Varför så förvånad?

Nu var det dags igen för ett OTROLIGT och FRUKTANSVÄRT avslöjande! Det finns präster som tror att homosexualitet kan botas genom bön!

Gud har skapat hela världen och allt som däri befinner sig. Han valde att, genom syndafloden, döda större delen av allt levande (till och med den stackars lemuren som inte hade gjort något ont). Han gav, aldrig senare skådad, kraft till Moses att dela ett hav. Han lät en kvinna jungfruföda hans son som sedermera tog på sig allas våra synder när ”vi” hängde upp honom på ett kors till att dö. Han kräver att vi skall hedra far och mor utan förbehåll för vilka personer de är eller vad de gjort. Han kräver att vi inte får ha några andra gudar. Han kräver att vi helgar sabbatsdagen, inte missbrukar hans namn, inte nuppar vid sidan om, inte beundrar och avundas grannens hus eller partner osv…

Det är inte det faktum att de tror på en obevisbar på-låtsas-entitet med oändlig kraft och godhet som skapar bryderier utan att någon som tror på allt detta dessutom tror att denna entitet, om man ber om det för att man mår dåligt av det, skulle kunna tänka sig att ändra ens sexualitet.

Att den gammaltestamentligt bögdödande guden , genom bön, kan förändra en sexuell läggning – det är vad som förvånar!?

Men om jag, som uttalat heterosexuell (kanske kommer som en chock för en del men nu är det sagt), går till en präst och förklarar att jag inte orkar med allt krångel som kvinnor är upphov till utan hellre ser att jag börjar tända på män vilka uppskattar att jag går upp i kalsongerna, lirar litet TV-spel, har litet spontansex (med eller utan partner för stunden), återgår till datorn för att kolla på film och spela litet till TROTS att det står disk som väntar och att dammsugaren inte varit framme på en vecka.

Om jag verkligen ber honom att lägga in ett gott ord för mig hos den osynlige anden så jag kan bli bög. Ber om att slippa detta heterosexuella ok som tynger mig – skulle då den önskans beviljande vara i sin ordning eller blir det lika mycket rabalder över detta?

Jag vet inte det… Egentligen är det konstigt att någons kristna tro kan vara så upprörande samtidigt som all respekt avkrävs när det gäller andra religiösa sagofigurer.

Hursomhelst, jag skiter verkligen i huruvida du är homo eller hetero. Det är för mig en ickefråga så länge som det inte involverar mig. Däremot så tycker jag att det, på samma sätt, inte är speciellt upprörande om en person som vigt sitt liv åt att tro på fiktion väljer att ha en fritt flygande fantasi inom fler områden än de som är politiskt korrekta.

4 svar på ”Varför så förvånad?

    • Inte första gången som ”pressen” griper efter halmstrån i ett försök till att skapa en storm i ett vattenglas. 🙂

  1. Ha ha ha. Underbart inlägg i den extremt fåniga debatten. Grunden till inslaget i ”Uppdrag granskning” var ju att en person uppgav att hans sexualitet var ett problem för honom som han ville ändra. Om en präst skulle mena att just det inte går att ”fixa” bör ju trovärdigheten gällande Gud faders kraft minska en smula.
    Inslaget var (som vanligt) väldigt vinklat och därför svårt att ta på allvar.

    • Javisst är det så. Om inslaget hade rört sig om en grupp människor som terroriserade homosexuella med krav och löften om att ”bota” dem skulle jag haft större förståelse men ”att gud hör bön” är väl ändå ganska centralt i kristendomen?

Kommentarer inaktiverade.