Too little, too late.

Så avgår då äntligen AKB. Hon lyfte först allt de ”lyckats” med under tiden hon satt som ledare men det är ju väldigt litet av detta som är något konkret. Vad som däremot är riktigt tydligt är allt de inte har gjort under hennes ledning. Primärt då att de inte tagit upp stafettpinnen och drivit reell moderat/allianspolitik när de, trots allt, haft ett gyllene läge att faktiskt göra detta.

Den uselt svaga regeringen borde ha utmanats och tvingats till kompromisser på ett starkt och tydligt sätt. Det skall inte vara lätt att leda ett land i minoritet! En opposition som har möjlighet att få igenom sin politik måste förvalta förtroendet väljarna gett dem och se till att vinna de frågor de kan och stoppa den politik de anser skadar landet. Bevisligen gynnar en motsatt taktik, som den AKB drivit, inte någon alls.

Fort ser vi hur ”kändisar” m.fl. dyker fram och kritiserar att AKB inte haft det stöd de anser att hennes kön borde ha givit henne men ledarskap sitter inte i könet! Det är en personlig egenskap att kunna leda, lyssna till och inspirera människor och det är inte titeln som skapar denna egenskap! Som en parallell kan man snabbt visa på alla dessa odugliga chefer som innehar positionen utan att kunna förvalta den. Alla kan bli chef men alla är inte ledare.

En förhoppning jag nu har är att valberedningen nu bortser från politiskt korrekt genuseri och plockar fram kandidater som är lämpliga oavsett kön eller hudfärg. Skall de ha en chans till litet återhämtning är det inte kappvändarkonster eller mediaträning som skall väga tyngst utan tydlighet, ärlighet och passion för att leda landet in i en bättre tid.

Så, moderater… lyft nu fram någon som inte backar undan för en fajt. Någon som ni är villiga att följa men som också är öppen för att införa det där höga taket ni talat er varma för (i alla fall under den tid jag var med) men som aldrig fanns och istället lyssna till er.

Luktar nyval :)

Sandlåda, lekis, oansvarigt osv. är saker som vissa personer nu slänger omkring sig men, ur min synvinkel, visar dessa endast hur litet de förstår om vad politik går ut på och vad som krävs för att inte svika sina väljare.

I sandlådan skall alla få vara med och leka, ingen får tvinga igenom sin vilja på de andras bekostnad. I politiken är det tvärtom. Många hävdar att politik till stor del är att kompromissa och detta stämmer till viss del när vi talar om minoritetsregeringar men om man är i majoritet, eller har något de andra vill ha, så behöver man inte kompromissa alls (och gör det inte heller).

För att kunna styra i minoritet måste man alltså ha något att erbjuda för att kunna få något tillbaka. S har inte erbjudit något som varit tillräckligt värdefullt för att de skulle kunna få majoritet och eftersom regeringen (enligt den senaste undersökningen jag minns) är så svag var det än viktigare för dem att lyckas. Detta visste oppositionen och därför var de den starkare parten. För att inte svika väljarna är det, mer eller mindre, ett krav att utnyttja den styrkan.

Det fanns ingen som helst anledning till att låta S vinna något de inte hade stöd för. Att ”sträcka ut handen”, som någon billig imitation av en landsfader, utan att ha något i den ger inget incitament för en motståndare att göra som den ombes. Det visar bara på en enorm arrogans och storhetsvansinne.

Alliansen gjorde helt rätt i att inte göra något annat än följa, nu fallna,  praxis eftersom de då visade att de respekterar de väljare som röstat på dem. Eloge till dem för detta! Det var inte heller Alliansens ”fel” att SD valde att lägga sina röster på deras alternativ.

SD har också spelat det politiska spelet väl. De sitter på en vågmästarroll och att inte utnyttja detta i ett försök att vinna inflytande vore ett kardinalfel oavsett parti. Nu betraktar kanske jag SD på ett annat sätt än majoriteten eftersom jag ser till vad de skriver och säger utan att hävda mig inneha någon magisk förmåga att läsa mellan rader eller veta vad deras dolda agenda egentligen är. Jag anser också att de är i sin fulla rätt att försöka påverka politiken. De är det tredje största partiet och detta faktum borde respekteras (med detta sagt menar jag inte att det innebär att de får igenom all sin politik).

