Troligtvis ute och cyklar

Jag fastnade litet i en tanke kring ett inlägg polisen i Södertälje skrev på facebook. Det rörde sig om att en person slängt sig framför tåget och hur vissa individer stod och filmade utan en tanke på att det faktiskt var en människa som låg därnere och led. De ville dokumentera tragedin och troligtvis ”vinna” likes och träffar på att sedermera dela detta i sociala medier av olika slag. De ville således, kanske fullständigt ogenomtänkt, profitera på en annan människas lidande.

Det finns en tanke som jag burit med mig under en längre tid… Det individualistiska samhälle som jag själv varit en förkämpe för under lång tid verkar bära med sig konsekvenser som samtidigt bryter ner empati, heder och samhällsstruktur. Jag tycker absolut inte att socialism eller liknande ideologi är svaret men jag tror samtidigt att detta fokus på individen skapar ett kallare samhälle med många fler ensamma människor.

Ingen hinner egentligen engagera sig i något annat än just det egna. Vi uppmuntras dessutom hela tiden av media, företag och myndighetspersoner att ”skapa vår egen lycka”. Vi ”pushas” på för att göra vårt yttersta hela tiden och bli ”allt vi kan bli” trots att vi själva till stor del kommer spendera denna strävan efter det perfekta livet i en ständig uppförsbacke vi aldrig ser krönet av. Men den individuella lyckan är en lögn som makten profiterar på. De flesta av oss kommer aldrig att uppnå den absoluta lyckan som dinglas framför oss likt moroten framför åsnan.

Återigen är det ett kortsiktigt och i förlängningen destruktivt tankesätt som drivs fram av makt och/eller pengahungriga krafter. Det visar att vi inte har kommit mycket längre än andra andra primater för vi försöker fortfarande samla vackra stenar, blänkande metaller och framhäva den som har flest av dessa. Vi är inte mer än en, numera löst sammansatt, grupp med apor som inte själva inser att det är viktigare att må väl än att köra rakt in i väggen med blicken fäst långt borta i horisonten.

Ett problem med att vi hela tiden uppmuntras vara individer (även om vi ses som ett kollektiv när det gäller att producera för andra) är att vi tappar flocken. Det finns ingen tid att ha fokus på det stora hela när vi själva konsekvent tänker jag, jag, jag… Samtidigt är vi flockdjur som inte klarar sig så länge om vi inte har någon.

Den stora flocken ”svenskar” blir mindre och mindre värd. Skräpmedia gör sitt bästa för att visa hur fel det är att vara svensk. Att vilja slå vakt om vår nation och de värderingar vi, i stort, delar ses på med oblida ögon och ”vi skall minsann inte tro att vi är bättre än någon annan” (om det inte gäller fotboll). Vi sänker flocken för att springa enskilt. Skall vi verkligen behöva betala barnbidrag? Är det verkligen nödvändigt att vården skall kosta så mycket? Varför skall vi betala för ett försvar? ”Om kriget kommer så skulle i alla fall inte jag strida utan fly någon annanstans…” Varför skall jag betala för något som inte ger mig något uppenbart tillbaka?

Men vi springer allt vi kan för vårt X-box One. Vi springer för vår 60 tums TV. Vi springer för den flashiga BMW’n. Vi springer för att hinna, och ha råd att, träna så vi kan uppvisa en snygg fasad. Men döden möter vi ensamma.

Kanske är det illusionen av ”lilla huset på prärien” som hägrar för mig men hade det inte varit bättre att medvetet hjälpas åt och se till flockens bästa ibland? Jag menar inte bara att vi, motvilligt, bidrar med en del av lönechecken utan att dessutom försöka vara medvetna om att vi faktiskt också är en flock som är värd att slå vakt om. Att vi, trots att vi knappt känner varandra, kan känna empati med den lilla människan och vilja hjälpa den istället för att fortsätta profitera. Är jag helt fel ute om jag påstår att det finns en enorm vinst i att inte endast vara ett jag?

3 svar på ”Troligtvis ute och cyklar

  1. Utmärkt. Noterar att allt fler ser värdet av att lyfta de svenska / västerländska värderingarna och att fler lyckas formulera det. Dock sällan så här väl.
    Touché. Och tack.

  2. Bra skrivit. 🙂
    Detta är någon som vi bör(måste) diskutera mera.
    Mvh Toni

  3. Jag undrar om detta är så himskens västerländskt egentligen utan istället ganska ”bara sunt”. Torde således vara österländskt järnet? Kloka tankar iaf. Jag tänker i samma banor.

Kommentarer inaktiverade.