Sverigedemokrati (eller inte)

Nu när det verkar som om vi återigen är indragna i en valrörelse finns det ett ypperligt tillfälle för politiker, som inte är fullständigt handlingsförlamade av feghet för att ses som politiskt inkorrekta, att faktiskt se till att SD’s möjligheter till makt kraftigt decimeras. Ta huvudfrågan ifrån dem!

Först och främst är det viktigt att alla inser att invandring/integration på intet sätt är en sverigedemokratisk fråga utan en fråga som rör precis alla i vårt land. På samma sätt som att sjukvård, rättsväsende och infrastruktur vänds och vrids på utan att någon ifrågasätter att diskussionen existerar måste även invandring/integration diskuteras på precis samma sätt utan att rädslor, omotiverade epitet eller andra hot skall komma i vägen för diskussionen.

Invandring/integration är inte en Sverigedemokratisk fråga utan en politisk fråga. Varken mer eller mindre.

När det gäller invandring finns det två saker som är viktiga.
1. Hur många vi har realistisk förmåga att ta emot.
2. Vad för anledning de har för att komma hit.

Det första är begränsningen vi har i kapacitet (kommer mer om det längre ner) vad gäller att ta in nya människor och det andra berör hur vi skall kunna prioritera mellan deras behov (skyddsbehov osv) men också vad gäller våra behov (arbetskraftsinvandring inom områden där vi har brister).

Vårt största problem är kapacitet och vad vi mäktar med utan att det inverkar negativt på andra områden. Argumentet ”vi är ett rikt land och har råd” är egentligen ett luftslott om du, som individ, inte samtidigt är beredd att konkret dra ner på din egen välfärd. Det är inte sällan så att det är väldigt lätt att ge bort resurser så länge som det inte inverkar på ett sätt som drabbar ”givaren”.

Nå, jag har några funderingar som inte har med invandrare att göra utan som riktar sig till vår kapacitet.

Bostäder

Det är ingen nyhet att vi har bostadsbrist i nuläget eller att det är väldigt dyrt att bygga i Sverige vilket då också innebär höga kostnader/hyror. Barn som föds i Sverige har minst 18 år på sig innan det är dags att flytta ut och om man bortser invandringen så föds det strax under två barn per kvinna just nu. Litet grovt kan man då säga att befolkningen inte ökar och att nuvarande bostäder skulle kunna räcka i och med att bostäder frigörs i samband med att äldre människor flyttar under jord. Nu är det såklart inte så lätt eftersom vissa bostäder är i dåligt skick och måste byggas om eller rivas osv…

När det kommer hit vuxna människor går det dock inte att vänta utan de behöver tak över huvudet omedelbart men vi har samtidigt inga bostäder.

Förra statsministern Reinfeldt kom med ett särdeles korkat uttalande alldeles nyligen där han hävdade att vi visst har plats för det har han sett när han flyger över de fält och skogar som inte är bebyggda. Förutom det uppenbara faktum att dessa fält och skogar inte helt sällan har ett syfte så är det också på det viset att det inte finns bostäder där. Hade han tänkt sig att vi skulle upprätta tältläger i väntan på bättre tider? Om vi nu bortser från att jord/skogsbruket kanske har verksamhet just på dessa ”tomma fält” skall vi nog också ställa oss frågan varför ”ingen” (bönderna kanske inte räknas) bor där? Kan det vara för att få vill ge upp sin bekvämlighet och flytta ut på landet? Vill nyinflyttade bo där Reinfeldt tyckte sig hitta allt detta utrymme? Är målet att bebygga varje kvadratmeter i vårt rike?

Det är också viktigt att vi bibehåller (snarare återuppbygger) möjligheten till självförsörjande som nation eftersom vi inte vet vad som framtiden har i sitt sköte. Det är inte alls säkert att vi kan förlita oss till import i all evighet.

Sedan är det också så att någon måste vara den som bygger och någon måste betala för byggandet. Vem är denna någon? Skall stat och kommun vara denna någon? För det är väl inte just du som skall ta detta ansvar?

