Tiden bryr sig inte om klockslag

Det här med att vakna strax innan fem på morgonen och inte kunna somna om börjar bli litet gammalt. Det är väl inte så att jag redan nått den ålder då det är vid den tiden jag skall gå upp?

Nåväl, idag skall jag skugga grabben (orientering) en sväng men utöver detta blir det nog bara litet planlöst hojåkande. Inte fel att barnen har intressen som tvingar föräldrarna ut i löpspåret. Klart att föredra framför att behöva stå och se på fotboll i alla fall 🙂

Zimmerman blev friad men det blir säkerligen en hel drös med inlägg om hur fel den domen var. Det som är litet intressant, tycker jag, är väl att det självfallet skulle varit förbannat fel om Trayvon Martins blev skjuten för att han var svart men minst lika fel vore det om Zimmerman falskeligen skulle bli dömd då att den enklaste anledningen är att han är förmodad rasist. All respekt för Ockhams rakkniv men den kanske inte är applicerbar överallt?

Vad gäller rasism i övrigt så anser jag att hela begreppet blivit alldeles för brett, och därmed urvattnat, i diskussionen. I Sverige så talas det t.ex. om smygrasism (rasism light?) och många, i alla fall högljudda, beskriver det som om vi har ett stort problem med rasister inom gränserna men jag tror faktiskt inte att vi har det. Svensken, i gemen, reser gärna utanför landets gränser för att uppleva andra människors förhållande och kulturyttringar.

I ”min värld” är en rasist någon som genuint anser den egna etniska gruppen stå över andra etniska grupper. Någon som hatar, inte på grund av en annans handling utan på vad den yttre sett tycks representera.

Detta är faktiskt inte något jag ser mycket utav. Visst träffar jag på människor som har starka åsikter om invandringspolitiken. Både ogrundade som välgrundade. Visst träffar jag på dem vilka, in the heat of the moment, ibland låter tungan vandra förbi vad tanken egentligen vill få fram men vilka, vid närmare eftertanke, inte kan stå för de ord som frustration överdrev.

Att kalla dessa individer för rasister, i hopp om att de med hotet om den stämpeln tystnar, tror jag är fel och framför allt kontraproduktivt i ett samhälle som slår sig för bröstet om dess öppna syn på åsikter. Saken är väl den att inte alla klarar av att formulera sin frustration utefter gängse norm utan svävar utanför ramarna ibland men jag tycker nog allt att de skall kunna få göra det för när man verkligen hör vad de säger är det sällan rasen de attackerar.

Visst finns där idioter och det finner man i alla grupperingar men så länge som det inte är förbjudet att vara dum i huvudet är det inte mycket att göra åt detta. Dessutom skulle både Mp och Fi troligtvis tappa majoriteten av sina anhängare om en sådan lag skulle införas ;P

Slutligen, i denna långrandiga och semitrötta text, så vill jag nog säga att jag tycker vi får och skall vara stolta över den Svenska mentaliteten och kulturen. Det är inget fel att vi, som i det uttjatade sittplatsexemplet i bussen, väljer den placering som ger möjlighet till tyst mediterande istället för att språkas med en främling. Det finns inget bättre eller sämre (så länge som det inverkar negativt på någon annans fri/rättigheter) i att få vara som man är. Står jag en bit bort beror det på att jag inte vill prata med dig alternativt respekterar ditt val att inte prata med mig…

Åter till den avlidne Trayvon Martins fall… Självfallet skall hudfärgen aldrig få vara anledningen till varför en person blir behandlad på ett visst sätt men inte heller skall den svepande användas som orsaken till  andras handlande.