Är det inte jul snart?

Nu bryter jag trenden, lever litet farligt, och kör ett lördagsinlägg istället!

Efter förra veckans gröntjänst och denna veckans markörjobb är jag nu äntligen på väg tillbaka till skolans värld. Tenta nästa vecka men det blir nog inget studerande förrän måndag morgon efter att knattarna avlämnats i skolmiljö. Men det kommer nog bli bra det med…

Hur länge skall det accepteras att ”fotbollssupportrar” får tuppjuck över att de ”provocerats” till illegala handlingar? En polis hade ett klistermärke från en annan klubb på sin hjälm och helt plötsligt skall vuxna män gråta ut över hur fruktansvärt provocerande det är?! Visst, det kan vara ogenomtänkt (och kanske mot intern policy) att deviera från standardutsmyckning av polisiär utrustning just för att polisen skall ses som en enhet vilken upprätthåller lag och ordning och inte som individer med egna tankar och åsikter vilka kan påverka yrkesutövningen.

Men å andra sidan är det väl fortfarande fullt tillåtet att bära slöja/turban som polis i tjänst och då faller ju hela resonemanget med en enhetlig polisuniform ändå…

Vad jag vänder mig emot är att det accepteras som argument att vuxna människor beter sig som förståndshandikappade getter med hänvisning till en klisterlapps provokativa värde bland fotbollstöntar! Uppenbarligen har vi alldeles för litet krig i Sverige!

Veckans ”rasande” är väl då Barillas Ordförandes uttalande om att de inte kommer ha några homosexuella i sina reklamfilmer eftersom de anser att det är kärnfamiljen (dvs kvinna, man och sedermera barn) de riktar sig till.

Då och då kommer det liknande uttalanden som man förväntas ”rasa” emot men är det verkligen något att bli så upprörd över? Barillas Ordförande anser att de har en produkt som primärt riktar sig till heterosexuella (hur man nu kan se pasta som något där sexuell preferens spelar roll) och det är ju frivilligt att handla den varan? Finns det f.ö. en marknad för just homo-pasta så kanske någon känner sig manad att jobba upp ett nytt varumärke (HBTQ-Pasta — for those who are gay in more than just one way!)?

Nu är det väl såklart så att jag, som hetero, inte kan förstå hur fruktansvärt det är att leva i ett samhälle där ordföranden i ett pastabolag tillåts uttrycka privata (för jag har inte sett denna policy som företagsspecifik) åsikter som går emot mig eller mina värderingar. Fast å andra sidan… Hur skulle det vara att leva i en värld där du inte får tycka olikt? Där det inte är tillåtet att vara dum i huvudet (enligt allmän koncensus)?

Jag ser det som såhär: Vill inte en företrädare för ett företag ha mina pengar för att jag gillar kvinnor så kan de väl slippa. Det är inget jag grinar över utan är helt och hållet den företrädarens förlust. Jag uppskattar dock att personen publikt visar att den är dum i huvudet så jag vet var jag har den.

Slutligen: Bland mina vänner finns människor med olika sexuella preferenser. Ingen av dem blir mer värd beroende av de preferenserna utan endast baserat på vilka de är som individer. Jag känner även de vilka inte alls kan förstå sig på hur en man kan bli förälskad i en annan man och till och med uttrycker avsky över en sådan tanke men i min värld är det ok att inte kunna förstå hur detta är möjligt. Så länge som det stannar vid oförstånd och inte tar sig uttryck i fysiska eller verbala angrepp mot de som de inte förstår sig på så är det inte ett problem.

Vi kan inte kräva att alla skall älska tanken på homosexualitet. Det enda vi kan kräva är att alla individer, i stort, skall ha samma rättigheter och skyldigheter i samhället.