Söndagstillägg och kravspec

Fick en fråga idag från en person som, av någon outgrundlig anledning, läser denna bloggen ibland… Personen uppfattade det som att kvinnor inte skall lämna män de inte längre älskar just för att det, som ”äldre” kvinna, kan vara svårt att finna en annan man som vill skapa ett seriöst förhållande med henne. Detta var såklart inte alls vad jag menat.

Funkar inte förhållandet, och det inte går att lösa (otrohet, brist på ömhet, våld, elakhet, kärleken har ebbat ut osv) så lämna! Man skall inte stanna kvar i ett förhållande som inte är bra för en oavsett om det innebär att man blir ensam för resten av sitt liv eller inte. Första steget är alltid bort från det dåliga och sedan får framtiden bli som den blir (det blir den ändå men då styr man den i alla fall själv till viss del). Däremot skall man kanske vara försiktig med att starta konflikter eller uppfinna problem som kanske inte borde vara konflikter eller problem. Det kan vara så att inte allt är som man hade önskat i en idealvärld men sett från ett annat perspektiv kanske det inte behöver vara idealt. Det kanske räcker med ”good enough” så länge som kärleken fortfarande finns där.

Så vad jag menade var: Ta det litet lugnt, spring inte med din känsla innan du är säker på vad du vill och att du inte kan få det där du är. Och som ett bonustips: Gör inte först slut för att sedan sedan ändra dig utan att samtidigt inse att ett uppbrott alltid kommer att innebära en stor förlust av förtroendekapital. Det tar tid att bygga upp det förtroendet igen och det ligger i så fall på dig att lyckas visa varför du förtjänar det. Det är så förtroenden fungerar. Från början får du det bara för att någon väljer att ge dig det men de är också snabba att rasera och långsamma att återuppbygga.

Och så, litet oväntat, en kravspec på min kommande fru:

Hon skall:

  • Vara färdig med tidigare relationer. Och då menar jag helt färdig. Inga tvivel kvar om att det kanske kanske kaaanske skulle gått att reparera. Inga kontakter utöver vad som är absolut nödvändigt (gäller självfallet oss båda) för om önskan finns att behålla ett ex i sitt liv så är det inte riktigt över än.
  • Inget drama. Inget bråk när känslorna svallar och risken för att någon säger något som skadar är hög. Då är det dags för paus tills dess det går att diskutera rationellt och bådas sidor kan höras och förstås.
  • Inse att det finns rätt och fel även när det gäller känslor. Inte att känslan i sig kanske är fel utan att den t.ex. kan vara sprungen ur en missuppfattning eller som en reaktion på något som påminner om en förfluten incident. Det finns rätt och fel, det finns sant och falskt. Speciellt när det gäller känslor kontra verklighet.
  • vilja, och orka, jobba tillsammans med mig i gemensamma projekt även när det är ansträngande och kroppen är trött. Om jag måste göra allt själv vad skall jag då med en partner till?
  • lita på att det jag säger är vad jag menar och inte försöka tolka in en massa annat som jag aldrig har sagt. Det har visat sig vara fel väg vid ett flertal tillfällen och skapar konflikter om sådant jag inte kan stå till svars för (eftersom jag inte sagt det eller haft som intention att uttrycka).
  • älska mig såpass mycket att hon är villig att ge upp sitt förflutna och leva vidare i vårt nu och kommande framtid för det är det enda jag är intresserad av.

Slutligen och kanske svårast: Hon skall väcka mitt intresse från början. Det är få som kan.

Inte för mycket begärt va? 😉