Övning som lyfter.

Ytterligare en vecka i grönkläder har passerat och denna gången blev det litet annorlunda eftersom jag inte kunde genomföra med min ordinarie sjukvårdsgrupp. Problemet låg i att sjukvårdsgruppens övningsvecka tidigarelagts till en vecka jag hade bokat upp med jobb vilket inte kunde avbrytas utan ett rejält inkomstbortfall, vite på grund av brutet avtal samt risk om problem med nya avtal med den parten framöver. Men detta löstes genom att jag fick göra min KFÖ utan fokus på sjukvård (bortsett att jag var delinstruktör i ett sjukvårdsmoment) och istället fick delta i moment jag sällan får utföra som sjuksköterska.

Och det var så uppfriskande att göra något nytt, bli utmanad på ett annat sätt och faktiskt lära mig något. Ty det är tyvärr så att man som sjuksköterska, på övning, sällan blir satt i positioner där man utvecklas. Det skulle troligtvis kräva allt för mycket resurser eftersom de flesta av oss har en tämligen gedigen kunskap inom området, från utbildningar och praktik inom våra områden, så utvecklingen blir eftersatt. Det är inte gnäll från min sida utan bara ett faktum.

Så det blev alltså en av mina absolut bästa övningar trots att jag inte hade sjukvården att luta mig tillbaka på. Troligtvis var det just att få öva utanför mitt naturliga element som gjorde att det blev såpass bra för mig.

Som alltid är det hög imponansfaktor på personalen som, med gott mod, löser uppgiften på bästa sätt. Det är en skara kompetenta människor, med mycket varierad bakgrund, vilka vanligtvis muntert sätter tänderna i tunga och komplexa problem som tillsammans får en stor maskin att rulla framåt trots alla problem vilka uppkommer längs dess väg. Visst skojas det friskt men alla verkar vara mycket införstådda i att det är inför en skarp uppgift, med allt en sådan innebär, vi övar. Det finns inget ”leka krig” i dessa övningar.

Avslutade det sista övningsdygnet, i hemmets trygga vrå och i sällskap av min dotter, med Pizza och Grease. Fantastiskt avslut på en grymt bra vecka.

I skrivande stund är det en ny vecka med studier och Depeche Mode på hög volym.
Life IS good! 😀

Brief introspect.

Sitter ”miss i nassen” (eller snarare under spöktimman) med ett litet glas krusbärsmjöd från förra årets skörd. Jag vill nog påstå att vinbärsmjödet blev bättre men det är ändå fantastiskt lyxigt med egen produktion av alla råvaror.

Tänker på hur fantastiskt livet ändå har artat sig. Just nu är det svårt att inte känna sig nöjd med var jag är precis i detta nu utan att för den sakens skull känna någon brist på kommande upplevelser. Jag fann ”mindfulness” långt innan jag läste om det eller visste att det var ett koncept. Någonstans hade jag förstått att här och nu, för mig, nästan alltid är bättre och det är där jag vill befinna mig. Och det är klart att det innebar ett problem när jag umgicks med människor som så gärna befann sig i forntiden, med alla dess hugg och slag, eller framtiden med all dess ovisshet och stressande känslor. Att finna nuet och bara tillåta sig njuta av det man har där är en sådan fantastisk gåva man kan skänka sig själv.

Jag pratade med en kollega för ett tag sedan som inte riktigt hade insett att det där med att leva här och nu inte betyder att man samtidigt skall tillåta sig att bli impulsiv och bara följa varje ingivelse. Det innebär absolut inte att man säger ja till allt. Man blir inte naiv utan skall fortsätta precis som alltid att tänka och fundera över vilken väg man skall ta för att komma framåt, man skall inte släppa det automatiska ifrågasättandet som inträder när man är på väg att genomföra stora förändringar och man skall fortsätta skärskådandet av känslor och var de kommer ifrån. Framför allt reda ut om det är sanna känslor. Men man skall tillåta sig leva i nuet och man skall vara snäll mot sig själv.

Jag tror nästa vecka blir riktigt bra och den känslan sitter jag med nu och njuter av.

End of an ending

Sista passet på detta avtalet är nu avslutat men kanske blir det ströpass framöver dock inget bestämt. Det känns underbart att inte ha en fullständigt inrutad framtid just nu så detta firas med ett träningsläger i dagarna två.

Life is more than good 😀

Kort nostalgi

I ett försök att, på en gammal hårddisk, finna digitaliserade filmer från förr fastnade jag bland diverse textdokument jag producerat. Det blev en rejäl nostalgitripp med hjälp av musik, som även den var, från svunnen tid.Det var litet kul ändå att se hur litet jag förändrats i min syn på livet, universum och allting. För även om jag kan verka väldigt svart/vit i en specifik diskussion så har jag hela tiden befunnit mig i vetskapen om att allting är i gråskala. Ingenting är en absolut sanning och allting går att vända och vrida på.

Men även om den dystymiska sinnesstämningen förblivit i bakgrunden så har det i alla fall infunnit sig en acceptans om att det mesta vi gör är meningslöst i det stora hela men att det kan finnas mening i det lilla. Jag slåss inte lika mycket med den futila delen av ”varför” utan är mentalt tillfreds med var jag befinner mig i livet och världen. Därmed inte sagt att det inte finns saker som skulle må bra av att ändras på eller förbättras. Life is good men jag har varit trött ett längre tag och det hoppas jag på att kunna förändra. Det är inte på grund av mycket arbete. Nej det är något annat… Men jag har ett par teorier som kommer att testas framöver.

