Ett tankeexperiment

Jag såg ett inslag rörande hur den Svenska befolkningen ser på vår försvarsförmåga och där en del i inslaget var att be om en ung kvinnas synpunkter på samma fråga. Hennes svar var, litet förkortat, att hon inte gillade krigande och att vi bara skulle lägga oss för en fientligt sinnad makt.

Min första reaktion var att spontant ogilla hennes uttalande eftersom jag inte ser hur det på något sätt skulle kunna bli bättre av att omedelbart ge upp men så funderade jag litet och tror det delvis kan ligga till så här… Denna kvinna har sedan födsel blivit intalad att Sverige aldrig kommer hamna i krig, att vi inte har några fiender och att vi skulle ställa oss neutrala oavsett vad som sker i vår omvärld. Inget illa kan hända henne och om vi bara kramas litet och ler så blir allt bra för man får ju inte slåss. Det är fel att slåss och det gör ingen vettig människa. Därför har hon, och många med henne, aldrig funderat över hur det skulle kunna vara att fråntas alla rättigheter.

Hon har inte funderat över hur det skulle vara om hennes ynkliga krav på ”mänskliga rättigheter” besvarades med ett kolvslag i bakhuvudet eller att få nära och kära, vänner och släktingar internerade i läger eftersom de sågs vara möjliga dissidenter. Hon har inte funderat över hur det skulle kunna vara att bli fråntagen små saker som hon nu tar för givet som att gå och fika när hon känner för det, säga sin mening om stort och smått, dagliga mål mat, att kunna sköta sin egen hygien på det sätt hon nu gör, att ha elektricitet vatten eller fungerande telefon. Hon har inte funderat på hur det skulle kunna vara att leva i ovisshet om huruvida en människa, som står henne nära, lever eller inte då hon inget hört från eller om denne på flera veckor.

Många av oss lever i en värld där allt hemskt sker ”någon annanstans” och tillhör det ”tråkiga” nyhetsflödet och är lika ointressant som att göra väl genomtänkta politiska beslut. Den världen är naiv och falsk men vi är väldigt bra på att låtsas som om allt är bra för att själva kunna leva bekymmersfritt och ansvarslöst dag efter dag.

Jag kanske låter som en olyckskorp men nej, jag tror inte att det kommer bryta ut något storkrig i morgon men det innebär inte att jag står handfallen om så skulle ske. Det har med mental förberedelse att göra precis som att man måste ha med sig i bakhuvudet att ett barn kan cykla ut framför bilen när man kör till jobbet eller att någon kan tänkas vilja dela ut en snyting i krogkön.

Nästan alla tar på sig säkerhetsbältet när de skall köra bil trots att det med största sannolikhet kommer gå jättebra att göra de två kilometerna  till butiken och tillbaka. Men varför vill de inte se till att vi är förberedda om någon utomstående makt vill ta bort allas våra fri och rättigheter även om detta känns lika otroligt?