Tjyrkoo-whale.

Det är måndag och verkar inte bättre än att jag har hamnat i måndagsuppdateringarnas sega träsk. Varför jag inte skriver oftare beror inte på att det inte finns tid eller saker att skriva om utan att det inte alltid faller i korgen för ”prioriterat”.

Idag finns det egentligen två saker jag tycker är roliga att beröra och det första är såklart kyrkovalet vilket, mycket tack vare facebook, har fått oförtjänt mycket publicitet. Oförtjänt på det viset att religion inte bör vara en politisk fråga utan, i min värld, en privat fråga. Att det ens finns politiska partier representerade i ett kyrkoval tycker jag är litet störande och frågan är om religiösa människor borde ha rösträtt i val som rör den ”verkliga” världen. Jag menar, vi spärrar in människor med vanföreställningar och medicinerar dem hårt, både för deras egen skull men också för omvärldens.

Om en person kommer fram till dig och påstår att den, via satellit, är kontrollerad av gammelsmurf  kommer du troligtvis avfärda densamme med en tanke om att den inte riktigt tänder på alla cylindrar. När en scientolog försöker ge dig ett personlighetstest för att hjälpa dig bedöma huruvida deras ”religiösa” metoder skulle kunna hjälpa dig drar du säkert åt dig öronen eftersom vi alla ”vet” att de endast är ute efter dina pengar. Hare Krishna ”sprider kärlek” på en flygplatsterminal och du kanske tar en liten omväg runt dem för att slippa hamna i fokus…

Men när tillräckligt många _tror_ på samma sak så skall de helt plötsligt avtvinga respekt av omgivningen och vifta med religionsfriheten? Nu är vi förvisso inte alls så extrema med religionen i Sverige men det finns exempel i världen där politiska beslut tas med religion som styrdokument och det är nog få på hemmaplan som tycker det låter som en bra idé. Men kanske skulle vi göra ett tillägg till religionsfriheten där det är tillåtet att ha och utöva vilken tro som helst men att man samtidigt avsäger sig rösträtten eftersom det finns risk att besluten man tar har sin grund i vanföreställningar. Det finns många religioner men bara en kan väl ha rätt (om ens det) vilket i sin tur innebär att alla andra lever i en fantasi.

Men det var egentligen inte detta min fundering skulle röra sig om utan om mångas hatobjekt Sverigedemokraterna. De går framåt även i kyrkovalet och hur kommer detta sig tro?

I min värld beror det på att för många fokuserar på att kalla dem för otrevliga saker, uttrycker sin avsky för alla som röstar på dem (tillockmed ”vrålar ut” på facebook att ”om någon bland mina vänner röster på SD så skall de ta bort mig som vän”) istället för att diskutera politiken. Jag är helt säker på att om deras politik och den ”fakta” de presenterar går att motbevisa så är det en bättre strategi men inte ens luttrade politiker, i de andra partierna, lyckas hålla sig borta från att öppet visa avsky och nervärderande blickar vilket i sin tur ger SD en underdog-ställning och skänker dem fler röster.

Efter valet 2002 var ”alla” överens om att den bästa strategin för att få bort de som har mer än lovligt med otur när de tänker var att ta debatten istället för att försöka tiga bort dem. Men inte har de tagit någon debatt? Inte heller har de lyckats ”vinna” när de väl debatterat för SD ökar hela tiden.

Mitt recept för att minska inflytande av ett parti med ”felaktiga åsikter” är att behandla företrädarna med respekt och diskutera frågan, vinna debatten med bättre argument och bättre underbyggd fakta, och INTE behandla dem som avskräde. Kan man inte det kanske det är dags att fundera på om det man själv företräder är helt rätt och helt sant…

Två saker tänkte jag spåna litet över men den andra får bli under morgondagen istället för nu är det snart gruppmöte på skolan. 🙂