Jag har sagt det innan och säger det igen. Högerblocket vann valet men släppte ändock fram en extremt svag vänster. Det var ett misstag för Sverige och där kan man kasta skuld på Alliansen. För att ha en stabil politisk arena borde högerblocket resonera med varandra och finna en väg där de kan regera utan att förlita sig på instabil vänster. Jag är säker på att det går att finna kompromisser som vi alla kan leva med.

Att istället vägra att överhuvudtaget diskutera med det tredje största partiet, om något alls, är vad jag kallar dagis och sandlåda.

Yay politik!

Man kan väl lugnt påstå att vi levt i någon form av politiskt kaos sedan valet och detta inte helt utan anledning men det kommer jag till senare.

Jag finner det litet intressant att så många saker kommit till ytan vad gäller nya ministrar utan att det blivit någon åtgärd utan endast ursäkter och svepande under mattan. När alliansen kom till makten fick nya människor lämna politiken på grund av petitesser som att de undvikit betala tv-avgift (trots att detta egentligen var ett politiskt ställningstagande även om det inte var rätt).

Nu har vi, bland annat, en vice statsminister som är en uppenbar hycklare och tydligen inte gillar män något vidare, ministrar som inte kan det område inom vilket de skall verka (tyvärr inte helt ovanligt) och ministrar som vägrar tala med massmedia.

Till detta framkommer dessutom ett gnällande, från vänsterpolitiker och krönikörer med begränsad tankeförmåga, över att de inte ”tillåts” regera eftersom högerblocket fortsätter driva den politik och ideologi som väljarna röstat på.

Vi har kaos i politiken och ett väldigt svårt parlamentariskt läge beroende på att vänsterblocket förlorade valet. S var förvisso det största partiet men sett till blocken så har högern majoritet med över 52%. Tyvärr hade inte alliansen vett nog att fortsätta ta ansvar för Sverige genom att samarbeta med SD i de frågor de faktiskt inte tycker helt olikt. Självfallet skulle inte SD’s politik vara den allenarådande politiken i ett sådant samarbete utan det skulle vara ett jämkande med givande och tagande men framför allt skulle det vara ett stabilt politiskt läge med en ekonomisk politik som faktiskt visat sig vara bra för Sverige. Det hade varit att ta ansvar!

Min förhoppning, även om jag misstänker att våra politiker är alldeles för fega och insnöade för att våga ta ansvar i ett läge som inte blev som de tänkt sig, är att SD röstar på den borgerliga budgeten och att detta i slutänden leder till att regeringen faller. Skulle ett nyval rendera i samma läge så hoppas jag också på att högern tar sitt ansvar och lyssnar till väljarna genom att inse att det är bättre för Sverige med stabil politik än detta vakuum som nu existerar.

Som jag tidigare påpekat så fungerade inte exkludering av SD utan detta gav dem bara fler röster. Det är dags att testa en ny taktik.

Bespara mig din indignation

Jag tänkte ge min syn på ett valresultat som var förväntat av alla vilka inte lever i en fantasivärld. Det är väl lika bra att börja med SD eftersom det tydligen är vad som får folk att gå fullständigt i taket…

Låt se nu, vilka taktiker har använts historiskt för att minska SD’s väljarkår? Isolering, smutskastning och publikt uppvisande av avsky. Efter varje val kommer insikten om att det inte fungerade så bra och att en annan infallsvinkel kanske borde användas.

Hur har ”man” gjort i denna valrörelse? Precis samma sak men lägg till saker som ”Vänd dem ryggen”, ”För ett jävla oväsen” och min personliga favorit från politikersidan ”Om Jimmie säger en sak så skall jag gå så långt åt andra hållet jag bara kan för att markera hur litet SD jag är”.

Funkar väl riktigt jävla bra eller? Nej, och eftersom det inte tidigare fungerat så är det väl troligt att det inte heller i fortsättningen kommer göra det. Ett citat angående dumhet är väl ”Att gång på gång göra samma men förvänta sig ett annat resultat.”? Kanske det är dags att fundera på en annan väg kanske?

Innan jag fortsätter så kommer ett kort meddelande till de som på olika sätt uttrycker att ”Alla som röstat på SD skall ta bort mig från vänlistan på FB” osv… Snälla, oavsett vad jag röstar på så är det nog fan lika bra att du plockar bort mig för om vår vänskap är så litet värd och så bräcklig att du, utan att ens diskutera, väljer bort mig beroende på vad jag skulle rösta på så är du ändå ingen av mina vänner.

Nåväl, Löfven gick ut inatt och var tydlig med att oavsett vad som sker så finns det ingen möjlighet att han skulle samarbeta med SD. You know what? Det där med isolering funkade ju inte… Kanske dags att ta frågorna på allvar istället för att skita på 13% av befolkningen? Det sämsta alternativet nu är att depolarisera allt vad ideologi heter mellan blocken med förevändningen att ”Han är dum och då kan inget han säger vara rätt eller vettigt”. Med den synen kan jag garantera att SD växer än mer till nästa val.

Men 87% röstade ju inte på SD! Nej, och 69% röstade inte på S, 77% röstade inte på M, 93% röstade inte på Mp, 94% röstade inte på C eller FP, 95% röstade inte på KD och 97% röstade inte på F! (tack som fan för det…). Det är helt enkelt en riktigt dålig argumentationsteknik att peka på alla som inte röstade på ett visst parti för de är i majoritet oavsett vilket parti du tittar på. Riktigt konstigt är väl att ett parti som då 93% inte röstade på troligtvis kommer sitta i regeringen men detta tycker tydligen ingen är värt att protestera emot…

Som sagt så var valutgången förväntad och blev du tagen på sängen har du levt i en bubbla som varken logik eller information lyckats penetrera. M’s tapp till SD har sin största källa i Reinfeldts taktik att skrämma människor med att välfärden skall få ta ett steg åt sidan till förmån för människor som aldrig varit en del i att bygga den. Det får låta hur cyniskt det vill men alla har vi en gräns där vi inte vill offra mer av vår välfärd eller framtida välfärd för barn och barnbarn och Skalle-Per tog ett stort steg över den gränsen för många väljare.

När det gäller Mp’s låga resultat tycker jag det var bra att de inte fick mer. Inte för att jag tycker att miljöfrågor är oväsentliga på något vis utan för att det är ett parti som kör med skrämselpropaganda som inte har fast eller trovärdig grund i något verklighetsanknutet. Det är ett parti för foliehattar!

Att jag sedan är riktigt glad över att F! inte kom in beror inte på någon uppdämd vilja att förtrycka kvinnan utan att hela det ”partiet” är ett stort skämt och de som lade sin röst där troligtvis borde berövas rätten att rösta i nästa val (jajamän, det där var ironi om du missade det). Jag är helt och fullt för jämställdhet och min dotter skall ha precis samma möjligheter att lyckas som vilken grabb som helst men F! är inte ett alternativ.

Det finns mer att säga men… Valets utgång (inklusive Reinfeldts avgång från ordförandeposten) var förväntat från min sida. OM politikerna nu visar någon form av intelligens (vilket tyvärr är tveksamt) så lyfter de frågorna som fick ett litet parti att mer än fördubbla sin storlek. Diskutera dem på ett vuxet sätt utan prestige och kom med lösningar som inte skrämmer väljarna så skall ni se att SD är ett minne blott…

Valet och kvalet

Om någon missat det är det val idag. Jag tror att det blir regeringsskifte och att SD blir tredje största parti samt troligtvis vågmästare i större omfattning än föregående mandatperiod. Jag tror också att världen kommer finnas även nästa vecka…

För mig känns det som om valrörelsen kom igång ganska sent men det kan bero på att media inte riktigt fick tummen ur förrän sommaren nästan var över. Kan också bero på att de politiska partierna väljer att satsa på guldfiskminnet och inte spenderar pengar på att upplysa om deras förträfflighet under en tid då detta kan falla i glömska.

