Förtydliganden

Fick en förfrågan, från en av de få som bevistar denna sajten, om hur jag mår egentligen. Och kort sagt: Det funkar. 🙂

Ett längre svar är såklart att det varierar. Jag har egentligen inga stora problem med att vara singel eftersom jag har så mycket att fylla ut min tid med och innan 2016 hade jag en lång period (7 år?) som jag inte hade några fasta förhållanden alls och i det stora hela var jag ganska nöjd med att sköta mig själv (som min dåtida frisör påpekade: Man blir lätt bekväm med att inte behöva ta hänsyn till fler än sig själv och sina barn). Sedan hade jag den stora förmånen att få dela min tid med två fantastiska kvinnor (nej… inte samtidigt) och deras anhöriga och även om det uppenbarligen visade sig inte fungera i längden så gav det mig så mycket. Så det är klart att jag sjunker ibland för det är något exceptionellt med att få längta och vara efterlängtad. En del av mig vande sig litet vid att leva i den världen.

Det är här kompartmentalisering och mindfulness kommer in som mina primära strategier. Precis som många män tar jag vissa jobbiga känslor och stänger in i en låda ibland för att kunna fortsätta fungera så bra som omständigheterna tillåter. Det är inte så att de känslorna får stanna där för evigt utan när läget är ”rätt” så öppnar jag den lådan och sjunker ner i känslobearbetande. Jag påstår inte att det är ett optimalt sätt för alla att hantera jobbiga känslor men det är det sätt som jag är bekväm med och som fungerar för mig. Kompartmentalisering har ibland mötts med fullständig oförståelse (och en upplevelse av känslokyla), mest från de kvinnor jag umgås med, men det tillåter mig att ”tappa det” vid ett tillfälle där det passar mig bättre. Jag VILL inte hamna i fosterställning ,eller tårfyllt sörja på ett sätt som gör att jag knappt kan andas, offentligt. Det är inte för mig.

Detta innebär inte att jag tycker det är något fel med att visa känslor, för det gör jag gärna, Men vissa känslor eller tillstånd vill jag behålla för mig själv. Jag VILL hantera dem själv.

Men man skall inte missta detta för att jag inte känner något för tvärtom, det gör jag väldigt mycket.

Mindfulness i sig är en fantastisk strategi också för att identifiera problem och hantera dem genom att föra tillbaka sinnet till här och nu. Det betyder inte att man struntar i problemen eller känslorna utan att man kan hantera det som är hanterbart och skall hanteras men inte hänga kvar i något man inte kan kontrollera.

Så, som jag skrev, så fungerar vardagen. Den är inte ständigt på topp eller ständigt på botten utan flyter omkring någonstans strax under medelstrecket. Och det får vara ok för tillfället. Det kunde vara så mycket sämre 🙂