Smink, botox och mode

Jag har svårt för modeindustrin. Jag har svårt för de som följer den och fäster vikt vid vad den pumpar ut. Det som är svårt för mig att förstå är hur man kan sätta en datumstämpel på när kläder, som tidigare var ”hur snygga som helst”, helt plötsligt är skitfula. Alltså, jag fattar varför industrin vill ha det så eftersom det är på det sättet de tjänar pengar men varför accepterar människor att låta sig ledas och styras av något så imbecillt som att någon annan bestämmer vad som är snyggt eller inte. Vad får människor att gå med på att styras i detta? Varför är det viktigt?

Samtidigt skall vi alla ha vår egen stil och uttryck. Men alla ser likadana ut givet den gruppsamhörighet de anser sig tillhöra. Det skall vara rätt märke på kläderna, det skall vara rätt färg för det som är ”inne”. Varför låter så många människor någon annan diktera vad för kläder de skall bära för att vara acceptabla nog att ingå i rätt sammanhang?

Jag är helt perplex över beteendet.

Går vi sedan till kroppsideal och smink blir det än mer förbryllande. Det är lättast att rikta blicken åt den kvinnliga delen av befolkningen eftersom det är tydligare där men det betyder inte att det inte även finns bland män. Men hur kan det vara rätt väg att gå att måla sig själv så mycket att det framstår uppenbart konstgjort eller att kvinnan innan sminksessionen ser ut som en helt annan människa? Alltså, jag fattar om man siktar efter en partner som kräver ett visst utseende men vad är det då för man som kräver att man målar sig hårt, fyller upp tuttarna med silikon, blåser upp läppar, botoxar bort alla former av rynkor och rakar bort vart hårstrå? Är detta en man värd att jaga efter? Och är det en man som stannar kvar eller är den så fokuserad på yta att han lämnar så snart en bättre formad yta kommer i fokus?

Jag har lyssnat till kvinnor som säger att de sminkar sig och klär sig på ett specifikt sätt för sin egen del men jag tror de förleder sig själva. För jag tror inte de klär sig annat än bekvämt eller sminkar sig ytterst sparsamt om de skall vara ensamma hemma en helg. Ytan är primärt för andra och för att locka ett visst beteende från omgivningen. Oftast rör det sig om uppskattning och validering men det är inte för ”sig själv” ty om man behöver måla sig och göra ingrepp för att känna sig nöjd med sig själv har man tydliga problem med självbild och självförtroende. Varför annars kan man inte känna sig fin precis som den man är? Varför kan man inte acceptera att åldrande ger spår och att det i sig är ganska häftigt?

Vad som är ännu viktigare är just vad vi lär våra unga när vi i handling visar att de aldrig någonsin kan duga som de är utan hela tiden måste förändra sig, och följa vad en industri producerar, för att duga.

Så varför i helvete accepterar vi detta?