Jag försökte förklara för mina barn hur partier och röstning går till i Sverige. Att de flesta partier kunde ha några vettiga synpunkter men att inget hade rätt i allt och vi då får försöka rösta på det minst sämsta alternativet (bortsett då att starta ett eget parti). Det kan låta konstigt men från min sida är det precis så som jag resonerar. Eller vänta nu… F! har nog inget som är värt att rösta på…

Det har varit en ganska ful valrörelse där massmedia, ”opartiska” SVT/SR inkluderat, tydligt har valt sida. Jag har nämligen väldigt svårt att tro på att all inkriminerande information om  SD-företrädare bara helt plötsligt har uppenbarat sig just i anslutning till valet. Det är också som så att övriga partier inte är utan skelett i garderoben men att dessa inte alls basunerats ut på samma sätt.

Ta ”dammsugarnazisten” som exempel. En bild på en 17-18årig kvinna som på en efterfest dammsuger med en svastika på armen. Bilden var några år gammal och vad jag sett har hon inte fått förklara just vad som var anledningen till att hon bar märket. Hon skulle helt enkelt förgöras. Märk väl, det är inte olagligt att bära svastika, bara att göra det offentligt. Själv skulle jag lätt kunna se mig i en situation där jag kunde hamna på bild bärande samma märke och jag är helt övertygad om att jag inte är nazist.

Jimmies spelande var en annan sak som kom fram ganska sent i valrörelsen men som knappast var något som skett alldeles nyligen. Det var dessutom så att det inte var en halv miljon i förlust utan att han hade omsatt den summan. Själv har jag flera gånger satsat en femhundring på nätpoker och, med låga insatser, spelat flera kvällar i följd. Omsättningen kanske har rört sig om 15-20000 under dessa kvällar (små vinster som sedan har förlorats) men den totala förlusten har fortfarande varit 500:- Jag tycker jag har fått valuta för min femhundring eftersom jag har haft underhållning under många timmar. Nu har såklart Jimmie haft en helt annan lön och därav kunnat spela i litet högre division än undertecknad…

Att det endast är SD’s partiledare som om och om igen måste ta personligt ansvar för att det funnits idioter inom partiet samtidigt som andra ledare inte behöver göra det är också väldigt konstigt. Moderaterna hade folk som uttalade sig rasistiskt men inte behövde Reinfeldt ta ansvar för det. Sossarna hade någon pedofil och någon röstfuskare men jag hörde inte Löfven avkrävas en förklaring till varför eller hur han kände inför detta.

Nåväl, det skall bli skönt när valdammet lägger sig men det kommer troligtvis vara kaos i natt och under morgondagen i sociala medier. Själv tycker jag ni skall följa vad ert intellekt säger er vara det bästa alternativet och gå och rösta!

Eller tja… om intellektet säger ”F!” så kan ni stanna hemma ty då är det defekt och behöver repareras… ;P

Jag kan nog inte räkna

Det är svårt att se Reinfeldt annat än som en väldigt populistisk politiker och att det är massmedia som dikterar vad han skall tycka på samma sätt som de sätter agendan för en stor del av befolkningens åsikter.

Jag tänker bland annat att skriva om invandring nu och väljer ni att tolka det på ett sätt som inte är avsett så varsågoda och gör så… De som faktiskt känner mig förstår nog hur jag menar och de andra får väl bli upprörda då.

48 miljarder i ökning för flyktingmottagande under 2014-2018 bedömer Migrationsverket att det kommer kosta. 48 miljarder! Det är ett tal som är väldigt svårt att greppa men för att sätta det litet i kontrast så sa riksdagen ja till en försvarsbudget på 47,2 miljarder för 2014 http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201314/FoU1/ Hemvärnet (som ni alldeles nyligen sett har en påtaglig roll i stöd till samhället) har, enl. uppgift, ca 1.2 procent av detta alltså runt 550-600 miljoner.

