Veckoände

Ett pass kvar och sedan kommer en månad där jag helt plötsligt har en massa lediga helger. Nästa vecka jobbar jag bara två pass om det inte tillkommer något. Men det skall bli ganska najs ändå för det finns ju, som alltid, saker som behöver göras utanför jobbet. Och så skall jag köra litet återhämtning. Skulle tro att det rör sig om skogen ett slag men det återstår att se. Hiaklitten kan kanske vara en bra vandring.

Jag har funderat litet över det manliga och kvinnliga sättet att överföra information (nu menar jag i väldigt generella termer). Tror att jag har en manligt sätt att kommunicera för jag ser det som väldigt simpelt och rakt. Det jag säger är det jag menar och är inte menat att tolkas en massa. Så uppfattar jag manlig kommunikation. Simpel och rakt på. (Sedan kan man blanda in manipulation med men det faller litet utanför ämnet för jag ägnar mig ytterst litet åt sådant nuförtiden)

Kvinnlig däremot har mycket mer att göra med tolkning av det som inte sägs.Jag uppfattar det som att kvinnor och män talar så inom de ”egna” grupperna och ett problem blir sedan när män och kvinnor skall tala med varandra men från de olika utgångspunkterna. Kvinnan förväntar sig att mannen skall inse vad hon säger runt orden som kommer ur hennes mun medan mannen lyssnar till vad hon säger och agerar utefter det. Mannen å andra sidan säger rakt ut det han menar och vill inte alls att det skall komma någon tolkning (eller vridning/vändning) av det han inte sa eftersom det då blir något helt annat än han menade.

Jag har själv suttit i diskussioner där jag fått förklarat för mig vad som uppfattats att jag sagt men där varken orden eller intentionen varit alls i linje med vad som skett ur mitt perspektiv. Och där blir också en konfliktyta eftersom kvinnan talar om hur hon upplevde det och hur hon kände samtidigt som mannen sparkar bakut eftersom det inte alls vad det han menade (eller ens sa).

Jag har själv väldigt svårt för att sitta och lyssna på en lång utläggning, utan att invända, om vad jag har menat när det inte alls var på det sättet. Speciellt när jag avkrävs att bekräfta känslan mer än att säga ”Ok, jag inser att det är så som du har uppfattat det” och sedan kommer såklart ”men det var inte det jag sa och definitivt inte min intention att det skulle uppfattas så”. Sedan går diskussionen vidare i att jag alltid har rätt och den andre har fel och så kan det såklart uppfattas när jag, ur min synvinkel, borde veta bäst om vad jag har menat.

Det blev tydligen en vridning från generellt funderande till mitt egna men det är ok för jag skriver vad jag vill här 😀

Vem som har rätt eller fel är också ett spännande område. Jag har inga problem med att erkänna om jag har fel men å andra sidan skulle jag aldrig göra det om jag inte faktiskt tyckte att jag hade fel. Självfallet hävdar jag inte att jag skulle vara perfekt på något vis för jag har definitivt mina sidor. Vad som är rätt och fel är viktigt för mig likaså vad som är sant eller falskt. Och det är nog så att jag mestadels vill leva i den verkligheten. Där allt är möjligt men inget sant innan det går att bevisa, där någons känsla aldrig överträffar intentionen hos den som bidrog till att känslan väcktes. För känslan är en omedveten reaktion men intentionen är ett medvetet val.

Jag babblar ibland för mycket…