Försvarsmakten

Jag har länge funderat på att skriva ett bredare inlägg om hur så många människor inte ger sig tid att tänka längre än blask-pressens rubriker trots att vi lever i en tid då information aldrig varit friare och lättare att nå. Från min synvinkel sett är detta ett stort och påtagligt problem som kräver att belysas ur flera perspektiv för det påverkar hur samhället utformas framöver.

Denna gången nischar jag mig ändå till just vårt försvar och synen som vuxit fram på detsamma för jag känner mig litet bedrövad över hur sanslöst kortsiktigt frågan hanteras och hur elakt många betraktar de som verkar i uniform. Faktum är att jag får fysiskt ont i magen när så många röster, som inte själva har någon insikt i varför vi har ett försvar, kommer fram i skräpmedia och som då sprider desillusionerad men lättsmält ”information” vilken sedan våra medborgare använder som någon form av sanning.

Först och främst så vill jag understryka att vårt försvar inte är någon förtryckarmaskin som har som mål att skada, lemlästa och mörda. Kvinnor och män som ingår i försvaret är inte blodtörstiga människor som går och hoppas på att få upp en motståndare i siktet för att sedan släcka dess liv. Krig är det sista vi vill uppleva men samtidigt delar vi en insikt om hur viktigt det är att inte gå omkring och tro att det aldrig kan ske och hur viktigt det då är att inte, med ett förvånat uttryck i ansiktet, stå med händerna i fickorna och bli överkörda.

Försvaret har vi som en försäkring vi hoppas på att slippa använda (inte mina ord men de passar bra). Det har till syfte att skydda dig och mig om en väpnad konflikt blossar upp här eller i vårt närområde. Det finns för att vi skall kunna behålla den form av civilisation vi nu tar för givet.

De som nu, i media, lyfter hur de själva, eller talar för hur andra kanske, upplever militär närvaro undviker att ta med i ekvationen att vår försvarsmakt INTE är IS (för att ta ett extremt exempel). De fastnar i en fantasivärld där de vägrar ta in att majoriteten av personalen i grönt är sjyssta människor. För dem är det viktigare att förtränga att världen vi lever i är ständigt föränderlig och att skit kan inträffa. De vägrar också att se att de som bär uniformen är där för deras skull och ser hellre militär som ett hot mot deras begränsade världsuppfattning än en tryggande faktor för att de skall kunna fortsätta leva i förnekelse. Jag ser hellre fler militärer på gatorna än att gömma dem och låta denna felaktiga uppfattning kvarstå som dunkel ”sanning”.

När man väl kommer förbi de första barriärerna av desillusion kommer paradgrenen: ”men kommer ryssen så är det bättre att bara låta dem ta oss för vi kan ändå inte vinna”. I detta tycks de tro att livet kommer fortsätta som tidigare om vi skulle bli ockuperade, eller ännu värre: annekterade. Newsflash! Det gör det inte! Vi har inte det optimala samhället på långa vägar men jag kan garantera att det inte kommer bli bättre om vi lägger oss på rygg och låter någon annan diktera villkoren. Ett starkt försvar minskar risken för ett angrepp eftersom kostnaden i pengar och människoliv då är större för en angripare och endast detta faktum borde vara tillräckligt för att motivera en markant höjd försvarsbudget.

Som ett litet exempel, i mindre skala, är risken betydligt större att någon bryter sig in i min lägenhet om jag går ut och skriker att jag har miljoner i smycken hemma och det alltid är olåst än om jag är tyst om förmögenheten men visar att jag både har larm, bra lås på dörren och en pitbull…

Jag trivs själv bra i uniformen för i de sammanhang jag bär den befinner jag mig bland människor som, trots mycket skojande och uppsluppet babblande emellanåt, är seriösa med varför de är där. Att ”leka krig”, en uppfattning som är fullständigt horribel, är det sista vi gör när vi övar. Jag är också helt övertygad om att om ”skiten, mot alla odds, träffar fläkten” så kommer mina bröder och systrar i grönt lämna sina nära och kära för att stå vid min sida och att ge sitt allt i ett försök att skydda både befolkning och de värderingar vi bygger vårt samhälle på. För just sådana är dessa människor.

Sm avslutning vill jag understryka att man alltid skall vara misstänksam mot all ”information” som försöker visa på att inget hot existerar nu eller i framtiden för just detta är vad en potentiell aggressor vill att vi skall tro. Litet paranoia är sunt i dessa sammanhang för sådant ingår i ett potentiellt psykologiskt angrepp så ju mer du läser om hur fluffigt rosa ”my little pony”-verklighet vi lever i desto mer bör du dra öronen åt dig och förbereda dig på en markant förändring av den värld du lever i.

Better safe than sorry…