Flera gånger har jag spånat på inlägg att skriva men när jag väl varit hemma har orken inte riktigt funnits. Politik är ju ett intressant område att angripa för tillfället. Men ibland känns det knappt värt att lägga energi på att förklara, eller försvara, ett inlägg som någon blir upprörd över trots att premisserna är fastlagda från början. Allt är inte på riktigt… Det står högst upp på sidan. Ibland är ett argument eller en frågeförklaring inte mer än retorik. Får väl se hur det blir 😀

Bara ett litet tag till.

Lugnt

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här och det har nog mestadels att göra med att allt är så fantastiskt lugnt. Inte så att jag har brist på saker att göra (bara att kolla på www.varbergshonung.se så ses en del där) utan det finns en massa men jag får också en massa gjort. Inte nog med det utan jag får det gjort utan att bli skuldbelagd (passivt eller aktivt) för att jag måste ha fokus på uppgiften istället för någon annan.

Livet är så lugnt och harmoniskt på det här viset. OCH (!) så har jag ledigt i två veckor! Får gjort hur mycket som helst jue! Som ex. dagens (eller egentligen flera dagars arbete fast i etapper):

Massa rost som jag slipade ner och rostbehandlade… Ingenting är optimalt på en parkeringsplats.
Och idag har jag lackerat henne. Hon är inte perfekt men jag behöver inte perfektion i mitt liv. Jag behöver bara ”Good enough” för att vara mer än nöjd 🙂

Så den damen skall bara tvättas och vaxas innan jag bestämmer mig för hur logon skall se ut på sidan, beställa den och sedan applicera den!

Men, det jag egentligen vill skriva är att livet är bra nu. Jag är visare av erfarenheten och jag är inte lika irriterad över alla dumheter jag råkat falla in i. Så nu är det odling, byggande, bin och jobb som hägrar. Först när hösten kommer blir det plugg och ovisst arbete. Men det är ok 🙂

/J

Projekt växthus del 2

Det blir så tydligt, när jag arbetar för mig själv, hur viktigt det är för mig med ensamtid. Och hur återhämtande det är för sinnet med vanligt fysiskt arbete (även om jag såklart får fundera litet på hur uppgiften skall lösas). Något säger mig också att ”hjälp” vid ett sådant projekt lätt kan bli stjälp eftersom jag har hela projektet i huvudet.

Jag har tre veckor kvar på ortopeden och sedan blir det (kanske?) litet ledigt i ett par veckor innan mitt nya avtal mot kommunen träder i kraft. Denna sommar kommer, mestadels, spenderas i Tvååker och det tror jag blir riktigt bra på flera sätt. Sedan kommer hösten och då skall jag studera litet (även om jag får ta sporadiska arbetspass när de uppenbarar sig) för att bli färdig distriktssköterska om litet mer än ett år. Jag tänker mig att det litet lugnare studietempot kan vara bra, även om inkomsterna blir något lägre.

Nåväl, till bildporr från projektet…

Man måste såga litet om man skall få skruva… Notera även att jag grävt ut runt omkring växthuset och sedan fyllt på med täckbark. Skulle ha haft en ”före-bild” (har jag säkert men SÅÅÅ viktigt är det inte.
Hmm… mycket jord som skall flyttas fram och tillbaka. Jag har liksom ingen annan bra plats att ha den än just i växthuset.
En ”bänk” är färdig och skall nu, efter att jord skyfflats bort från dess plats, bäras in.
Åh! Förra årets kvarlämnade rädisor har självsått så jag får smaka tidiga rädis-ungar. 🙂
En ”bänk” på plats. Jord skyfflas åt andra hållet… Det gula röret kommer från utsidan där bevattningen skall komma in från den automagiska bevattningsmakapären (som drar vatten ur en 200 regnvattentunna).
Andra bänken på plats och kommer få skyfflas åt två håll för att ge plats åt den tredje (och litet kortare) bänken. Pappen är som en spärr mot ogräs och som kommer kompletteras med täckbark.
Tredje bänken på plats och all (nåja nästan i alla fall) jord är där den skall vara.
Och så fylldes marken utanför bänkarna med täckbark för jag vill bara ha ogräs i bänkarna. Det räcker liksom…
Och så klippte jag gräset bara för att eh… det behövdes.

Så, i morgon skall jag fixa till så det kan bli litet vatten med förutom att ett par bisamhällen i Bläshammar skall få litet assistans med att bli av med äggläggande arbetarbin. Och blir det litet mer fiffande. Ogräs skall bort, potäter skall sättas och vad nu mer för sysslor jag upptäcker skall utföras.

Life is good 🙂

Funderande under ogräsrensning

Skall lägga upp litet bilder sedan men en tanke som slog mig, och som jag tänker försöka leva mer efter, när jag rensade bort ogräs bland jordgubbsplantorna var ”Säg det du vill få sagt för du vet aldrig när det inte längre kan sägas.” Detta blir så tydligt när man jobbar inom vården. Cancer, bilolyckor, MC-krascher osv. kan förkorta tiden alldeles för mycket…

Nu är det såklart så att alla är medvetna om detta men vi tänker sällan på det och utför tanken än mer sällan i realiteten. Men jag tänker bli bättre på det för vissa saker bör bli sagda innan det är för sent.

Och så har jag gjort en bifilm till…

Så… Cheers! Nu är det glassdags! 😀