Gott nytt år!

Det känns som om jag lämnar ett ganska krångligt år bakom mig rent privat. Det känns som ett år där jag placerat mig litet för mycket i passagerarsätet och för litet som förare. Det var ett år där omständigheter fick tillåtelse att rubba den större planen litet temporärt.

Sett till decenniet var det ändå fantastisk. Mina små barn har vuxit till sig och fortsätter bevisa att de på många sätt kommer bli bättre människor än sina föräldrar (om det nu är möjligt 😉 ). Jag gjorde valet i början av decenniet att studera vidare och slå mig in på banan som sjuksköterska vilket i sin tur ledde till att jag fann kärleken… och miste den. Det sista dessutom flera gånger under ett och samma år. Jag tampas fortfarande litet med om det fantastiska med kärleken är värd all hjärtesorg som inträffar då den är på väg bort igen men lutar väl åt att i alla fall råda andra att ge det en chans och satsa allt för det kan bli helt underbart.

Valet att bli sjuksköterska känns fortfarande helt rätt. Att, tillsammans med många andra professioner inom vården, få vara en del i att göra det bättre för någon som drabbats av livets baksida är en ynnest för mig. Det är ytterst sällan jag inte går till jobbet med en positiv känsla i bröstet.

Framåt så tänker jag bibehålla den större planen att ta mig bort från stan även om det kanske kommer ta litet längre tid nu (fast det vet man ju aldrig). Jag vill fortfarande försöka skapa en lugn plats litet vid sidan av samhällshetsen dit andra kan komma och få en paus. Behöver fler djur i mitt liv 🙂 Så biodlingen skall sakta få expandera framöver. Tanken är väl inte att den skall dominera mitt liv men förhoppningsvis kommer den bära sin egen vikt om några år när investeringarna blir lägre.

Det är med glädje, lycka, bitterhet och desperation i sinnet jag lämnar det förra decenniet men med viss tillförsikt jag betraktar det kommande.

Ett ”Pettsonliv” är inte heller det sämsta. 🙂

/J