Jag röstade ja – F’låt…

Jag lyssnade precis på en herre från folkpartiet som har en önskan om att få åka till Bryssel och slita byxbak. Vad jag tyckte var kul är att retoriken till stor del är densamma som förr och med ungefär lika stor bärighet.

Huvudargumentet är att vi tydligen skulle kriga allt vad vi kunde mot varandra om vi inte hade EU. Detta är såklart skitprat av rang precis som att EMU skulle göra det lättare för oss att handla när vi åker till Tyskland (Visa/Mastercard fungerar där med). Som vanligt används skrämselpropaganda för att vi gräsrötter skall vara tysta och inte lägga oss i det vi ändå inte förstår.

En annan variant av propaganda är den som populärt kallas härskarteknik genom att dumförklara en hel population dvs. – ”Ni är inte tillräckligt insatta för att förstå detta.”. Många köper slika argument eftersom de skiter i vilket och inte tror sig kunna påverka ändå. De ger alltså upp det demokratiska systemet eftersom det visar sig inte föra deras talan och de själva inte har någon önskan att, som det verkar, ta en futil strid.

För att återgå till huvudargumentet att vi skulle starta krig mot Dansken om vi inte båda var med i EU så faller det på eget grepp. Men såklart är det väl inte skandinaverna de menar utan Tyskar, Engelsmän och Ester? Menar de alltså att vi inte gemensamt kan utöva sanktioner mot ett land som inte uppför sig utan att vi skall ge upp och överlåta makten till en byråkratisk apparat som får vår egna att verka hur smidig som helst? Vi kan ha överenskommelser och ändå förbli suveräna stater.

Men vad har varit hotet den senaste tiden? Vem har varit en aggressor i närområdet? Vilket land är det som moderniserar sin arme och dessutom inte räds att använda den trots kraftfulla ord och viftande med pekpinnar? Hur effektivt har EU varit att förhindra Putin egentligen? Skulle det varit annorlunda om det rört sig om Finland eller hade USA, som vanligt, fått vara den som visade var skåpet skulle stå?

Min åsikt om EU är att det är långt ifrån det jag röstade ja till i början av 90-talet. Jag röstade ja till att göra det lättare för människor inom EU att söka arbete och utbildning i andra länder, att det skulle vara lättare att handla med varor och tjänster. Detta var argumenten jag hörde som lättövertalad yngling och allt lät ju bara bra. Om jag hade vetat att det skulle bli en enorm byråkratisk apparat med ambitioner att koncentrera makt till en punkt utanför länders egna gränser så hade jag tackat nej precis som jag gjorde i EMU-frågan.

Det kan vara dags att fundera på hur vi går ur istället…