Winter

Det är svalt ute. Det finns nästan inget som så uppenbart för fram nuet som iskalla vindar mot ansiktet. Igår kom den första snön och såklart kommer den smälta bort inom kort. Som vanligt. Men jag gick ut en sväng på balkongen för att njuta av vinternatten och vinden var helt stilla. Luften krispig… Det var en fantastisk känsla att få stå där ett kort slag och bara finnas. Just där och då, utan krav, utan stress och med ett fullkomligt lugn både inom kroppen som utanför.

Att få finnas i nuet med insikten om att ”good enough” är riktigt bra… Tänk vad många år som gick till spillo innan jag hamnade på den platsen. Och samtidigt hade jag inte varit där jag är utan de åren så jag kan inget annat än att vara tacksam för att ha levt den tiden även om jag, i det passerade ögonblicket, inte kunde se någon som helst anledning att njuta av livet.
I’m one of the lucky few.

Idag stack jag ”min” första bebis. I min utbildning till distriktsjuksköterska ingår praktik på BVC och i det jobbet vaccinerar man bebisar. Visst, det är för deras egna bästa för alternativet kan vara så mycket värre än ett stick i låret. Men jag tror aldrig jag kommer kunna sticka bebisar i låret utan att bli berörd så jag är tacksam mot de personer som, för egen del, hanterar detta på ett mindre blödigt sätt än jag.

Eventuellt kommer jag börja jobba litet på sjukhuset igen. Inte för att jag egentligen behöver inkomsten just nu utan för de har en sådan brist på folk och jag har litet tid över. Kan ju alltid försöka förbättra livet litet för någon under tiden jag själv är här 🙂 Sedan är det ju vettigt att jobba in litet mer kapital till företaget. Kanske kommer köpa in ett tjugotal kupor de närmsta två månaderna…

Balkongbild sen kväll i November.

Och snart är det vår.