Är alla lika rasistiska nu?

Länge nu har det varit en lott för de ondaste onda att beskriva problemen med en fullständigt oreglerad och allt för stor invandring till vårt lilla, men ändock per capita rika, land. Att inte öppet vråla ut sin godhet genom att beskriva hur man minsann gav till tiggare, önskade (och betalade) till radiohjälpen eller gav bort pengar och saker till nyanlända vad detsamma som att man var en übernazist med dunkla, och framförallt bruna, åsikter och förhoppningar om nya förintelseläger för att rensa ut alla som inte var tillräckligt ariska.

I några få, men stora, kliv har nu regeringen tagit sig förvånansvärt nära vad dessa ondskans förkämpar länge talat om. Vice statsministern brast nästan ut i gråt över hur fruktansvärt det var att öppet visa hur hycklande hon varit när hon plötsligt accepterade förslag hon, och hennes patetiska parti, tidigare kraftfullt tagit avstånd ifrån. Jag förstår att det inte är lätt när man tvingas bevisa för världen att det man säger sig stå för inte är vatten värt när man jämför med positionen man kan tvingas ge upp.

Jag undrar om det är SD’s förtjänst att besluten äntligen kommit till stånd eller om det beror på deras existens att det tagit så lång tid för de övriga partierna att få tummen ur. Det har ju länge verkat som att inget parti har hjärna nog att se förbi aversionen mot och rädslan för att bli förknippad med SD så de istället har sprungit åt andra hållet oavsett vilket förslag som kommit ur Åkessons mun. Nu helt plötsligt är det inte dumheter längre för politikereliten befinner sig i ett hörn och kan inte springa bortåt längre. Moderaterna tog de första stegen mot SD tillsammans med kristdemokraterna. Sedan har sossarna varit så illa tvungna att följa efter för hårda fakta går inte att bestrida med moraliska fantasiargument. Självklart förnekar de allt samröre med SD och hävdar fortfarande med en dåres envishet att inget sant eller gott kommer från det partiet. Men alla Svenskar är inte inkapabla att resonera logiskt…

Nu menar jag inte att Sverigedemokraterna har rätt i allt de säger för jag uppfattar många av deras argument som allt för överdrivna för att tas på allvar men de har inte, och har inte heller tidigare haft, fel i allt. Tragiskt nog har de varit ensamma om att våga framföra åsikter som fallit utanför åsiktskorridoren.

I Varberg ser det fortfarande mörkt ut då lokalmoderaterna, tillsammans med kretsordföranden, valde att ”sparka ut” Johanna Palmelid för att hon hade mage att i förväg diskutera något som nu verkar vara partilinje. Själv verkar hon tro att det rör sig om hennes förhållande med en sverigedemokrat men i min värld ser det mer ut som ett maktspel för att de inte vill låta en ung kvinna, med egna åsikter, komma fram i ljuset utan att hon accepterat vad hon får tycka och tänka.

Visst var det så att hon kanske gick till överdrift i argumentationen och det kan tyckas vara ett ovist drag att skriva en insändare tillsammans med en sverigedemokrat men sett till det sista så är detta samarbete inte helt främmande för många andra moderata lokalföreningar. Det första är inte alls konstigt när det gäller en människa som är ansatt av de hon sett som ”de sina”. Ett parti som säger sig ha högt i tak men bevisar sig vara lika toppstyrt lokalt som nationellt kan lätt få en medlem att gå till attack för att försvara sig och sedan är det igång. Jag är säker på att hela situationen kunde ha lösts på ett mycket bättre sätt om de inte använt partipiska utan tagit henne på allvar.

Nåväl, hon får inte längre vara med och har också utträtt ur partiet. Moderaterna kommer inte vinna några röster på det draget…