Vården i Halland ligger på ca 6,6 miljarder kronor http://www.regionhalland.se/om-region-halland/ekonomi-budget/

UNHCF kan med 1 miljard köpa in 400.000 tält (23 kvadrat stora familjetält), 400.000 filtar,  samt dunkar med vatten för 400.000 personer under fem år (löst och snabbt räknat på deras egna siffror). Syriens tre miljoner flyktingar skulle vi kunna ge tält, filtar, vatten för 10 miljarder och då ha över ca 2,5 miljarder för mat, madrasser osv om detta var genomförbart att göra på plats. Tio miljarder är litet drygt en femtedel av vad Migrationsverket bedömer ökningen vara under 2014-2018.

Vad är det egentligen jag vill få fram? Jo, jag spånar helt enkelt över om vi använder pengarna på det sätt som kommer de flesta till gagn och har svårt att se att vi gör det. Sverige är dyrt att genomföra åtgärder i, Sverige har en stor bostadsbrist och hög arbetslöshet så vi kan alltså inte ge de nyanlända bostäder eller ens en möjlighet att börja bidra till det samhälle de önskar bli en del av. Hur kan vi motivera att vi använder pengarna på bästa sätt när vi inte klarar av den ”flyktingström” som rått under de senaste åren? Hur kan vi motivera att vi använder pengarna på bästa sätt när så många fler skulle dra nytta av dem i närområdet än de som faktiskt lyckas ta sig hit?

SD har faktiskt en poäng när de säger sig vilja prioritera hjälp i närområdet för det är det mest ekonomiskt sunda alternativet – vi hjälper fler där. Dessutom finns det möjlighet att den kompetens som finns bland de som flyr ( i egenskap av snickare, bilmekaniker, vårdpersonal, jurister osv) finns lätt tillgänglig när landet skall återuppbyggas i stället för att vi dränerar den.

Kan någon hjälpa mig att förstå på vilket sätt nuvarande politik är den minst sämsta för jag kan verkligen inte få ihop logiken. Det känns mer som det är en känslomässig politik som spelar på ”snyfthistorier” av några få i massmedia samtidigt som miljoner gråter floder på annat håll.

Som avslutning på ett snabbt och ostrukturerat inlägg vill jag bara hälsa de som önskar placera in mig i ”rasist-facket” att det är mig egalt om de gör så för de känner mig uppenbarligen inte alls…

Det är nog val…

Det är nog val snart men det känns inte som om valrörelsen är lika intensiv som tidigare val. Kanske beror det på att jag har jobbat mycket och helt enkelt inte orkat bry mig om dessa intetsägande floskler som nutidens politiker häver ur sig…

Nu, innan jag börjar gnälla på riktigt, skall jag faktiskt erkänna att det finns vissa lokalpolitiker som faktiskt inte väljer de mediatränade proffspolitikernas spår utan faktiskt vågar tala klarspråk om att verkligheten inte alltid är så fullständigt svart-vit även om de helst undviker att basunera ut detta eftersom de då snabbt hamnar i skamvrån. Heder åt dessa få!

Nåväl, skall vi kika på mantrat ”ta ansvar för Sverige” då? Här är det tydligen bara siffror som är viktiga. Att nuvarande regering hoppat på samma tåg som tidigare regeringar och fullständigt trasat sönder vårt försvar räknas inte. Att de fortsatt se till så att jordbruket demonteras, vilket lett till att vi inte längre är självförsörjande i händelse av katastrof eller oroligheter i närområdet, räknas inte. Att vi inte längre har en organisation med utrustning för att ta hand om inre katastrofer som skogsbrand, innan den växer sig stor, utan tvingas skrika på hjälp och hoppas på att någon hör oss räknas inte.

Siffror är det enda som är viktigt. Vad vi gör med siffrorna, utöver statistik, är egalt när vi talar om ”ansvar för Sverige”.

