Framtiden passerar när du blundar.

Nej, jag tänker inte gnälla om sömnen denna natt för även om jag vaknade okristligt tidigt kom aldrig tankeverksamheten igång och medvetslöshet återinträdde för att låta mig stanna i detta tillstånd tills åttasnåret.

Orienteringen gick grymt bra och grabben höll sig till planen att hålla ett jämnt tempo utan att gå några sträckor. Detta visade sig, rent konkret, vara en bra taktik när vi lunkade förbi ett par som snabbt sprungit förbi oss men sedan inte orkat hålla tempot 🙂 Så, båda mina barn gjorde väl ifrån sig under helgens tävling och jag var noga med att berätta att jag tyckte det så det inte bara blev en tyst sanning.

För några helger sedan satt en vän och jag, över ett par öl, och talade om föräldraskap då kontra nu. En sak som vi båda fastnade litet vid var att direkt beröm över förmågor, kunskaper eller prestationer var väldigt sparsmakat under vår uppväxt och att detta följde med upp i åren. Min vän hade exempel på hur hans föräldrar, i goda ordalag, kunde berätta om hans fördelar för andra men aldrig direkt till honom. Man kan undra vad som ligger bakom detta beteende bland de äldre generationerna. Jante? Man skall inte tro att man är något?

Jag menar inte att ett barn konstant skall berömmas för allt det tar sig för ty det skulle troligtvis ge en lika förvrängd bild av verkligheten som total brist på uppskattning. Men jag försöker komma ihåg att ge beröm där jag ser att de gjort sitt bästa, överkommit ett hinder, snäppt upp sig till nästa nivå eller helt enkelt för att det bara är så j-vla rätt att få beröm just då. I min värld är det inte fel att få reda på om man gör rätt eller kan något litet bättre än någon annan. När det gäller barn, som ofta söker konfirmation av föräldrarna att de är på rätt spår, så är det nog viktigare än den äldre generationen förstår.

I lördags skrev Frida Boisen en krönika på ämnet ”barn med BH” och visst är det ett konstigt fenomen? Min reflektion är att det sannolikt inte är män som köper smink, kortkorta kjolar eller bysthållare till sina döttrar utan mödrar. Samma mödrar ”rasar” säkert över att bli betraktade som objekt eller sexualiserade ”just för att de är kvinnor”. Varför går de med på att låta sina döttrar fortsätta ”traditionen” med att tro det yttre är det viktigaste? Varför går de med på att låta sina döttrar klä sig i kläder som antyder en sexualitet som de är flera år ifrån?

”Man skall väl få se ut som man vill?” Visst, men man skall inte vara naiv eller ljuga för sig själv om varför man ”ser ut som man vill”. Kvinnor (och män för den delen) klär sig på ett visst sätt för de har ett syfte med det. Detta syfte har inte barn ännu och därför är det föräldrars ansvar att de inte går för långt i sin strävan att ”växa upp”.

Det var f.ö. en bra krönika tycker jag även om den påföljande krönikan idag sparkar ner Frida ett par steg då hon hävdar att Sverige inte är jämställt eftersom kvinnor sminkar sig innan de går till jobbet men att män inte gör det. Det är förvisso sant att flertalet män inte sminkar sig innan arbetet men att de flesta av oss ser till att raka sig (eller fiffa till skägget) och allmänt hyfsa till sig hoppas jag inte går obemärkt förbi. Men jämställdhetsdebatten tar jag litet längre fram…

Idag hade jag tänkt träna litet men det blir nog litet städ och kanske en utflykt med bågen…