Den feministiska barnmorskan

Jag gjorde nyligen misstaget att återigen ge mig in i en diskussion som jag från början borde ha insett aldrig skulle kunna leda till något annat än att bajs skulle kastas i min riktning. Forumet var fel eftersom premisserna redan från början var satta i sten.

Ämnet för dagen berörde barnmorskans eventuella rätt att slippa medverka i aborter om han/hon kände starkt emot att delta i en sådan procedur och att detta ”uppenbarligen” skulle leda till en inskränkning i kvinnans obestridliga rätt till att avsluta en graviditet om hon så önskade. Jag försökte inflika att det går att verkställa aborter utan att blanda in människor som inte vill vara delaktiga samtidigt som dessa människor kan fortsätta arbeta som barnmorskor.

Det gick inte alls hem… Den enda lösningen ”motståndarsidan” (som, förutom en person med minst sagt udda åsikter, var massiv) lade fram var ”om du inte vill medverka vid aborter får du välja ett annat yrke”. Allt annat var en attack mot hela kvinnligheten och ett försök att återigen binda fast dem vid spisen som mannens privata sexslav.

Sedan när blev barnmorskans primära uppgift att abortera foster? När blev detta det viktigaste de gör? Eller vänta nu… Det är det inte. Jag skulle tro att deras främsta drivkraft till att söka sig till det yrket mer har med förlösandet av nya liv än att ända dem. Nu verkar det som om det existerar tillräckligt med barnmorskor som kan tänka sig även medverka vid aborter så problemet är kanske inte så stort som det verkar och OM det nu är det kanske det vore bättre att ta bort den sysslan helt eftersom det inte måste vara barnmorskor som är med.

Sedan haglade lösa jämförelser som ”skall annan vårdpersonal kunna vägra att delta i nageltrångsoperationer?” osv. men ingen av jämförelserna var egentligen applicerbar eftersom det enda som går att använda sig av är om någon skall tvingas medverka i avslutandet av ett, såvitt man vet, friskt liv trots att ingen uppenbar risk för modern föreligger. Jo, det är precis så som dessa människor ser det eftersom de inte delar uppfattningen om just var livet börjar.

Så det rör sig inte om vilken aktion som helst och den går inte att jämföra med andra triviala saker. Framför allt så går det att behålla kvinnans rätt till den egna kroppen utan att tvinga någon annan, som mår väldigt dåligt av det, att genomföra denna procedur. Det måste inte vara antingen eller. Det går att finna andra vägar och just eftersom denna möjlighet finns, borde vi inte då också se till andra människors rättigheter att inte tvingas må dåligt för att sedan få arbeta med det de älskar?

Hela drevmentaliteten, med tillhörande brist på flerfacetterad argumentation, är ett av skälen till varför jag har så svårt att förlika mig med det som numera kallas feminism. Tankesättet är liksom fullständigt binärt, det finns bara på eller av och inget där emellan. Att jag egentligen inte heller får ha en åsikt eftersom jag är en vit, medelålders och heterosexuell man bidrar kanske inte till att jag blir mer intresserad av att stödja en kamp med så många ogenomtänkta argument.

Ett förslag jag för övrigt hade var att inrätta abortkliniker men det gick såklart inte ty då skulle kvinnor kanske behöva åka till en större stad för att utföra ingreppet. Så det rörde sig helt om ett bekvämlighetsskäl där eftersom friska kvinnor säkerligen klarar av att genomföra samma resa som en svårt cancersjuk människa kan behöva göra många många gånger för sin behandling.

Nåväl, jag har svårt att förstå hur detta kan bli en så stor sak när det inte behöver vara det. Ingen har försökt ta bort någons rättigheter utan snarare tvärtom.