”Det finns ingen hotbild i nuläget!” Det trodde vi väl inte det fanns i Ukraina heller innan det small till. Vad händer med våra löften till Baltikum om att vi skall assistera dem i händelse av att Putin tycker det är bra att expandera mot Östersjön? ”Vi har ingen chans om Ryssland kommer med hela sin militärapparat ändå.” Nej det är sant. Men å andra sidan skulle de aldrig göra det eftersom de då skulle vara försvarslösa på andra håll. Vad vi, med ett vettigt uppbyggt försvar, kan göra är att se till att det blir för dyrt och krångligt för en attackerande part att ge sig på oss. Frågan är inte om någon större makt kan ta över oss om de ger sig f-n på det, för det kan de, utan frågan är om de tycker det är värt kostnaden i liv, materiel och politiskt kapital.

Vi var förr stolta över att kunna hävda vår förmåga att ta vara på oss själva om skiten träffade fläkten. Nu kan vi inte det eftersom det var viktigare att se till siffrorna än kapaciteten. Det var viktigare att vissa företag kunde tjäna mer pengar på att importera livsmedel, vilka producerats med metoder som våra egna bönder inte själva fick nyttja eftersom vi har hårdare regler, än att vi tillsåg självförsörjning.

Invandringsfrågan är ytterligare något som tyvärr endast ett enfrågeparti vågar ta i. Problemet är att våra proffspolitiker inte vågar diskutera den i andra termer än att ”Invandring är bra för landet – säger du något annat är du rasist och därför behöver jag inte lyssna” och så stannar det där.

Saken är väl den att invandring ÄR bra för landet. Frågan är bara hur mycket och vilken form av invandring som är bra. För att förtydliga: Tiotusen högutbildade invandrare med önskan om att snarast komma i arbete är jättebra! Tio miljoner outbildade är ett jätteproblem. Det måste finnas en möjlighet att diskutera ett helt spektrum utan att låsa sig fast i semantik och sandlådeproblematik.

Miljöfrågan är också ”spännande”. Att döma av vad våra politiker säger så tvivlar jag starkt på att de överhuvudtaget läst på det ämnet för det är lika litet gråskalor där som inom andra ”heta” områden. Nej, det är ”lilla politikerns handbok” (Tack Jens för det uttrycket 🙂 ) som gäller och i den står allt de behöver veta för att låta pålästa utan att egentligen ha en aning om vad de säger…

Som slutkläm innan jag påbörjar matlagningen: Våra proffspolitiker är fega, mediatränade apor där behållande eller övertagande av makten är ett självändamål och där syftet med att inneha makten fullständigt försvunnit. Jag vill se politiker som vill göra något radikalt. Politiker som har idéer, visioner och ett jävlaranamma för att leda landet in i en bättre framtid! Inte detta patetiska, floskelrapande, anhang där ingen vågar gå utanför ramarna för att de då riskerar vara äkta och sårbara.

Kicked in the ding-ding

Så är då äntligen EU-valet över och den väntade stormen av människor, som slår på stortrumman över att världen är på väg att gå under, har nu infunnit sig. De sliter sitt hår, gråter, är rädda, oroliga, bekymrade, förkrossade. De gör liknelser med Hitlers försök till skapandet av det tredje riket. De spottar omkring sig och svär sig förbannade över dessa as till väljare som hade mage att slösa sin demokratiska röst på denna ondskans högborg SD förkroppsligar.

Nu skall de minsann organisera sig! Nu skall de minsann ta debatten! Nu skall de minsann inte ägna sig åt att vända ryggen åt ondskan utan se den i vitögat och förgöra den med godhetens argumentation!

Mmm… jo, just det… Shaddapp… Jag har hört det förr…

Under valrörelsen 02 skulle SD tigas ihjäl för de skulle inte legitimeras med att någon talade med dem. Efter valet hade SD gjort framsteg. Då minsann insåg man att de INTE skulle tigas ihjäl utan debatten skulle tas!

Valrörelsen 06 skulle de tigas ihjäl för man skulle minsann inte ge dem utrymme! SD gick framåt. MEN nästa gång skulle de minsann ta debatten mot ondskans förkämpar!

Valrörelsen 10 återupprepades retoriken angående hur man inte ville ge SD en plattform men DÅ kom ondskan in i maktens korridorer! DET BLEV JU KAOZ!!

