Incels

Grym söndag! Chill och ändå litet lojt produktiv än så länge. Blivit litet städning (ja det där utrymmet som aldrig blir bra eftersom det är för mycket prylar därinne men det friade i alla fall upp litet yta) och sedan är det godis, glass, cola och film på programmet. Återhämtning deluxe! 😀

Hade en konversation med min bror idag och han uttryckte farhågor om att jag var på väg att bli en sk. incel. Och nej det är jag såklart inte. En ”Incel” är ju en man som ofrivilligt lever i celibat (Involuntary Celibacy) och det enda sättet jag skulle leva i celibat är om jag väljer det själv. Utöver detta gillar jag inte konceptet de för fram där det verkar som de på något sätt tycker de har rätt till att ha sex med kvinnor och är bittra över att de inte får ha det. Jag kan tänka mig att ett sådant mindset inte direkt bättrar på möjligheterna att få gänga.

Saken är ju den att vissa män inte har vad som krävs för att väcka intresse från den motsatta sidan och det är såklart tråkigt för dem men faktum är att det krävs mer av en man för att få ligga än det gör för en kvinna. Antingen får man ha en kropp/utseende utöver det vanliga, status som sticker ut, finanser eller en utstrålning/sätt som attraherar eller allt i kombinationer. Vissa saker går absolut att förbättra och det är där Incels borde lägga sitt krut för de kommer aldrig få upp intresset från kvinnor genom att gnälla eller kräva sex (på samma sätt som livsstilsfeminister aldrig kommer få något större stöd från ”vanliga” män).

Själv hade jag väl, som tidigare fattig tjockis, inte supersvårt att få ligga men utbudet var helt klart sämre än det är nu när både kroppen och finanserna är helt ok. Det jag egentligen menade, när jag under konversationen sa att jag inte direkt sökte något förhållande, var inte att jag skulle stänga ute kvinnor från mitt liv och bli bitter över att jag då inte får ligga utan att jag inte söker ett förhållande på samma sätt som tidigare. Jag har blivit än mer kräsen med vem jag tänker låta mitt hjärta fantisera över en framtid med.

Röda flaggor som t.ex. tidigare problematik som inte är tillräckligt bearbetad för att kunna ge sig hän i ett nytt förhållande (eller ex som fortfarande spelar en stor roll i deras liv), unga barn (med eller utan egen problematik) eller oförståelse för att mitt nuvarande mål måste gå före ev. ledigheter eller semesterresor kommer obönhörligen att sticka ut och få mig att backa. Jag satsar väldigt gärna på ett förhållande där vi, här och nu, kan njuta av varandras sällskap och där målen vi har blir gemensamma. Men mitt liv är helt ok att leva som det är just nu med kravlösa kontakter (innebär inte nödvändigtvis sex) med påfyllande av oxytocin eller allena kontemplerande över livet i dess nu. Det är ok.

För jag är inte intresserad av att lägga tid på att bekräfta någons känsla om den är grundad i något som inte ens var sant från början eller som jag kanske inte hade någon direkt del i. Jag är inte intresserad av långa samtal om osäkerhet när jag har gjort allt jag kunnat för att ge trygghet och visa mig vara en klippa att luta sig mot. Jag är inte intresserad av att bli jämställd med tidigare män, som behandlat henne illa, bara för att jag reagerat på något som påminde hur de kunde reagera.

För kan de inte se att jag är stabil, rak och ärlig (och att det jag säger är _precis_ vad jag menar) finns där liksom bara krångel kvar. Krångel som jag vill vara utan i mitt nu.

Och för att jag gillar originalet men vill ha variation: