skild först… 😉