Fullständig acceptans skadar

Jag gillar konspirationsteorier. Alltså på riktigt! De är riktigt roliga ibland och jag följde ”Flat earth Sweden” i några månader innan jag råkade öppna munnen och åkte ut. Det finns definitivt ett underhållningsvärde i att följa hur människor, utan något källkritiskt sinne, springer i en riktning som ett barn med en tredjeklassutbildning skulle rynka pannan åt och utbrista i ett ”Eh… men du?”

Men det är också viktigt att inte låta konspirationsteoretiker eller följare av pseudovetenskap stå oemotsagda för det är definitivt så att människor skadas av slikt hittepå. Personligen skulle jag aldrig kunna ha en person i min vänskapskrets som sålde homeopatiska sockerpiller eftersom det, för mig, är en charlatan som försöker leva på andras smärta och sjukdom. Det är en riktigt elak människa.

För det har ingenting med att ”alla får tro på vad de vill” för nej… Det får de inte. Inte när det finns bevis på att vad de tror på inte fungerar utan är del i ett sätt att svindla desperata människor. Att acceptera dessa lurendrejare bland sina vänner är precis detsamma som att låta vetskapen om att någon misshandlar sina barn gå förbi utan åtgärd; som att låta sin bästa vän sjunka ner i herointräsket utan att försöka hjälpa den bort från den banan; som att låta en bekant flytta ihop med en person man vet kommer vara en katastrof för henom utan att försöka vara tydlig med ens farhågor. Man blir då en del i maskineriet som tillåter utnyttjandet av extremt sårbara människor. Man blir en del i varför andra människor lider. För i detta informationssamhälle har vi fan ta mig en skyldighet att söka fakta innan vi basunerar ut fiktion!

Jag gör ett litet undantag vad gäller religion då en moderat syn på detta kan ge vissa positiva effekter även om religionen som sådan troligtvis är mestadels trams. Däremot har jag problem med när någon passerar kanten och låter religionen (eller rädslan för någon osynlig entitets vrede) styra hur någon lever sitt liv, klär sig, placerar sina resurser eller lägger upp sin dag.

Men placeboeffekter skänker inte sanning över sockerpiller. Vatten har inget minne, månvatten har ingen ”magisk energi”, virvlat vatten är inte annorlunda från annat vatten osv…

Alltså, jag förstår absolut att en verklighet med en viss del fantasi gör att livet kan bli litet mer spännande och jag vill också ägna mig åt fantasi ibland just för att livet kan bli mindre hårt och litet mer likt fiktion på så sätt. Men jag bara kan inte acceptera att någon i min närhet skulle utnyttja, eller ha en passiv del i utnyttjandet, av desperata, sjuka människor.

Och har du något som helst samvete borde inte heller du acceptera det.