Efter detta har ”godheten” tagit vara på varje möjlighet att göra narr av dem. Att kasta en tårta på SD’s partiledare är harmlöst och roligt för han är ju SD’s partiledare. Att hänga pizzabitar ovanför honom är jättekul! Dedikera webbsajter till foton av tomma städer (som Åkesson besökt) var omåttligt skojsamt. Att störa ut hans möjligheter att tala är helt ok för det är minsann ingen rätt att få föra ut ett budskap. Vi vände ryggen i en symbolisk gest att visa hur litet vi tycker om honom…

Det gick väl sådär bra eller? Kanske moderaternas pr-byrå skulle ta och använda den taktiken mot sig själva istället så de får upp siffrorna litet?

Vad som förvånar mig (nästan mer än hur obildad en individ måste vara för att rösta på F!) är hur folk nästan kissar ner sig i sina försök att visa hur fruktansvärt obehagligt de nu upplever världen samtidigt som INGEN av dem frågar sig hur i h-lvete det kommer sig att vi behöver ett parti som SD? Jo du läste rätt… Tydligen behövs SD just nu eftersom det finns en hel massa människor som inte känner att de är representerade av de övriga etablerade partierna. Tror ni verkligen, på allvar, det beror på att var tionde Svensk har en nazi-uniform i garderoben och hyser en stilla förhoppning om att äntligen förverkliga drömmen om ett ariskt rike?

Det tror inte jag. Jag tror det ligger närmare sanningen att de anser det finns problem med vårt mångkulturella Sverige som måste diskuteras öppet utan att omedelbart stämpla någon som ond. Samhället är inte binärt utan det finns gråskalor. Man måste inte hata utlänningar, eller någon alls, för att vilja diskutera baksidan med invandring och just nu finns det inget annat parti som vågar föra ämnet på tal. Nej, det går inte ens att ta i med tång utan att bli utslängd i kylan. Därför behövs SD. Inte för att de har rätt utan för att de vågar öppna diskussionen.

Eller så tycker SD-röstarna verkligen inte om hur överstatligt EU har blivit och tycker detta var det mest effektiva sättet att visa det på. Jag menar, EU-valet är väl ändå inte på riktigt…

Gör något eller håll käften!

Ja, med den rubriken så har jag nog sammanfattat min frustration över antalet gnällspikar som sitter på den absoluta sanningen samt lösningen på alla samhällsproblem.

Ämnet är något jag irriterat mig på under en ganska lång tid men det var nog först när en kolumn i SvD började florera på facebook som bristningsgränsen var nådd. Kolumnen har titeln ”Sverige förtjänar bättre politiker” och får stående ovationer litet här och var.

Jag vill påstå att Sverige förtjänar PRECIS de politiker det har. Om ingen annan vill resa sig upp  och försöka göra något konkret för att förändra inom systemet så är det dessa politiker vi får. Att gnälla över dem gör ingen som helst skillnad. Visst finns där politiska kappvändare som följer opinionen slaviskt men dessa är troligtvis inte heller de vi vill ha som främsta företrädare.

Om det är karriärspolitiker vi röstar på så får vi de som primärt ser till vad som gynnar dem själva i stället för verklighetsförankrade människor med ambition att göra det de anser rätt och riktigt.

Jag gjorde själv ett försök under några år att påverka inom systemet genom att vara aktiv moderat men det föll sedermera pladask eftersom det var alldeles för mycket positionering inom partiet som gällde och jag har inte tålamodet eller förmågan att hålla med om saker jag anser vara fel. Det hela slutade med att jag körde en egen kampanj där jag bad väljare att rösta på nytt, oavsett parti, istället för det gamla invanda så vi fick bort de gamla politikerna (inte gamla som i ålder utan gamla som i ”vi som varit aktiva för länge och inte längre har driv, ambition eller verklighetsförankring kvar”) vilket effektiv stängde ute mig från det politiska livet.

Tyvärr innebar inte min kampanj att någon ny blev invald för väljarna är för ointresserade och lata för att själva göra ett aktivt val. Det enda jag fick ut av det var att jag, på cykel, fick se mycket av landsbygden samt ett samtal från den lokala ledaren av moderaterna (vid tillfället var det Gösta Bergenheim) vilken påtalade att han fått påringningar av företrädare från många andra partier och att jag inte ”fick” göra som jag gjorde. Mitt svar var ”Jo, det får jag…” och sedan kan man nog påstå att min ”karriär” var över.

Å andra sidan är de ”nya moderaterna” inte alls något jag kan identifiera mig med längre så mitt urträde ur det partiet är inte något jag ångrar…

Vad jag vill få fram är inte att jag, på något sätt, har varit bättre än någon annan när det gäller att påverka Sveriges framtid eller riktning men om du är missnöjd med hur landet styrs så har du två konkreta val:

1. Gå med i ett parti och arbeta aktivt inom det partiet.
2. Starta ett eget parti och arbeta aktivt för de frågorna du anser viktiga.

Dessa två val är nog de absolut viktigaste inom en fungerande demokrati. Att stå vid sidan och känna er kränkta över att de ni röstat på inte gör precis som ni vill är knappast något konstruktivt som leder i en annan riktning.

Slutligen: Det som stör mig mer än dessa politiker, vilka uppenbarligen drar nytta av Svenskarnas flathet, är de vilka gnäller men inte vill, orkar eller vågar göra något konkret. Eftersom jag själv inte längre vill lägga tid på att arbeta inom systemet så gör jag mig själv till en av de jag nu ondgör mig över. Men jag är i alla fall medveten om mitt hyckleri…

Jag röstade ja – F’låt…

Jag lyssnade precis på en herre från folkpartiet som har en önskan om att få åka till Bryssel och slita byxbak. Vad jag tyckte var kul är att retoriken till stor del är densamma som förr och med ungefär lika stor bärighet.

Huvudargumentet är att vi tydligen skulle kriga allt vad vi kunde mot varandra om vi inte hade EU. Detta är såklart skitprat av rang precis som att EMU skulle göra det lättare för oss att handla när vi åker till Tyskland (Visa/Mastercard fungerar där med). Som vanligt används skrämselpropaganda för att vi gräsrötter skall vara tysta och inte lägga oss i det vi ändå inte förstår.

En annan variant av propaganda är den som populärt kallas härskarteknik genom att dumförklara en hel population dvs. – ”Ni är inte tillräckligt insatta för att förstå detta.”. Många köper slika argument eftersom de skiter i vilket och inte tror sig kunna påverka ändå. De ger alltså upp det demokratiska systemet eftersom det visar sig inte föra deras talan och de själva inte har någon önskan att, som det verkar, ta en futil strid.

För att återgå till huvudargumentet att vi skulle starta krig mot Dansken om vi inte båda var med i EU så faller det på eget grepp. Men såklart är det väl inte skandinaverna de menar utan Tyskar, Engelsmän och Ester? Menar de alltså att vi inte gemensamt kan utöva sanktioner mot ett land som inte uppför sig utan att vi skall ge upp och överlåta makten till en byråkratisk apparat som får vår egna att verka hur smidig som helst? Vi kan ha överenskommelser och ändå förbli suveräna stater.

Men vad har varit hotet den senaste tiden? Vem har varit en aggressor i närområdet? Vilket land är det som moderniserar sin arme och dessutom inte räds att använda den trots kraftfulla ord och viftande med pekpinnar? Hur effektivt har EU varit att förhindra Putin egentligen? Skulle det varit annorlunda om det rört sig om Finland eller hade USA, som vanligt, fått vara den som visade var skåpet skulle stå?

Min åsikt om EU är att det är långt ifrån det jag röstade ja till i början av 90-talet. Jag röstade ja till att göra det lättare för människor inom EU att söka arbete och utbildning i andra länder, att det skulle vara lättare att handla med varor och tjänster. Detta var argumenten jag hörde som lättövertalad yngling och allt lät ju bara bra. Om jag hade vetat att det skulle bli en enorm byråkratisk apparat med ambitioner att koncentrera makt till en punkt utanför länders egna gränser så hade jag tackat nej precis som jag gjorde i EMU-frågan.

Det kan vara dags att fundera på hur vi går ur istället…