Arbete

Vi har hög arbetslöshet i landet och såvida det inte rör specifik arbetskraftsinvandring inom de områden där vi har brister i kompetens så späder varje nyanländ på denna arbetslöshet även om de själva skulle få arbete omedelbart eftersom någon annan inte får det jobbet. Arbetslöshet späder på utanförskapet med låga inkomster, förslumning och kriminalitet. Det blir svårt att komma in i samhället, lära sig språket eller att i framtiden bära sitt eget uppehälle. Detta skapar motsättningar inom landet som inte gynnar någon.

Vi har redan nu driftiga människor med bakgrund i ett annat land som driver företag och anställer men det ändrar inte på det faktum att vi ändå har hög arbetslöshet. Politik kan underlätta för de som vill ta risken att starta företag men i nuläget är det som det är.

Lärarkapacitet

Vi har inte lärare så det räcker och det är inte tillräckligt många, med rätt förkunskaper, som söker sig till det yrket. Det blir större klasser, mindre tid till varje elev, lägre krav på att klara utbildningen och i förlängningen utslagning av ”de svaga” som behöver mer stöttning än lärarna har möjlighet att ge. Är det rättvist för barnen eller lärarna?

Bra skola kräver resurser.

Sjukvård

Har vi vårdplatser så det räcker i nuläget? Har vi personal så de kan utföra den uppgift de givits utan att de bränner ut sig och själva hamnar som vårdtagare? Har vi råd att bygga fler sjukhus/vårdinrättningar?

Vården är en sådan där sak som bara skall fungera enligt många men så länge du har fördelen av att inte vara sjuk på riktigt förstår du inte heller hur det är att vara en del i den. Du ser inte hur vårdpersonal springer, hur de tvingas prioritera bort den så viktiga mellanmänskliga sidan och bara inrikta sig på snabba åtgärder för att det inte finns personal.

Bra vård kräver resurser.

De fyra saker jag nu räknat upp är endast ett fåtal av alla parametrar som måste tas i beaktande för att se vilka begränsningar vi har när det gäller att på ett bra sätt kunna ta emot nya människor. Vi bör också se till vad för arv vill vill lämna till våra barn och vad vi kan tänka oss offra på deras bekostnad.

Jag har aldrig varit en förespråkare för stängda gränser men att vi måste ha en begränsad invandring har ingenting med invandrarna att göra utan helt och hållet med vår kapacitet och vilken levnadsstandard vi vill ha. Det går inte att politiskt se till individen genom att ta till sig tragiska levnadsöden för hur man än ser på det har vi det bättre i Sverige än större delen av världen och jag tror inte för ett ögonblick att någon vill sänka sig till en mycket lägre standard. Inte heller tror jag på att detta skulle lösa något i det större perspektivet.

Primärt har vi ett ansvar för de som lever i vårt land och sekundärt kommer alla andra.

Slutligen så ser jag bara ett sätt att komma underfund med hur många nya blivande medborgare vi kan ta in och det är att ställa frågan till kommunerna. Hur många kan ni ta emot? Hur många har ni kapacitet att ge en bra start i vårt samhälle?

Denna kunskap måste komma underifrån och inte genom krav från Migrationsverket eller politiker i Stockholm för det är på den lägre nivån som alla konkreta problem måste hanteras. Men det är också så att siffrorna måste vara sprungna ur verkligheten och inte ur någon människas vilja att framstå snäll och god i andras ögon. Jag vill att vi ser på den verklighet vi nu lever i och tar väl grundade beslut baserat på detta.

Slutligen… För att återknyta till inledningen så har politiker ur de etablerade partierna nu ett ypperligt tillfälle att ta tillbaka de röster de tappat till Sverigedemokraterna. Ta frågan på allvar! Gör invandringsfrågan till er egen och se realistiskt på vad som kan och bör göras men gör det NU! Att diskutera förmåga och kapacitet har ingenting med rasism att göra och om ni väntar för länge gynnar det bara SD.

3 svar på ”Sverigedemokrati (eller inte)

Kommentarer inaktiverade.