Chill is the new red pill

Det är precis som rubriken antyder att chill och bakåtlutat, introvert, existerande i nuet öppnar upp en helt ny värld. Jag har skrivit och sagt det så många gånger men ”här och nu” är nästan alltid riktigt bra. Det har blivit litet av ett del-kall för mig att sprida denna ”sanning” till människor runt om mig eftersom jag är helt säker på att ju fler som kommer till den insikten desto fler kommer också må så mycket bättre.

Jag lägger, av förklarliga skäl, en del mental processorkraft på att analysera relationsproblematik från förr och något som slagit mig är hur en diskussion, som vanligt i en kvinna-man relation, bedrivs från två fronter dvs. känsla kontra logik. Egentligen borde ingen diskussion drivas på det sättet för det är en garanti för missförstånd och så är det även med en känsla-känsladiskussion. Ett seriöst samtal har störst möjligheter att ge ett sunt utfall om båda parter har besinnat sig och kan prata med verklighetsförankring och logik.

Men, enl. min erfarenhet, är det ju sällan så. Kvinnan, generellt talat, drivs av känsla och den har sällan ett fundament av realitet att stå på. Hon tillåter sig reagera på något som kan vara ett sammelsurium av en reaktion från den nuvarande partnern i kombination med tidigare partners reaktioner, vänners beteenden från skoltiden, föräldrars behandling under barndomen osv. vilket i sin tur presenterar ett problem den nuvarande partnern inte kan förlika sig med alls för det finns ingen logik att följa eller någon förståelse för denna plötsligt starka reaktionen från kvinnan i fråga. Sällan kan hon heller förklara på mer än ett ytligt sätt och blir frustrerad då mannen inte ”bekräftar känslan” på ett sätt hon önskar beroende på att han inte förstår helheten. Han kan bekräfta och acceptera att kvinnan känner på ett visst sätt men premisserna hon presenterar ligger inte alls i linje med den logiska verklighet han tycker sig leva i.

Själv är jag grym på att lyssna till andra människors problem och bekräfta deras känslor runt dessa problem så länge som jag bara hör dennes sida. När jag själv befinner mig ”i problemområdet” har jag dock ytterligare ett lager av insikt och då blir jag en sämre lyssnare eftersom känslan som beskrivs också kan ha ett mått av anklagelse mot mig trots att jag vet att det är en osann anklagan (eller åtminstone baserad på en inkorrekt uppfattning).

Och det är där jag gör både rätt och fel på samma gång. Jag bekräftar hennes upplevda känsla MEN jag är också tydlig med att jag inte accepterar premisserna på vilka känslan bygger. Hon kommer, inte sällan, uppleva det som att jag tycker hennes känsla är fel men själv vill jag att hon skall förstå att det är grunden till hennes känsla som inte stämmer och om hon insåg detta faktum kanske hennes känsla inte skulle vara densamma. Det kommer gärna ett påpekande om att det inte skall vara en ”jag har rätt du har fel”-diskussion men från min sida har det inte med att jag vill ha rätt utan att premissen ÄR fel.

Och sedan hamnar det gärna i ett läge där offerkoftan dras på (ett, i mitt tycke, ohederligt debattknep) och kommentaren ”jaha, så det är bara mig det är fel på” yttras varpå man får dåligt samvete för att ens käresta mår dåligt och så tar man delvis på sig skuld trots att ens logiska sida påpekar ”Eh, ja? I denna situationen ligger problemet hos dig.”

Nu är det självklart så att jag, även om det kan verka så, inte är perfekt i alla avseenden. Men i de fall som osäkerhet, ångest osv. från tidigare trauman kommer fram och färgar en persons nu så är det deras egna problem och deras partner kan inte hjälpa den personen att komma över detta. Aldrig skall ens partner bli ens terapeut. Den skall inte hjälpa till med detta på annat sätt än att visa sig vara en bra person i detta nu. Personen med problematiken måste själv inse vem dess nuvarande partner är och antingen lita på den eller gå vidare ut i singelskap för att låta ex-partnern leva sitt liv. För det är inte rättvist att lägga historik på en person som den inte har haft någon del i.

Som sagt, jag är inte perfekt. Men det jag säger menar jag. Jag är ärlig, rak och försöker alltid vara så tydlig jag kan. Det finns få saker jag inte skulle göra för en älskad så länge som hon litar på mig och ger tillbaka så jag inte känner mig utnyttjad. Jag vill också att hon respekterar mina gränser på samma sätt som jag respekterar hennes. Och jag skulle aldrig medvetet såra eller skada…

Och… så går vi tillbaka till nuet. Vi tar tre djupa, medvetna, andetag. Och så blir allt bra igen 😉 🙂

Denna övar jag litet på numera: